Det bubblar i Skåne!

IMG_1697

Drycker från Apolinaire visas upp på Must SM som i år för första gången hölls på Kiviks musteri. Foto: Anna Lind Lewin.

Vad är det som gör att det pyser av innovation och entreprenörskap hos Skånes alla dryckesproducenter just nu?
Vingårdar frodas, nya lyxiga alkoholfria drycker skapas och ölbryggerierna går på högvarv. Cidertillverkningen ser ljust på framtiden och Sveriges första Must SM hölls i juni på Kiviks musteri. Internationell uppmärksamhet har gett råg i ryggen åt många producenter.

I oktober kan flera av dessa innovativa produkter tävla om Matverk Skånes nya Dryckespris.

En rad olika företag, initiativ och kompetenser ligger bakom det skånska dryckesundret. En av dem ligger i Fjälkinge utanför Kristianstad: Centrum för Innovativa Drycker/CID på SLU* Balsgård. Som tävlingsledare för Matverk Skåne bjöd jag tillsammans med Kimmo Rumpunen på CID in till en inspirationsdag i juli för nya dryckesproducenter. Vi blev guidade genom odlingarna och pilothallen för dryckesproduktion där producenter kan hyra in sig och testa olika processer och förpackningslösningar. Dit borde många fler nyfikna och innovativa producenter och odlare ta sig för tillgång till kunskap och möta mångfalden sorter, smaker och möjligheter.

Martin Ragnar

Martin Ragnar från Dryckesakademien provar sig igenom blåbärssorterna. Foto: Anna Lind Lewin.

Provodlingar kan ge oss mera bär och frukt från Skåne
Pilothallen ligger bredvid SLU:s provodlingar av bär och Elitplantstationen, (visst låter det lite sciencefiction?) där man förökar man nya nya sorter. Här finns 600 sorters äppleträd (!) och provodlingar av bär som vinbär, krusbär och hallon. Syftet är att ta reda på vilka sorter som är lämpliga till vad och vilka exemplar som klarar sig bäst.
Det kan låta enkelt men när jag vandrar längs med fälten där nästan 6 000 plantor svarta vinbär provodlas för att testa vilka som fungerar bäst i ekologisk odling, inser jag storheten i detta. Här finns kunskapen som kan ge oss en högre inhemsk produktion av bär och frukt och fler förädlade produkter från Skåne. Varför i hela världen ska vi importera när det finns så bra möjligheter att odla själva? Och till att utveckla nya regionala framgångsprodukter med terroir från Skåne. Kimmo berättar att vi idag odlar en liten del av de bär vi konsumerar. Rabarber, vinbär och krusbär skulle vi i Sverige kunna odla mycket mer utav. För att inte tala om hur goda produkter det kan bli.
Läs mer om hur SLU testar nya bärsorter
*
 SLU: Statens lantbruksuniversitet

P1200401

Svarta vinbär kan vi odla mycket mer utav. Foto: Anna Lind Lewin.

Nyfikna näsor och smaklökar välkomna
Kimmo och hans kollegor undersöker växternas odlingspotential och egenskaper vid förädling och gör även gjort en kartläggningar av smakegenskaper till exempel vilka äpplen som passar till must, brandy, cider etc – kunskap som ger en bra plattform till att börja resan som dryckesförädlare.
Här gäller det att vara nyfiken och modig – och att ha näsa för doft och smak, såklart.

Sodalicious och Hönsinge hantverksryggeri.

IMG_1629

Truls och Theo från Resqued fruts.

Alkoholfritt går snabbt framåt
Producenter som använt pilothallen på CID är bland andra nystartade Apolinaire, som gör ekologiska drycker med äpplemust som bas som kryddas med rosmarin, lime, lingon eller blåbär för vuxen smak och Fredrik Beskow från Bjärehalvön som utvecklat den fram sin avalkoholiserade måltidsdrycken Vy. Båda dessa tillverkare satsar på exklusiva alkoholfria drycker för vuxna, en marknad som ökar. Här har också Berga Bruk tagit fram sin hajpade potensdryck ”Folksoda”, som spelar en viktig roll i filmen Hundraettåringen.

I Helsingborg arbetar smarta företaget Requed fruits på att rädda den frukt som kommer in i hamnen på väg till bland andra Ica. De vill förhindra att över 30 procent av all odlad frukt slängs, och deras snabbfotade räddningsarbete har lett till en hel serie fruktjuicer nu säljs över hela landet.

