Ullas gröna skafferi inspirerar

Ulla Tillgren

Ulla skördar till 19 Glas, Kalf&Hansen, 8t8 och Volt. Foto: Anna Lind Lewin.

Har man som Ulla Tillgren lyckligen ärvt en stor naturtomt på Ingarö tillsammans med ett stort intresse för miljö och mat, är det så här års lätt att man hamnar på alla fyra.
Journalisten och pr-kvinnan Tillgren hittas lättast nere vid bäcken, den som rinner förbi huset på väg ner mot havet. Bäcken skapar en dal med lagom fuktig jord och gör att ramslöken brer ut sig som en tjock, grön matta. När jag hälsar på hamnar jag snart på knä bredvid. Jag får snabbt ihop en rejäl påse att ta med mig hem, tillsammans med ett enkelt och gott recept på ramslökspesto.
– Akta, nu trampar du på tvåhundra kronor, ropar Ulla glatt när vi stövlar tillbaka till huset.

P1060085Köpsug från krogen
Uppdraget att leverera till Stockholms krogar började skämtsamt med några små påsar till vänner som är kockar, men har, liksom ramslöksbeståndet vuxit rejält de senaste åren. Kalf&Hansen, Volt, Stockholm Matmarknad, 8t8 och 19Glas är ogräskunder och några av de krogar som gärna tar emot nyskördat direkt från skogen. En del av dem vill också ha hallonkvistar och ogräs som kirskål och maskrosor. Vilket får mig att börja fundera över hur mycket mat som bara står därute i naturen och väntar på att bli plockad …

Jag vill äta upp morsans ogräs
Inspirerad av Ullas skördeenergi bestämmer jag mig för att detta år ska försöka ÄTA UPP den förbannade kirskålen som trivs så oerhört bra på min mammas kolonilott. Har nu kastat ner den lite här och där i sallader, soppor och omeletter. Kirskålen smakar kanske inte så enormt mycket, men inte ett dugg mindre än butikspåsarna med machésallad och spenat. Och kirskålen, eller kersen, finns ju där helt gratis och bör ju ändå ryckas upp.

Klimatanpassad djurfri jakt
Som stadsbarn tycker jag det är exklusivt att komma hem med en korg med egenhändigt plockad vild mat, grenar, bär eller svamp, och det verkar finnas fler som jag därute.
Förutspår härmed en ny våg av jagande av mat i skog och mark. Vad sägs om berrypickingksafari eller mushroomhunting med veganska turister? Deltagarna får jaktens och samlandets tillfredställelse utan att ett enda djur dör, och allt som plockas växer utan tillskott av energi och transporter. Grymt koldioxidsnålt. Galet hälsosamt. Dags att göra samlandet av mat i skog och mark till en hip(ster)syssla.

P1060123
Ullas skafferi, från vilda örter till vilda elefanter
Vad ska en riktigt mångsysslande kvinna kalla sin verksamhet om inte Ullas skafferi. Uppdrag för Skärgårdsstiftelsen, Svenska Bin och tidningen Hälsa samt en agentur för fotografer som Frank af Petersens, som arbetar mot utrotning av Afrikas vilt och ryska Victoria Ivleva, som kämpar för Ukraina. Engagemang är en hederssak. Miljö och mat är allvarliga saker.

P1060135Mickes Ramslökspesto
Ramslök, lite basilika, parmesan, rostade solrosfrön, rapsolja. Smaka av med lite salt och peppar. Kör allt i mixern till lagom konsistens, säger Ullas man Micke. Servera till exempel till soppa eller pasta. Väldigt väldigt gott, säger jag.

Hederlig svenskfika från Karlstad till Stureplan

1024px-Lofbergs_lila
När Karlstadföretaget Löfbergs kommer till Stockholm för att öppna sitt andra fik i landet slår de sig ner mitt på heta Stureplan, ett stenkast från Starbucks som 2014 hade 21.366 coffeshops runt om i världen. Det är rätt kaxigt. Visserligen är Sverige ett av de länder som ligger högst i kaffedrickarligan i världen, men trots det har det de heta kaffetrenderna till för några år mest handlat om italienskt och franskt kaffe.

Värmlänningarna är på hugget och proklamerar vad som nu ska gälla i kaffevärlden.
– Lattemamman ligger i dödsryckningar och har ersatts av ”bryggpappan” som dyrkar de ljusaste rostningarna.
Inte konstigt att det känns bra för ett snart 100-årigt kaffeföretag från Karlstad att trenden nu vänder tillbaka till det som är svensk kaffekulturs hjärta.

