Som att äta hos farmor – med tusen andra

Kocklandslaget

Fredrik Andersson och Tommy Eriksson från Kocklandslaget har skapat en ny buffé med klassiskt nordiska rätter på Vikingline. Foto: Anna Lind Lewin.

När Vikingline bjöd till presslunch för att visa upp sin nya satsning med Kocklandslaget bestämde jag mig för att övervinna min avoghet mot Finlandsbåtar i allmänhet och bufféer i synnerhet – och blev belönad. På fartyget Gabriella vid Stadsgården väntade en överraskning.

– Det ska vara klassiska rätter och kännas som att äta hos farmor, introducerade Fredrik Andersson den nya buffén.
Faktum är att det är ett riktigt lyft som åstadkommits under ledning av honom och Tommy Eriksson, och de sticker inte under stol med att detta varit en utmaning.
– Varje år utspisar Vikingline 1,6 miljoner hungriga resenärer, så det liknar ingenting av den restaurangmiljö vi är vana vid från ambitiösa mindre krogar med 40 gäster per sittning, säger Fredrik.
– Vi har åkt fram och tillbaka på båtarna och studerat konsumtionen noga. Suttit med restaurangchefen Bodil Ståhl och buffégruppen på Vikingline och diskuterat logistik och uppläggningar. Och nu när vi tagit fram ett färdigt koncept utbildar vi personalen på samtliga Vikinglines båtar, berättar Tommy.

IMG_3793 IMG_3788Resultatet är ett snyggare, fräschare och mer nordiskt utbud.
Kockarna har jobbar hårt på att det ska bli mindre portioner, mindre fett och mindre kladd. En hel del, som gubbröran serveras i små glas. Man har behållit sina leverantörer (för köttbullar, korv mm), men i vissa fall utvecklat recepten. Och bestämt sig för att hålla även namnen på maträtterna svenska. Så bean med persilja och timjan kallas persilje- och timjansemulsion. Just detta kanske inte var nödvändigt eftersom bearnaisesås numera är att betrakta som supersvensk. Men annars är det skönt att slippa tjusiga italienska och franska namn. Kryddningen ska också vara klassiskt nordisk med pepparrot och senap istället för chili för att skapa hetta, och ättika istället för lime.
Renskavsgrytan är rustik och god, den ”ålarökta” sillen med algpulver rentav läcker.

IMG_3782

Den ”ålarökta” sillen var läcker.

 

IMG_3794

Köttbullarna finns kvar, men korven har ett nytt recept.

 

IMG_3783

Servering i glas håller upplägget fräscht när anstormningen av gäster tar för sig.

Det vegetariska utbudet är stort och känns välgjort och självklart. Efterrätterna är alldeles för söta för min smak men glädjer säkert de flesta som gillar att fylla en djup skål med allt från små tarteletter, macarons, kladdkakor, glassar och olika goa såser.
Snålt är det inte, och priset minst sagt vänligt från knappa 300 kr och uppåt inklusive dryck.Det väcker såklart frågor om ursprung, ekologiskt och inte minst frågar jag mig hur mycket som gästerna slänger. När det är gratis tar vi ju alltid mer än vad vad vi orkar äta upp. Där kan man bara hoppas att Vikingline och alla andra stora aktörer tar nästa steg. För när de ändrar inriktning då händer det saker på marknaden: De blir viktiga gamechangers och visar kanske så småningom också vägen för alla Sveriges erbarmliga vägkrogar.

Så hur mycket kändes som hemma hos farmor? Just min farmor gjorde godare köttbullar men betydligt sämre sillar. Och hon behövde heller inte utfodra tusen personer varje kväll.

Mina fördomar mot mat på båt har fått sig en välbehövlig törn. Här finns helt klart goda saker att äta, och bäst gillade jag sillarna. Att vända en skuta som denna är värt all respekt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>