Klagshamns vingård Skånska Spritfabriken

Murat Sofrakis från Klagshamns vingård och Jan Rothman från Skånska Spritfabriken. Foto: Anna Lind Lewin.

Vinlandet Skåne växer
Samtidigt växer de skånska vinodlingarna i antal, och deras verksamheter innehåller både gårdsrestauranger, bussturer, smakprovningar och festivaler. Som ”Smaka Svenska Viner”-festivalen i juli på Skepparp på Österlen.

Idag finns det 10–15 vinodlare i Skåne. Det enda man ännu inte kan åstadkomma är att besökarna får köpa dryck med sig hem.
Detta till trots – många producenter samarbetar och nätverkar för att lyfta de lokala dryckerna.
På Hällåkra vingård bjöd man i början av augusti in sina grannar i bygden och man kunde förutom deras egna viner smaka på öl från Hönsinge hantverksbryggeri och Sodalicious kvalitetsläsk tillverkad i Trelleborg. Hönsinge experimenterar gärna och testar just nu nya drycken Vinöl och samarbetar med innovativa företaget Fruktstereo kring en dryckesvinäger. Hönsinge är ett av nära 30-talet mikrobryggerier i Skåne just nu.
I Klagshamn finns pionjären Murat Sofrakis, som är en av pionjärerna inom den stadigt växande vinodlingen i Sverige.
– Den skånska jorden och vårt klimat är unikt, det gäller bara att välja rätt sorter.
Att detta fungerar har Murat bevisat med sina hantverksmässigt framställda viner vunnit fina priser i internationella vintävlingar. På Skånes matfestival visade han bland annat upp det nya vinet Strutharald av druvan Solaris.

Ny förening för skånska dryckesproducenter
Jannie Vestergaard, verksamhetsledare på Smaka på Skåne är också en av initiativtagarna bakom nystartade föreningen Skånes dryckesproducenter.
– Just nu har Skåne en explosiv tillväxt av olika dryckestillverkare, det råder det ingen tvekan om. Inom ett år tror jag att vi åtminstone har 30 medlemmar, säger hon i en intervju i Sydsvenskan. Föreningen kommer att driva frågan om gårdsförsäljning och vill stärka Skåne som dryckesdestination.
Det ser jag fram emot!

Kimmo Rumpunen

Kimmo Rumpunen på Centrum för innovativa drycker på SLU Balsgård. Foto: Anna Lind Lewin. 

Matverk Skåne lyfter drycken i år
Produktutvecklingstävlingen Matverk Skåne vill lyfta förädlade livsmedelsprodukter som tagits fram under året. Råvaran ska vara skånsk och produkten nyskapande i någon aspekt. I år vill vi lyfta de skånska dryckerna extra mycket och har därför tagit fram ett regionalt dryckespris. Matverk Skåne driver tävlingen i samverkan med Smaka på Skåne och CID/SLU Balgård.

Matverkstävlandet ger nya kontaktytor
Förra året var Skånska Spritfabriken i Södra Sandby en av vinnarna i Matverk med sin Äppelglögg.
Under detta år har Jan Rothman på Skånska Spritfabriken skördat internationella framgångar med sitt Gin G, som vunnit pris som världens bästa till Gin och Tonic i ”The International Spirit and Wine Competition”.
Jan Rothman menar att tävlingen Matverk genom mötet med den juryn gav honom nya möjligheter till utveckling, nätverkande och distribution.

Dags att lämna in bidrag!
Årets jury innehåller även i år tunga skåningar som Titti Qvarnström och Tareq Taylor.
Andra kompetenta namn är Jannie Vestergaard från Smaka på Skåne, Hannes van Lunteren på Krinova, Kimmo Rumpunen från CID och Daniel Mervar på Menigo.

matverkskanes-jury

Matverk Skånes jury 2016.

Själv är jag tävlingsledare för andra året, och ser med spänning fram emot årets bidrag.
Hör gärna av dig med frågor och anmälningar till Anna Lind Lewin 070-656 31 31, anna@lindlewin.se.
Som synes ovan ser detta ut att vara en bransch med övervägande delen manliga producenter, så varmt välkomna alla kvinnor som har idéer kring dryck …

Finalen går av stapeln 19 oktober i Malmö och produkter ska vara inlämnade i början av oktober. Skicka intresseanmälan till: anna@lindlewin.se så skickar jag mer material. Läs om rikstävlingen på matverk.se

och min berättelse om förra årets rikstävling Matverk i Nyköping

 