IMG_6950

Hållbarhetsarbetet är en av de viktigaste frågorna för mig, säger Kathrine Löfberg, styrelseordförande och fjärde generation i kaffefamiljen från Karlstad.

Bryggkaffe på det svåra sättet
– Det känns rätt att bryggkaffet har fått comeback, för det funkar ju egentligen bättre i vår kaffekultur där man sitter länge pratar över en kopp och gärna tar en påtår säger Kathrine, fjärde generationens Löfbergare. En espresso är inte samma sak.

Trots detta befinner vi oss rätt långt bort från den klassiska kaffebryggaren som förr stod och dripplade i var mans kök. Och som vanligt när de manliga mat- och dryckesnördarna slår till så krävs det speciell utrustning, vilket i ”bryggpappans” fall kan vara attiraljer som Aeropress, för den som snabbt vill brygga en kopp är snabbare än bistrokannan, Chemex som ser ut som laboratorieutrustning men faktiskt har ett vanligt pappersfilter (som dock ska blötas innan för att hindra bismak) eller Kalita-filter, en plattbottnad tratt istället för spetsig som ger rundare smak.

IMG_6935

Från vänster: en chemexkanna med pappersfilter, en aeropress och en Kalitabryggtratt. Foto: Anna Lind Lewin.

Kallt kaffe het trend
För alla som funderar över frågor som ”ska kaffet bryggas vid 85 eller 93 grader?” kan en kaffekurs med specialisterna Anna Nordström och Emma Johansson reda ut begreppen. Under öppningsvisningen låter de oss göra en så kallad koppning då man får smaka på ofiltrerat kaffe, sörpla upp en sked och spotta ut, precis som med vin. När vi smakar samma kaffe i olika bryggmetoder är det slående vilken skillnad det gör, så ”bryggpapporna” är antagligen helt rätt på det med sitt finlir. Och vill man sniffa på en ny kaffetrend så är det coldbrew, kallbryggt kaffe, som gäller, säger Anna.

Löfbergs kafé i Stockholm.

Specialkaffeansvariga Anna Nordström och baristan Emma Johansson på Löfbergs testar olika bryggmetoder. Foto: Anna Lind Lewin.

Pionjärer i Sverige med ekologiskt kaffe
Men det som imponerar mest på mig under visningen är historien om hur Löfbergs 1995 var först i Sverige med att ta in ekologiskt kaffe. En ensam container vars innehåll inte hade några köpare, ännu.
– Vi var också först i Sverige med att köpa in Fairtrade och är idag en av världens största inköpare av ekologiskt och Fairtrade-märkt kaffe, berättar Anders Thorén, kommunikationschef på Löfbergs. Vi jobbar aktivt på vår position som Sveriges mest hållbara kaffe. På krogen har det blivit ganska självklart att köpa certifierat kaffe, men när vi ska sälja direkt till konsumenten i butik är det inte lika lätt att få svensken att betala, berättar han.
Här finns tydligen ett glapp. Man kan betala 25–40 kr för en kaffe på stan men när man dricker samma sak hemma är man inte lika sugen på att betala schyssta villkor?

Har vi råd med schysst kaffe?
Sedan jag för knappt tio år sedan såg en dokumentär om etiopiska kaffebönders eländiga slit har jag försökt att bara köpa kaffe och te som är rättvisemärkt. I början var det rätt trassligt att hitta, nu är det mer av en självklarhet i hyllan.
Kaffe är en råvara där det är lätt att utnyttja sin konsumentmakt till att göra livet bättre för producenten. Under bara en dag konsumeras 2 miljarder koppar kaffe runt om i världen så varje liten procent av köpare som ändrar sitt beteende ger stora volymer på marknaden. Och eftersom priset på kaffet ökar med runt 25 gånger på sin resa till oss från utvecklingsländerna som odlar kaffet, finns stora förtjänster i varje led efter odling och skörd.
Man får hoppas att vi inte känner oss så fattiga att vi inte har råd att betala för en kopp hederlig fika. En sån som garanterar att också kaffearbetarna får ett anständigt liv och att miljön där kaffet odlas inte skövlas.

