Danskjävlarna kan det där med Mad

diskEfter en generationsresa till Köpenhamn i helgen kommer jag hem full med matinspiration. Fast jag egentligen bara flanerat lite hit och dit och bekantat mig med Østerbro där jag aldrig varit tidigare. Danskarna är grymma på att skapa matmys. Varje gång jag är i Köpenhamn vill jag stanna längre, äta fler saker och dricka mer än vad jag hinner och förmår.

Störst intryck gjorde nyöppnade Mad Cooperativet på Köpenhamns centralstation Hovedbanegården.
Här vid knutpunkten för fjärrtåg, pendeltåg och metro passerar varje dag 100.000 personer och mitt i detta myller ligger nu något så underbart som en saluhall och livsmedelsbutik öppen varje dag från 6-22.
Mad Cooperativet är sedan slutet av mars danska Coops store prestigesatsning och ”flagshipstore”. Här i den gamla förstaklass-väntsalen har man stilfullt fogat in en modern och butiksmiljö signerad brittiska Cada design och danska Expedit. Här finns en riktigt fin grönsaksdisk, rejäl deli för ost och kött, samt så klart färdigmat av god kvalitet. Så lyfter man hållbarhet och kooperativistiska tankar i nutidsanpassad version – läckert förpackat, snyggt ljussatt och lyxigt presenterat i fina glasdiskar. Se film från butiken här

fruktCoops vision är att ge sitt matmanifest och sin slogan ”Tillsammans för bättre mat” fysisk form i en butik som kan användas till allt från tv-studio, café, matlaboratorium, evenemang, till bageri eller gatukök.
I diskarna finns mycket kött, men hos en så kallad ”grøntsagsslagter” kan du också få din grönsaker skalade, skurna och snittade efter önskemål. Man se de kända danska kockarna Claus Holm och Christian Bitz laga hälsomsam mat för TV2’s program Go’ Appetit som spelas in mitt i butiken och handla Yatai, japansk gatuköksmat skapad av kocken Jens Rahbek.
För att ytterligare få kunderna att trivas (och stanna längre kan man tänka), finns gratis wifi och smartphoneladdare. Och en riktigt smart miljösatsning är att man kan kan hämta friskt filtrerat vatten från kran till sin egen medhavda flaska. Det nybakade brödet kommer från välkända Meyers bageri och som svensk känner man igen en del av Änglamarkssortimentet.

Inte utan att man skulle vilja glida in och handla i en sådan butik när man kliver av tåget på Stockholms Central eller för den delen andra ställen i stan! Undrar om svenska Coop är med på tåget?

vatten

Fler Köpenhamnstips:
Olufs Is, pyttesmå dejliga glasspinnar med koncentrerade läckra smaker i en likaledes liten butik på Østerbro.

Restaurang Lillebror, (småsyskon till Bror) och just nominerat till Berlingske Tidendes pris Byns Bedste
Extremt opretentiös liten lokal men bara smöret med brynt grisfett och det nybakade brödet är värt en resa. Och priserna är rimliga.

Längtar man efter riktigt autentisk flottig Fish &chips: gå till Fiskerikajen på Torvehallerna.

Louise och Louise kämpar för framtiden

louise louise

Louise König på Coop och Louise Ungerth på Konsumentföreningen Stockholm.

Jag vet att många tycker att Coop är en kedja som inte kommer att överleva. Att deras idéer är gammaldags och att det kooperativa är lika omodernt som en telefon som sitter fast i väggen.

Fel fel fel säger jag. Mer än någonsin behövs en kedja som tar ansvar för annat än mer än dagskassan och sina handlares vinster. DET är omodernt.
Problemet för Coop är att de gör mycket bra som de inte riktigt fått äran för. På 80-talet gick jag omkring med min barnvagn och min kompis Mille i butikerna i Stockholm och toktjatade om ekologiskt mjöl och mindre miljöskadliga tvättmedel (miljövänliga finns ju inte …). De flesta butikscheferna tittade oerhört frågande på oss, andra klappade oss på huvudet. Men, Coop var faktiskt först av kedjorna med sin ekologiska och miljövänliga serie och idag kan man nästan säga att deras blåvita serie ersatts av den grönvita Änglamarkserien som innehåller allt från tomater till grillkol. När de stora inköparna väljer ekologiskt då händer det saker på marknaden – äntligen.
Precis det som inträffat idag när det är så stor efterfrågan på ekoägg att det uppstår brist till påsk. Jag vet att de andra livsmedelskedjorna gärna ropar ”I love eco” idag – men på den tiden drev de inga frågor om matkvalitet och miljö.

Vad har nu dessa båda Louise med den saken att göra? Jo, i förra veckan var det Coops årliga seminarium för medlemmarna, i år kallat ”Smaka på framtiden” och då stod återigen Louise König och Louise Ungerth på scen. Jag gillar är att de ORKAR och inte räds att tjata och bli lite präktiga. Som ett slags livsmedelshandelns hållbarhetsriddare (här tänker man osökt på filmhjältinnorna Thelma&Louise), tar de fighten om framtidens hållbara liv. Som hållbarhetschef på Coop, respektive chef Konsument och Miljö på Konsumentföreningen Stockholm kan de verkligen påverka vår framtid. Det kan gälla ekobananer och parabener i hudvårdsprodukter och kosmetika, förnyelsebar el i butikerna eller förbud mot burhönsägg.

Coop hade bjudit in den drivne talaren Stefan Hyttfors som snabbspolade mänsklighetens utveckling från stenåldern fram till nu. Han menar det är de företag som inser att vi inte kan konsumera fler klot än vi har och agerar efter det, som är morgondagens vinnare. Inte de som hjälper oss att roffa den sista biffen, bilen eller räkan. När man har lyssnat på Stefan vill man verkligen GÖRA något.

Men när jag besöker min närmaste Coopbutik skulle jag önska att det KÄNDES mer eko, reko och miljö.
Att det smakade och luktade MAT. Att det var en verklig skillnad. Varför får jag till exempel fortfarande dessa meningslösa brev med erbjudanden med prissänkta varor av halvdan kvalitet? Varför kommer det inte ett sms där det står att de fått in extra fina ekologiska potatisar (som ju är jättesvåra att få tag på!)

Jag tror att Coop behöver bli ännu mer Louise och Louise. Så att nästa generations medvetna konsumenter förstår skillnaden. Så att Coop överlever med all sin goda idéer och projekt. För nu ligger de andra kedjorna i hasorna och de verkar i vissa avseenden snabbare.

Själv vill jag verkligen ha hjälp med min att minska min skitkonsumtion. Som född på sextiotalet har jag redan lämnat efter mig ett berg av kasserade brödrostar, sängar, kläder, mjukisdjur – och plasten, gode gud – bara den fyller nog en medelstor svensk insjö.
Den kedja som kan hjälpa mig får min lojalitet. Nu.