Wannabees och Beefamilies på Foodhackaton i Kristianstad

Hack for maten Svenska bin small

Team Beefamily: Hanna Zeiser, Julia Westberg, Stefan Fallgren, Ferawati och Teres Arvidsson med teamets maskotbi i handen. Foto: Anna Lind Lewin.

Nyss hemkommen från min första foodhackaton. Hack för Maten hette den fyndigt nog och hölls på Krinova Science Park i Kristianstad. Där brottades man med frågor som:

Hur får man folk att äta insekter? Vad hindrar att glasflaskan som Absolut säljer sin sprit i blir skräp när den tömts? Hur kan man övervaka matens kylkedja och se till att maten används i rätt ögonblick? Hur kan Ikea skapa lekfulla matmöten på sina restauranger?

Själv pitchade jag en utmaning för Svenska Bins räkning: ”Hur kan man etablera direkt kontakt mellan lokala biodlare och lokala kunder, och se till att unik sorthonung i mindre volymer når ut till dessa kunder?”

Det fantastiska med en hackaton är att det samlar mycket kompetent folk som helt frivilligt och utan arvode kastar sig över dessa utmaningar. Sharing! Ofta korsas kompetenser på ett mycket fruktbart sätt.

Svenska Bins utmaning antogs av team Beefamily bestående av biodlare/marknadsförare, nutritionist, livsmedelstekniker och studerande på Hälsohögskolan, och deras pollineringsvänliga lösning med hjälp av Wannabees kan ni läsa om här

www.krinova.se
www.foodhackathon.se

Sydsvenska Dagbladet om Hack för maten
http://8till5.se/2016/01/22/food-hackathon-ska-losa-livsmedelsbranschens-utmaningar

Hanna Thunberger, moderator på Hack för Maten, bloggar kul på Taffel
http://taffel.se/blog/hack-maten

Hack för Maten på Krinovas newsdesk

Beeroir – honung som smakar barr, löss, lind och maskros

Svenska Bin

5 olika sorters svensk honung. Foto: Anna Lind Lewin

 

Att honung är en råvara med ett alldeles eget smakregister står helt klart efter gårdagens provning på Fotografiskas restaurang. Honung smakar efter säsong och växtlighet och smakregistret är förbluffande. Kanske kan man prata om beeroir för honung liksom terroir för vin?

Man kan lugnt säga att honungen är en av våra mer outforskade svenska råvaror. Därför kändes det som början på en spännande resa när 14 personer bestående av kockar, råvaruspecialister, matjournalister, bloggare och råvaruexperter erbjöd näsa och gom för att undersöka binas egen naturprodukt.
– Honung är inte ett sötningsmedel – det är en smaksättare, sa kocken och biodlaren Paul Svensson.
Mitt i prick. Och enda användningsområdet är inte att ha det i teet.

Vi provade klöver, maskros, lind, klöver/hallon, klöverljung, ljung och mörk skogshonung. Vi provade både nyslungad honung och äldre honung som hunnit bli fast. Vi provade Paul Svenssons egen honung från Älgö, tre olika tappningar från olika delar av säsongen. Och vi provade Humlegårdshonung från Taverna Brillos bikupor som Rolf Nilsson hade med sig. Dessutom orkade några tappra provare gräva en klick honung direkt ur honungskakan som biodlaren Lotta Fabricius Kristiansen hade med sig.

Svenska Bin

Carro Tallving, Rolf Nilsson, Ellinor Jidenius, Anna K Sjögren och Kari R Andersson. Foto: Anna Lind Lewin.

Svenska Bin

Svenska Bin Team: Biodlaren Lotta Fabricius Kristiansen, kocken Paul Svensson, jag själv och PR-surret Ulla Tillgren.

Paul Svensson hade skapat tre magiska rätter: Rökta rödbetor och färskost med honung, honungsbakad kål med buljong samt frusen mjölk med krutonger och honung. Allt väldigt subtilt smaksatt med Älgöhonung från olika tappningar.
Av sorterna var nog lind och skogshonung mina smakfavoriter fastän jag från min uppväxt i Skåne är van vid milda ljusa honungar som raps.

Skogshonungen, som också går under namnet bladhonung eller honungsdagg, är fascinerande eftersom bina faktiskt snor sockervätska till den från lössen. Lusen angriper olika träd och suger upp deras sav, den vätska som faller vid sidan om tas om hand av bina som gör honung av den. Resultatet är en mörk honung med lite doft av barr och brända toner.

En sorthonung som dessa är naturligtvis dyrbarare att framställa, den kräver ju att biodlaren skattar bikupans ramar oftare och håller isär dem. Men mångfalden ger mersmak. Jag tror att vi snart kommer tycka att det är lika självklart att ha flera olika sorters honung som att vi har flera olika sorters vinäger och olja i skafferiet.
Några modiga deltagare fick med sig frysta bilarver hem som biodlaren Lotta hade rensat fram, en möjlig proteinkälla i framtiden.