På Löfbergs kafé på Kungsgatan 3 i Stockholm kan du själv göra valet.

Löfbergs specialkaffe.

På Kungsgatan 3 vill Löfbergs inte bara sälja sitt kaffe, de hyr också ut hela stället till företagsevent, kaffeprovningar och utbildningar. För att garantera genuin kaffedoft rostar man även en del kaffe på plats i sin mikrorost. Här kan man också köpa en rad exklusivare specialkaffen från Brasilien, Honduras, Uganda och Etiopien, och ett unikt huskaffe som bara serveras på Löfbergs kafé. Foto: Anna Lind Lewin.

Louise och Louise kämpar för framtiden

louise louise

Louise König på Coop och Louise Ungerth på Konsumentföreningen Stockholm.

Jag vet att många tycker att Coop är en kedja som inte kommer att överleva. Att deras idéer är gammaldags och att det kooperativa är lika omodernt som en telefon som sitter fast i väggen.

Fel fel fel säger jag. Mer än någonsin behövs en kedja som tar ansvar för annat än mer än dagskassan och sina handlares vinster. DET är omodernt.
Problemet för Coop är att de gör mycket bra som de inte riktigt fått äran för. På 80-talet gick jag omkring med min barnvagn och min kompis Mille i butikerna i Stockholm och toktjatade om ekologiskt mjöl och mindre miljöskadliga tvättmedel (miljövänliga finns ju inte …). De flesta butikscheferna tittade oerhört frågande på oss, andra klappade oss på huvudet. Men, Coop var faktiskt först av kedjorna med sin ekologiska och miljövänliga serie och idag kan man nästan säga att deras blåvita serie ersatts av den grönvita Änglamarkserien som innehåller allt från tomater till grillkol. När de stora inköparna väljer ekologiskt då händer det saker på marknaden – äntligen.
Precis det som inträffat idag när det är så stor efterfrågan på ekoägg att det uppstår brist till påsk. Jag vet att de andra livsmedelskedjorna gärna ropar ”I love eco” idag – men på den tiden drev de inga frågor om matkvalitet och miljö.

Vad har nu dessa båda Louise med den saken att göra? Jo, i förra veckan var det Coops årliga seminarium för medlemmarna, i år kallat ”Smaka på framtiden” och då stod återigen Louise König och Louise Ungerth på scen. Jag gillar är att de ORKAR och inte räds att tjata och bli lite präktiga. Som ett slags livsmedelshandelns hållbarhetsriddare (här tänker man osökt på filmhjältinnorna Thelma&Louise), tar de fighten om framtidens hållbara liv. Som hållbarhetschef på Coop, respektive chef Konsument och Miljö på Konsumentföreningen Stockholm kan de verkligen påverka vår framtid. Det kan gälla ekobananer och parabener i hudvårdsprodukter och kosmetika, förnyelsebar el i butikerna eller förbud mot burhönsägg.

Coop hade bjudit in den drivne talaren Stefan Hyttfors som snabbspolade mänsklighetens utveckling från stenåldern fram till nu. Han menar det är de företag som inser att vi inte kan konsumera fler klot än vi har och agerar efter det, som är morgondagens vinnare. Inte de som hjälper oss att roffa den sista biffen, bilen eller räkan. När man har lyssnat på Stefan vill man verkligen GÖRA något.

Men när jag besöker min närmaste Coopbutik skulle jag önska att det KÄNDES mer eko, reko och miljö.
Att det smakade och luktade MAT. Att det var en verklig skillnad. Varför får jag till exempel fortfarande dessa meningslösa brev med erbjudanden med prissänkta varor av halvdan kvalitet? Varför kommer det inte ett sms där det står att de fått in extra fina ekologiska potatisar (som ju är jättesvåra att få tag på!)

Jag tror att Coop behöver bli ännu mer Louise och Louise. Så att nästa generations medvetna konsumenter förstår skillnaden. Så att Coop överlever med all sin goda idéer och projekt. För nu ligger de andra kedjorna i hasorna och de verkar i vissa avseenden snabbare.

Själv vill jag verkligen ha hjälp med min att minska min skitkonsumtion. Som född på sextiotalet har jag redan lämnat efter mig ett berg av kasserade brödrostar, sängar, kläder, mjukisdjur – och plasten, gode gud – bara den fyller nog en medelstor svensk insjö.
Den kedja som kan hjälpa mig får min lojalitet. Nu.