___________________________________________

Läs mer om Centrum för Innovativa Drycker CID

Har du en idé om dryck som du vill testa?
Kontakta CID och Kimmo Rumpunen för guidning och konsultation
Kimmo.Rumpunen@slu.se

Läs mer om utveckling av bärsortimentet i ett faktablad från SLU:
https://pub.epsilon.slu.se/14270/7/svensson_et_al_170427.pdf

Läs om den nya föreningen Skånes dryckesproducenter

Dryckesakademien startade våren 2015 av bland andra gastrohistorikern Martin Ragnar och bryggaren Claes Wernersson
svenskadryckesakademien.se

Fakta om dryckestillverkning i Sverige:
http://sverigesbryggerier.se/lask/lasktyper

Läs mer om Skånska Spritfabriken :
www.skd.se/2017/08/01/skansk-gin-varldens-basta

Hönsinge hantverksbryggeri:
honsingehantwerksbryggeri.se/main.html

 

Gastronomiska Samtal – att rädda världen genom maten

IMG_0609

Ekobonden Adam Arnesson.

I veckan som gick var jag med och hjälpte fram en mirakulös tillställning – Gastronomiska Samtal i Nyköping. Jag fick chansen att vara med i teamet som driver detta, bjuda in olika experter och bidra till att sprida samtalet till sociala medier och press. Detta fjärde år ville Gastronomiska Samtal verkligen visa för omvärlden hur mycket viktiga saker som händer de två dagarna då samtalen hålls i Nyköping, och ännu tydligare än de tidigare åren lyfta innovatörerna i Matverkstävlingen som hjältar.

Och som det samtalades och möttes. Prins Carl Philip deltog, liksom landshövdingen i Sörmland, ekobonden Adam Arnesson, Cecilia Nordin van Gansberghe från Näringsdepartementet, Line Gordon från Stockholm Resilience Center, Mats-Eric Nilsson från Äkta Vara, Johannes Cullberg från butikskedjan Paradiset, toppkockarna Titti Qvarnström och Frida Ronge. Samt de bägge grundarna Mathias Dahlgren och Hans Naess. Och runt 100 andra engagerade, kunniga och utmärkta människor.

Hur det kändes att delta finns beskrivet på ett väldigt fint sätt på ekobonden Adam Arnessons blogg.

Varför ska man lägga två dagar på att prata om mat? Jo för att det sätt som människor möts och samtalar just i detta forum är unikt. Stämningen liknar inte något man möter på någon annan konferens eller event – här träffas folk på riktigt. Allt sker i öppen och demokratisk anda (Open Space) och resultatet av de olika diskussionerna samlas upp och sammanfattas i ett gemensamt manifest.

Min upplevelse är att alla som var med delar övertygelsen att världen kan räddas genom maten – om vi odlar, producerar och lagar den hållbart. Vilket också var temat på årets samtal.

Dessutom var maten som serverades på luncher och galamiddag genomgående i toppklass – medveten, hållbar och förbaskat god. Tack för det Staffan och Jonas från restaurang Mathias Dahlgren och alla hängivna elever från Nyköpings strand!

Vinnarna i Matverkstävlingen blev – helt i linje med hållbarhetstanken –  en gotländsk ramslöksgremolata, tätt följd av en sörmländsk vild skogskorv och tillvaratagna gurkor från Blekinge. Alla dessa har tagit vara på råvaror som hittills inte varit så eftertraktade på butikshyllorna: ramslök, vilt med granbarr och utdömda krokiga smågurkor.

Det här samtalet måste helt enkelt fortsätta.

———————–

Så här tyckte Prinsen:
https://www.youtube.com/watch?v=wMwUAbUtD3A 

Följ hela samtalet på:
http://gastronomiskasamtal.se
https://www.facebook.com/GastronomiskaSamtal
https://www.instagram.com/matsamtal
https://www.youtube.com/user/gastronomiskasamtal

 

IMG_0618IMG_0589
IMG_0620

 

 

 

IMG_0554
IMG_0578 IMG_0587tessin 4

IMG_0644
IMG_0725

annaIMG_0512IMG_0588IMG_0627IMG_0620tessin 2IMG_0579

IMG_0564

80 miljoner besökare – men Frankrike har stängt

Deauville

Deauville, stängt men vackert. Foto: Anna Lind Lewin.

I mitten av juni bilade vi genom Normandie och Bretagne. Vi njöt som sig bör av enorma sandstränder i ebb, romantiska slott och trädgårdar, spännande ruiner från andra världskriget och fantastiska skaldjur.
Men tro för all del inte att det var lätt. Vi fick kämpa för varje tum – fransmännen har av princip nästan alltid stängt de tider då turister gärna vill ha tillgång till mat, service eller sevärdheter.

