MrsFood

Laga till en bättre värld

  • Mat
  • Dryck
  • Hållbarhet
  • Lind Lewin

Öl med terroir när Skåne samarbetar med Småland

mars 15, 2019 by Anna Lind Lewin Leave a Comment

Den lokalproducerade ölen har haft stor framgång i hela landet. Enbart i Skåne finns idag 40-talet hantverksbryggerier vars öl är uppskattad på festivaler, mässor och krogar. Men få bryggare använder lokal råvara – humlen och malten är till stor del importerad. Livsmedelsakademin samlade forskare, lantbrukare, bryggare och förädlare av malt för att undersöka hur man kan öka den inhemska produktionen. Mötet hölls måndagen 11 mars på Remmarlövs Gårdsbryggeri utanför Eslöv och var en uppföljning av temadagen om humle som hölls på Korngården i Staffanstorp 20 augusti 2018.


Ölen Skånsk Tripel är brygd helt på skånska råvaror. 
Foto: Anna Lind Lewin.

I Skåne finns idag inget mälteri som kan ta hand om lokalt odlat spannmål men i Hovmantorp i Småland satsar företaget Brewmaster på en större anläggning som kan leverera ursprungsmärka malt. Dit skickar bland annat Karlsfälts gård utanför Ystad sitt korn och fler skånska odlare kommer att följa efter.

Hörby Lantmän först i Skåne
Hos Hörby Lantmän har man hittat ett annat sätt att kunna sälja en lokal råvara till bryggerierna. Genom Lantmännen är man delägare i mälterianläggningen Vikingmalt i Hamstad som idag mältar nästan allt korn för svenska marknaden.
– Jag ville ta vara på det lokala ursprunget så jag bad dem ta in vårt skånska spannmål och skicka tillbaka det som tydligt ursprungsmärkt.
– Nu kan vi sälja pilsnermalt och pale ale-malt från lokalt skånskt korn till bryggare som ser fördelen med lokala råvaror, berättar vdn Olof Persson stolt.
– Idag är det mycket småbryggare som kommer in och är lyriska över vår malt. Jag har bara ett krav när de handlar att de ska komma tillbaka med en flaska de bryggt av vår malt, och nu har jag en rätt omfattande samling flaskor. Trots att ekologiskt odlat korn är på väg uppåt så skulle jag säga att lokalt idag har blivit mycket hetare än ekologiskt.


Thomas Björklund och svärdottern Lyndsey Björklund från Warbro Kvarn. Foto: Anna Lind Lewin.


Pionjärer i Sörmland mältar lokalt kulturspannmål

En av de maltproducenter som tidigt satsat på lokala samarbeten är Warbro Kvarn i Sörmland – en pionjär inom kulturspannmål som idag har samarbeten med flera lokala bryggerier som Nils Oscar, som också vunnit pris med sin kellerbier på malt från kvarnen.
– Vi har sett utvecklingen hos bagarna. När bageritrenden började använde de vanligt standardmjöl. Sedan fick de upp ögonen för dinkel och emmer och nu vill man ha mjöl av tydlig sort och ursprung. Vi hoppas att utvecklingen på ölsidan ska följa samma mönster. På senaste tiden har det lossnat, berättar Thomas Björklund.
– Om alla Sveriges små bryggerier ska överleva i framtiden så måste de hitta sätt att profilera sig gentemot varandra och då blir råvarans ursprung en variabel.

Ölets råvara påverkas av platsen precis som vin
Urban Nilsson, grossist på Humlegårdens Ekolager, en av Sveriges största e-handelsplatser för bryggerier och hembryggare, ser hur utvecklingen sakta men säkert går mot mer lokalt.
– Intresset ökar hos de mindre producenterna. Ölindustrin och deras leverantörer har efterfrågat jämn kvalitet och velat få fram en exakt samma produkt år efter år. Då fungerar inte små batcher av malt och humle. Men om vi börjar betrakta öl som man gör med vin, en föränderlig produkt som påverkas av årgång, plats och produktionsmetod, så kan vi få en väldigt intressant utveckling som gynnar lokalproducerat.


Urban Nilsson, Humlegårdens Ekolager, Bosse Bergenståhl, Lundabryggeriet och Peter Nygren från Brewmaster provar olika maltsorter. 
Foto: Anna Lind Lewin.