Provningen avslutades med att vi knaprade på lite bipollen, en helt naturlig närings- och vitaminkälla som på sistone fått en del uppmärksamhet – bland annat som topping på drinkar. Känns fint att de svenska bina nu blir uppmärksammade för alla de olika sorters smaker av honung de producerar.
Läs mer på www.svenskabin.se

P1100498P1100477P1100420P1100506

Miljarder flitiga varelser ger oss mat på bordet

Fotografiska

Kockar och servis från Fotografiskas restaurang beundrar ett bisamhälle hemma hos Paul Svensson. Foto: Anna Lind Lewin.

kivikblomVarför allt detta surr om bin? Till att börja med så är vi beroende av bina för att få mat. Minst en tredjedel av vad vi stoppar i munnen är beroende av pollinering, det vill säga att när bina hämtar nektar så befruktar de också växterna och ser till att det blir till exempel bär, raps, frukt och klöver. Frukterna och bären blir större godare och vackrare ju fler gånger ett bi besöker blomman och skördarna kan öka ända upp till 70 procent. Det finns alltså stora vinster att göra genom att odla honungsbin som kan pollinera i sitt närområde (1–3 kilometer), och genom att skapa bra förhållanden för vilda pollinatörer som humlor, vilda bin. Genom att se till att det finns en blandad växtlighet (biodiversitet) och att använda så lite kemikalier som möjligt gör vi både pollinatörerna och oss själva en tjänst. För utan deras enträgna arbete skulle våra matbord vara en mycket fattig upplevelse.

Lotta och Paul

Erfarna biodlaren Lotta Fabricius Kristiansen och nybörjaren Paul Svensson. Foto: Anna Lind Lewin.

Föreningen Svenska Bin där jag har turen att få arbeta med biodlaren Lotta Fabricius Kristiansen, har som mål att visa nyttan och nödvändigheten med bin, honung och pollinering. Det gör vi bland annat genom att knyta ihop kockar med lokala biodlare. Och ge stöd till de som vill odla bin själva, som Paul Svensson. Hela familjen Svensson och stora delar av personalen från Fotografiskas restaurang tog emot när bina landade i hans trädgård på Älgö. Så hyllade och viktiga borde alla bin får vara!

Mio och Love

Paul Svenssons söner Mio och Love i full biodlarutrustning. Foto: Anna Lind Lewin.

Sverige har jämfört med USA och en del andra länder en frisk och stark biodling. Men det behöver bli fler odlare med fler bin för att näringen säkert ska kunna stå emot sjukdomar och klimatförändringar. Därför är det positivt att intresset för biodling ökar stort och att fler kvinnor och unga kommer in i branschen.
Många svenska bönder och odlare börjar nu också inse att vi inte kan ta bina för givna, en del odlar bin själva, en del hyr av lokala biodlare.

Martin Svensson1

Martin Svensson på Binära. Foto: Anna Lind Lewin.

Häromdagen när jag var mitt i äppelblommen på Österlen och träffade biodlaren Martin Svensson som säljer pollineringstjänster till Kiviks musteri fick jag lära mig ännu mer om det viktiga samspelet mellan pollinering och odling. Deras 12 hektar odlingar på Kivikås är beroende av hans bin.

Nu höll jag på att glömma honungen, som verkligen inte är en bisak. Honung finansierar en del av biodlarens och binas pollineringsarbete. Den är rysligt god och dessutom nyttig, till skillnad från det vita sockret.

Så när du köper svensk honung bidrar du av bara farten till pollineringen av svensk mat och natur. Pollinera mera!

Varför behöver vi fler bin?

bin i kupan mrsfood

Ibland när man vill förklara ojämlikheter mellan kvinnor och män så pekar man på djurvärlden, och menar att där är det naturligt att de starka hannarna styr. Men då har man missat binas fascinerande samhällen. Där är det nästan BARA kvinnor som gäller! 30.000–90.000 sterila kvinnliga bin som arbetar som besatta, knappt 100 mansbin och en enda fruktsam drottning. De har sex i luften och sen dör killarna. Och alla har samma mamma …
Mest av allt kan vi människor tacka arbetsbina som far runt och letar nektar till mat och av bara farten gör ett livsviktigt pollineringsarbete. En så kallad ekosystemtjänst som enligt Jordbruksverket är värd mellan 250 och 450 miljoner kronor per år, och som vi inte klarar oss utan.
Men bina behöver hjälp, de behöver odlare som sätter upp kupor på bra ställen och sköter om dem, och de behöver bli fler om vi ska klara av att pollinera den mat vilda och odlade maten här i landet.
Var tredje tugga vi äter är mat som är beroende av binas pollineringshjälp. Tänk på det nästa gång du stoppar ett äpple eller en jordgubbe i munnen. Av bin är den kommen!

lotta fabricius smallKom och surra med Lotta och Svenska Bin
Nu ökar intresset för biodling, som tur är, och många av de som börjar med bin är kvinnor, till skillnad mot tidigare när det var mycket äldre herrar.
En tung bi-kännare är biodlaren Lotta Fabricius Kristiansen som odlar bin ute i Kyrkhamn vid Hässelby och i Östergötland, samt sköter kronprinsessans bin på Haga.
Kom och lyssna på Lotta (och hennes bin, som följer med!) på medvetna butiken 8T8 på måndag kl 18–20. Då får du lära dig om livet i kupan, få svar på frågor om nyttighet och smaka honung från ljung, maskros, klöver och hallon.
Carro och Sara på 8T8 lagar en nudelrätt med honungstouch och en liten sweet dessert.

Läs inbjudan här!
Vill du komma?
Anmäl dig till anna(a)lindlewin.se

Läs mer på svenskabin.se
Butiken 8T8 ligger på Swedenborgsgatan 1, vid Mariatorget i Stockholm. 8t8.se