I dagarna har två franska parlamentariker kommit med en rapport som visar att en hel del av landets långväga turister är missnöjda vill ha generösare öppettider framför allt på museer och sevärdheter, vilket Kulturnytt berättade igår.

Inte undra på! Vi missade massor av upplevelser på grund av öppettiderna. Och vi blev utan lunch eller fick nöja oss med halvdan snabbmat säkert hälften av dagarna vi åkte runt. Åt till och med på McDonalds en dag när blodsockret sjunkit farligt lågt. Men vi gjorde naturligtvis fel som inte gick upp klockan sju för att snabbt ta en kaffe för att sedan vara redo för lunch redan klockan 12. Vi var slappa och slöa och hade semester, helt enkelt.

Fransmännen verkar helt överens om att nonchalera sin utländska turisters behov. ALLA krogar där vi reste stängde exakt 14.00, vilket i princip betydde att man redan 13.30 kunde glömma att få mat. Sedan öppnar de ofta vid 17 men stänger ibland redan 21. Jag säger ibland, för ovanpå den allmänt restriktiva öppningstiderna finns en individuell avvikelse som är ganska stor. Ibland har man inte öppet alls på måndag tisdag, i en del fall inte heller onsdag. Torsdag verkade de flesta ändå tycka det var okej att öppna. Sammantaget är risken för en turist på genomresa är mycket stor att missa en bra krog eller ett museum. Man hinner liksom inte plugga in alla lokala avvikelser och stängningstider innan det är dags att resa vidare.
Det absoluta lågvattenmärket var när vi besökte turistkontoret i den charmiga lilla staden Dinard i Bretagne. När vi just börjat leta bland bed&breakfast för att hitta boende, släcks ljuset. Klockan var två, och personalen skulle gå hem och äta– alla på en gång så klart. Vi besökare fick masa oss i ut i middagshettan och komma tillbaka två timmar senare. Behöver jag säga att vi bokade själva via telefon?

skaldjur

Grymma skaldjur på La Gonelle i Dinard. Foto: Anna Lind Lewin

Trots allt gott och härligt som Frankrike bjuder på blev vi efter någon vecka rätt utmattade av att hela tiden behöva anpassa oss till alla fransmän som ville vara lediga fastän de jobbade.
Till slut satt vi där och pratade om hur bra Sverige funkar. Hur hårt alla jobbar. Och hur bra mat vi har! Vi blev såna där riktigt självgoda och nationalistiska resenärer som jag alltid tyckt illa om. Men allvarligt – förutom några toppnoteringar som Les Vapeurs i Trouville och La Gonelle i Dinard så är var de flesta genomsnittliga krogar vi besökt– just genomsnittliga. Och pommes frites* som jag i förra veckan åt på hamburgerkrogen Bun Meat Bun i Farsta strand överträffar vida alla de jag åt i Frankrike. Så man undrar, hur vågar fransmännen slarva så med sitt matarv och sitt varumärke som ett av världens mest attraktiva resmål?

Personligen hoppas jag att deras stjärnor dalar och att fler av de missnöjda asiatiska turisterna väljer Sverige istället.
För merde! La France est fermé.

Pommes frites

Godaste pommes friten denna sommar fanns på Bun Meat Bun i Farsta strand. Foto: Anna Lind Lewin.

PS Gräsrotsfinansierade Bun Meat Bun har kvalitetsburgare värda en resa till Farsta. Och på vägen möter man hela världen. Betydligt billigare än att resa till Frankrike är det också.

——-
*Fransmännen hävdar envist att pommes frites uppfanns av parisiska gatuförsäljare år 1789 , vilket ju på något sätt gör det ännu sorgligare att de inte vårdar sina egna matkreationer. Som en motreaktion mot att nästan en tredjedel av alla franska krogar nu använder sous vide eller djupfrysta halvfabrikat har märkningen Fait Maison tillkommit.
Läs mer om det här:
www.svd.se/sverige-efter-nar-det-galler-matkrav
www.npr.org/from-scratch-or-not-french-restaurant-law-stirs-controversy

 

 

Ullas gröna skafferi inspirerar

Ulla Tillgren

Ulla skördar till 19 Glas, Kalf&Hansen, 8t8 och Volt. Foto: Anna Lind Lewin.

Har man som Ulla Tillgren lyckligen ärvt en stor naturtomt på Ingarö tillsammans med ett stort intresse för miljö och mat, är det så här års lätt att man hamnar på alla fyra.
Journalisten och pr-kvinnan Tillgren hittas lättast nere vid bäcken, den som rinner förbi huset på väg ner mot havet. Bäcken skapar en dal med lagom fuktig jord och gör att ramslöken brer ut sig som en tjock, grön matta. När jag hälsar på hamnar jag snart på knä bredvid. Jag får snabbt ihop en rejäl påse att ta med mig hem, tillsammans med ett enkelt och gott recept på ramslökspesto.
– Akta, nu trampar du på tvåhundra kronor, ropar Ulla glatt när vi stövlar tillbaka till huset.

P1060085Köpsug från krogen
Uppdraget att leverera till Stockholms krogar började skämtsamt med några små påsar till vänner som är kockar, men har, liksom ramslöksbeståndet vuxit rejält de senaste åren. Kalf&Hansen, Volt, Stockholm Matmarknad, 8t8 och 19Glas är ogräskunder och några av de krogar som gärna tar emot nyskördat direkt från skogen. En del av dem vill också ha hallonkvistar och ogräs som kirskål och maskrosor. Vilket får mig att börja fundera över hur mycket mat som bara står därute i naturen och väntar på att bli plockad …

Jag vill äta upp morsans ogräs
Inspirerad av Ullas skördeenergi bestämmer jag mig för att detta år ska försöka ÄTA UPP den förbannade kirskålen som trivs så oerhört bra på min mammas kolonilott. Har nu kastat ner den lite här och där i sallader, soppor och omeletter. Kirskålen smakar kanske inte så enormt mycket, men inte ett dugg mindre än butikspåsarna med machésallad och spenat. Och kirskålen, eller kersen, finns ju där helt gratis och bör ju ändå ryckas upp.

Klimatanpassad djurfri jakt
Som stadsbarn tycker jag det är exklusivt att komma hem med en korg med egenhändigt plockad vild mat, grenar, bär eller svamp, och det verkar finnas fler som jag därute.
Förutspår härmed en ny våg av jagande av mat i skog och mark. Vad sägs om berrypickingksafari eller mushroomhunting med veganska turister? Deltagarna får jaktens och samlandets tillfredställelse utan att ett enda djur dör, och allt som plockas växer utan tillskott av energi och transporter. Grymt koldioxidsnålt. Galet hälsosamt. Dags att göra samlandet av mat i skog och mark till en hip(ster)syssla.

P1060123
Ullas skafferi, från vilda örter till vilda elefanter
Vad ska en riktigt mångsysslande kvinna kalla sin verksamhet om inte Ullas skafferi. Uppdrag för Skärgårdsstiftelsen, Svenska Bin och tidningen Hälsa samt en agentur för fotografer som Frank af Petersens, som arbetar mot utrotning av Afrikas vilt och ryska Victoria Ivleva, som kämpar för Ukraina. Engagemang är en hederssak. Miljö och mat är allvarliga saker.

P1060135Mickes Ramslökspesto
Ramslök, lite basilika, parmesan, rostade solrosfrön, rapsolja. Smaka av med lite salt och peppar. Kör allt i mixern till lagom konsistens, säger Ullas man Micke. Servera till exempel till soppa eller pasta. Väldigt väldigt gott, säger jag.

Stoppa matslöseriet – jag är mätt

Typisk post-helgkänsla. Jag är mätt på överflöd och saker jag inte hinner att ta hand om. Halva livet går åt till att sortera gamla tröjor, kålhuven, ostkanter och mobilladdare. Samtidigt så sitter det folk och tigger utanför varenda matbutik. Hur mycket jag än vill förtränga detta faktum, så gör de faktiskt det.
Men hellre än att gnälla över vårt överflöd, kan vi göra något åt det.

Selina-Juul_Stop-Spild-Af-Mad_crop_web1

Selina Juul har grundat Stop-Spild-Af-Mad i Danmark.

En som verkligen gör något är Selina Juul som startat Stop Spild af Mad i Danmark, en rörelse som arbetar för att ta till vara mat från butiker och restauranger. Selina föddes i Moskva under kommunisttiden då det ständigt var brist på mat. Väl i Danmark chockades hon av matslöseriet, överallt såg hon mat som gick till spillo.
– Sopor  är inte skräp – de är nyckeln till vår civilisations framtid! säger Selina på en TEDx föreläsning. Vi är 7 miljarder på den här planeten, och 925 miljoner av dessa svälter. Trots det slänger vi årligen 1,3 miljarder ton mat – tillräckligt för att mätta 3 miljarder människor.

Jag gläds år Selinas frustande energi och allt som hon bidragit till i grannlandet. Kan vi inte bara göra likadant? Nu!
Rätt ofta hör man hur folk oroar sig och menar att det avlas fler barn än jorden kan föda, eller att maten inte räcker om vi börjar odla ekologiskt. Selina berättar att enbart den mat som slösas bort i Italien skulle kunna mätta hela Etiopien. Hur är det möjligt att vår föda fördelas så ojämnt?
Vi måste bygga nya, sundare system.
Ett sätt är att sluta slänga varor som har utgånget datum, och istället låta folk och organisationer i behov av mat få ta hand om den. Precis som man gör i Danmark. Nyligen har man där startat det it-baserade systemet Overskudsmad, eller Överskottsmat, som bygga en bro mellan överflöd och brist i hela landet.
– Målet med systemet är att säkra att det inte slängs god och hållbar mat utan att det skapas en bra förbindelse mellan de som har för mycket och dem som behöver, berättar Thomas Fremming, matrest-entreprenör och projektledare på Overskudsmad, som är en del av Stop Spild af Mad.

”Tänk på barnen i Biafra!” Som man skrattat åt denna fostrande uppmaning och tanken att vi skulle skicka våra matrester till Afrika. Men idag vet de flesta att det vi konsumerar här hemma får konsekvenser för folk på andra sidan jorden, allt hänger ihop. När vi överkonsumerar stjäl vi faktiskt resurser från andra – och slänger dem i soptunnan.

I Danmark har Selina Juul nyligen blivit vald till Årets Dansk, i början av 2014 fick hon danska Socialdemokraternas miljöpris av Statsministern Helle Thorning-Schmidt och 2013 gav Nordiska Rådet henne miljöpris. Bara för att nämna något.
En undersökning visar att flertalet av danskarna vill att överbliven mat från livsmedelsbutikerna ska gå till hemlösa och behövande istället för att slängas i soporna.

Några frön att vattna finns här hemma i Sverige: Charity of food som grundats av kocken Magnus Hansson, Ulrika Spendrup, Jessica Ericson och Samuel Cabrera arbetar för att minska matsvinnet i Sverige och Allwin i Göteborg, som startats av entreprenören Simon Eisner har sedan starten levererat över en miljon måltider till behövande. Deras affärsidé är att ta hand om överbliven mat från restauranger och företag och se till att distribuera den till hjälporganisationer – och ta betalt för den tjänsten.Coopbutiken i Hjorthagen var den första av tiotalet Coopbutiker som engagerat sig mot matsvinnet, mycket tack vare anställda som tröttnat på att slänga och slösa.Konsumentföreningen Stockholm (KfS) har i flera år drivit projektet Släng inte maten och var initiativtagare till SaMMa, Samverkansgruppen för Minskat Matavfall, som förutom KfS samlar myndigheter, forskare och företagsrepresentanter I Sverige.

Så det har händer saker hemma också – frågan är om vi tycker det är lika viktigt som danskarna?
Vad vill våra politiker? Mycket hoppas jag, för varje smula kan bli guld. Gamla brödkanter, bland annat.

Avslutar med ett mycket enkelt recept ur min restkokbok Fattiga Riddare och andra kökshjältar från 2009.

Fattiga Riddare Tina Axelsson

Så här lagar du lyxfrukost eller brunch trots att du bara har gammalt bröd, några ägg, en skvätt mjölk och lite smör hemma:
Vispa ihop ägg och mjölk/grädde. Skär brödet i trekanter eller lagom portionsbitar.
Doppa det i smeten, stek dem långsamt i smör i en stekpanna tills de är gyllenbruna.
Du kan vända de stekta brödskivorna i kanel och socker. Du kan krydda med muskot och kalla det French toast. Du kan också doppa brödet i överbliven pannkakssmet, då kan man kalla dem Pang Riddare.
Eller prova den italienska varianten:
Lägg en god skiva mozzarella eller annan god ost mellan två brödskivor,
doppa denna dubbelmacka först i mjölk- och äggsmet och sedan i lite mjöl och stek den i olja några minuter. Äts när de är krispigt gyllenbruna och genomvarma så att osten smält …

INGREDIENSER
8 skivor dagsgammalt bröd
1 dl mjölk och/eller grädde
1–2 ägg
ev lite grädde
2 msk smör
Servera med hackade
nötter, flytande honung,
lönnsirap, sylt, bär,
mascarponeost, vispad grädde,
allt efter smak.

Stek och njut!

 

Varför behöver vi fler bin?

bin i kupan mrsfood

Ibland när man vill förklara ojämlikheter mellan kvinnor och män så pekar man på djurvärlden, och menar att där är det naturligt att de starka hannarna styr. Men då har man missat binas fascinerande samhällen. Där är det nästan BARA kvinnor som gäller! 30.000–90.000 sterila kvinnliga bin som arbetar som besatta, knappt 100 mansbin och en enda fruktsam drottning. De har sex i luften och sen dör killarna. Och alla har samma mamma …
Mest av allt kan vi människor tacka arbetsbina som far runt och letar nektar till mat och av bara farten gör ett livsviktigt pollineringsarbete. En så kallad ekosystemtjänst som enligt Jordbruksverket är värd mellan 250 och 450 miljoner kronor per år, och som vi inte klarar oss utan.
Men bina behöver hjälp, de behöver odlare som sätter upp kupor på bra ställen och sköter om dem, och de behöver bli fler om vi ska klara av att pollinera den mat vilda och odlade maten här i landet.
Var tredje tugga vi äter är mat som är beroende av binas pollineringshjälp. Tänk på det nästa gång du stoppar ett äpple eller en jordgubbe i munnen. Av bin är den kommen!

lotta fabricius smallKom och surra med Lotta och Svenska Bin
Nu ökar intresset för biodling, som tur är, och många av de som börjar med bin är kvinnor, till skillnad mot tidigare när det var mycket äldre herrar.
En tung bi-kännare är biodlaren Lotta Fabricius Kristiansen som odlar bin ute i Kyrkhamn vid Hässelby och i Östergötland, samt sköter kronprinsessans bin på Haga.
Kom och lyssna på Lotta (och hennes bin, som följer med!) på medvetna butiken 8T8 på måndag kl 18–20. Då får du lära dig om livet i kupan, få svar på frågor om nyttighet och smaka honung från ljung, maskros, klöver och hallon.
Carro och Sara på 8T8 lagar en nudelrätt med honungstouch och en liten sweet dessert.

Läs inbjudan här!
Vill du komma?
Anmäl dig till anna(a)lindlewin.se

Läs mer på svenskabin.se
Butiken 8T8 ligger på Swedenborgsgatan 1, vid Mariatorget i Stockholm. 8t8.se

 

 

 

 

Gud är en kock och han är man

P1000416

Läser Dagens Industris reportage om årets mottagare av White Guide Global Gastronomy award och funderar över uppställningen av storslagna män som tidigare belönats, sju på rad och nu en åttonde genial italienare på väg in. Han ska få sitt pris på Grand Hotel imorgon kväll.

Hur detta liknar uppställningen i Årets Kock 2014 som i sin tur liknar Times omslag med 13 Gods of Food från november 2013 med tre stora kockar på omslaget och och en lista över ytterligare tio gudar till inuti tidningen, inte en enda av dem kvinna och kock. Vilket de kvinnliga kockarna i USA reagerade kraftfullt på:  huffingtonpost.com, eater.com och thedailybeast.com

360_int_cover_1107

Den kända amerikanska krögaren och kocken Alice Waters (mer om henne på Stil i P1 från 28 februari), kommenterade listan, och debatten som följde efter, så här:

3188924_2048_1151”När man ser kvinnor i köket tänker man att det är hushållsarbete, och när man ser män i köket tänker man att det är kreativt arbete. Det är det vi behöver ändra på.”

Sällan ställs den klassiska frågan – var är brudarna?, än mindre går man ut och letar rätt på dem.

Tröstar mig med vad den oförtröttlige Mattias Dernelid på Grönsakshallen Sorunda sa under Årets Kock, där han hade slitit hårt för att ta fram alldeles exceptionella råvaror:
– Det är i mejeribranschen det händer saker, och det är för att den drivs av kvinnor. I charkbranschen har männen länge stått med armarna över bröstet och sagt att så här har vi alltid gjort – och det tänker vi fortsätta med. Det påverkar utvecklingen.”

Samma sak säger Mattias i den intressanta artikeln ”Ostrevolution!” som Anna Kågström skrivit i senaste Hunger. Hon har besökt den unika buffelmozzarella tillverkningen hos Linda Elvingson och hennes familj – entreprenörer och nytänkare så mycket som det kan bli. De har till och med importerat vattenbufflar till Harbo utanför Uppsala.

För att hjälpa till och visa var framtidens brudar är, kommer här en lista på unga kvinnliga kockar som nyligen damp ner i det nya nätverket ”Kraftkvinnor i köket”. Prisbelönta kocken och läraren Katarina Westlund som skrev den betonar att hon har fler:

Emma Erlandsson
Mia Bremer
Emelie Johnsson
Malin Green
Frida Forsen
Lina Mohlin
Jonna Waldau
Fia Ivansson
Anna Skog
Frida Karlsson

Och om man ska fortsätta med att likna kockar vid gudar och gå hela vägen tillbaka till antikens Zeus och Poseidon, så hade de faktiskt sällskap däruppe av Afrodite och Athena och några damer till.
I morgon på White guide seminariet ska jag vässa öronen lite extra när två godesses of food föreläser, Anna K Sjögren och Lisa Förare Winbladh.

matlandet.se kan du läsa mer om Buffelmozzarella på Ängsholmens Gårdsmejeri i en text jag skrev i april 2013.

Män ska stanna vid spisen?

IMG_1077

Tittar man på årets stora restaurangspektakel på fredag, Årets Kock 2014, så håller männen sig hårt fast i krogspisarna. Ännu färre kvinnor förra året anmälde sig, och ingen kvinna var bra nog att komma med.
15 kvinnor av 130 skickade in recept, 24 män gick vidare. I juryn satt 22 män och 5 kvinnor. Någon som tror att det kan förstärka de redan cementerade strukturer som finns? Läs Göran Jonssons intressanta artikel i DI idag 3 februari.

Blir därför glad att matentreprenören Lotta Voltaire har vunnit en av DN:s Gulddrakar, vilket uppmärksammades med en lång, bra artikel av Gustav Karlsson på Besöksliv.se. I artikeln säger Lotta: ”Det var vi och jättemånga män där, i vanlig ordning. Så är det alltid i den här branschen. Så det kändes bra att ta upp vårt mantra ”Girl power” från scenen i tacktalet. Vi kände verkligen det, och det var väldigt mycket glädje.”

lotta-voltaire-476

Sally Voltaire, Lotta Voltaire och Iris Voltaire. Foto: Besöksliv.

Lotta bekräftar att uppmärksamheten ökar försäljningen markant. Alltså är det inte bara en fråga om att kvinnor behöver få en plats i strålkastarljuset, även karriärer och affärsmöjligheter går förlorade när kvinnliga kockar inte kommer upp pallen. Eller överhuvudtaget in i krogköken.

Kan man hoppas att 2014 är året då sponsorer och arrangörer längtar efter något riktigt nytt? Då män vill undersöka potentialen hos grönsaker och kvinnor stoppar korv? Lotta Voltaire berättar i artikeln att när alla män har gått åt samma håll, då har hon gått sin egen väg.
”Jag plockar åt mig av de bitar som männen inte har tänkt på, som vad en kvinna vill äta till lunch.”
Alltid någon liten fördel på kvinnosidan …

Men den stora frågan återstår: hur kan vi förändra förutsättningarna till det bättre så att köken och krogarna blir er jämställda?

Jag älskar Lina Thomsgårds replik

Årets Hjältar

För några veckor sedan drog en ny säsong av TV4:s Sveriges Mästerkock igång, även den här gången med en ny helt manlig jury. Det blev med rätta diskussioner och man fick höra den vanliga visan om att det inte finns några eller tillräckligt många kvinnor att välja på. Här känner jag att det är lätt att ge upp, och själv bli fången i föreställningen att en expert måste vara en man – hur ska man annars få tillräckligt med pondus?
Lyssnade mig därför lycklig på Rättviseförmedlingens Lina Thomsgård som bemötte TV4:s programdirektör Åsa Sjöberg elegant och obarmhärtigt i en radiodebatt och ifrågasatte varför kanalen hade valt bara män i juryn.
Vi hoppar en bit in i matchen:
– Man låtsas som att man redan har löst det här med jämställdhet och säger att det inte spelar någon roll, som Leif Mannerström säger. Vill vi ha ett samhälle där alla skildras på ett vettigt sätt, där det inte är 80 procent män som får synas och säga hur det går till? Då måste man bestämma sig för att ändra på det här.
Åsa Sjöberg svarar då:
– Och därför är det så bra att det varit en kvinna som vunnit ”Sveriges mästerkock” tre år i rad.
Varpå Thomsgård, snabbt replikerar:
– Ta en av dem då.
Där satt den.

Lyssna och njut: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5752342