Öl inte lika lokal som maten
Medan utvecklingen av närproducerade matprodukter helt naturligt började med den lokala råvaran, så började mikrobryggarna med att ta fram en produkt som ofta var inspirerad av andra länders ölkultur. Och då har det varit enklast att använda malt och humle därifrån också, för att får rätt slutprodukt.
– I Skåne har vi ändå kommit längre än de danska bryggerierna, menar Jannie Vestergaard från Livsmedelsakademin. Vi måste föra en öppen diskussion om vad som krävs för att få kalla en öl lokal, när nu en stor del av råvaran inte är det.

Johan Zethraeus från Brewmaster i Hovmantorp testar malt med de skånska bryggarna.

Skånska råvaror kan bidra till marknadsföringen
På Remmarlövs Bryggeri har man producerat den hittills enda ölen med helt skånska råvaror som tagit sig in på Systembolaget – Tripel Skåne. Innan dess fanns inte ens öl med 100 procent svenska råvaror i hyllan.
– Det är en härlig känsla att kunna brygga på något som är producerat runt knuten, säger Hampus Olofsson, bryggmästare på Remmarlövs gårdsbryggeri.

Bosse Bergenståhl på Lundabryggeriet menar att det finns en stor fördel med lokala råvaror.
– När man berättar för folk att råvaran är skånsk så reagerar de positivt. Jag kan se en stor poäng med ursprungsmärkning för skånsk malt.

Korngården utanför Staffanstorp som både odlar korn, har Sveriges största humleodling och eget bryggeri, kommer att skicka sitt korn till Brewmaster i Småland och sen ta tillbaka det för egen bryggning.
– Då har vi vår egen humle och egen malt. Mer lokalt än så kan det inte bli, förklarar David Ögren på Korngården.

—————————–

Deltagare på workshopen: Warbro kvarn, Charlis Brygghus, Lantmännen SW Seed, Remmarlövs Gårdsbryggeri, Sydkustens gårdsbryggeri, Lundabryggeriet, Hörby Lantmän, Brewmaster, Korngården och Kornheddinge bryggerikompani, Skånes dryckesproducenter, Gavelin Wine, Karlsfälts gård, Humlegårdens ekolager, Lunds universitet, SLU i Alnarp. Foto: Anna Lind Lewin.

 

IMG_9268

Temadagarna om lokal malt och humle är en del av Pilot Dryck som drivs av Livsmedelsakademin. Inom projektet har man sedan början av 2018 arrangerat en rad föreläsningar, events och workshops kring öl och lokala råvaror i samarbete med Jakob Thomsgård, ordförande i Skånes Dryckesproducenter. Projektledare och kommunikatör är Anna Lind Lewin.

Lokala producenter dukade upp när gastro-eliten kom till Malmö

mars 5, 2019 by Anna Lind Lewin Leave a Comment

IMG_8925Sharing Skåne White Guide Gala

White Guide Galan som korar Sveriges bästa krogar hölls för första gången i Skåne måndagen 4 mars 2019. Livsmedelsakademin arrangerade där en uppvisning av skånsk mat och dryck under temat Sharing Skånne /Smaka på Skåne. Satsningen gjordes i samarbete med Business Region Skåne, Event in Skåne och Skånes Dryckesproducenter. Tjugo lokala producenter dukade upp på Malmö Opera där galan hölls. Projektledare och ansvarig för gestaltningen var Anna Lind Lewin.

Fisk odlad i Tollarp, charkuterier på utegångsgris, kombucha, mjöd, tempeh på lupinböna, senap från Österlen, den inlagda svampen Svill, närodlad honung, vin på äpple, lavendelglass, äppelmuster och skånsk hantverksöl fanns att smaka på.

Skånska producenter
I satsningen deltog Lupinta, Marsvinsholms utegris, Gårdsfisk, Österlenkryddor, Ådala gård, Maries bihantverk, Grönalunds bi & musteri, Hällestads svamp, Kabbarps trädgård, Petersborgs gård, Kiviks musteri, Rörumsro frukt & must, Sövde musteri, Roots of Malmö kombucha, Honey Hunter’s Elixir, Skånska spritfabriken, Bedstekildevin, Klackabackens bryggeri samt grossisten Bondens skafferi.

Galamiddag med skånsk dryck
White Guides Galamiddag skapades av kocken Sayan Isaksson, som också varit ansvarig för Nobelmiddagen. Där serverades skånska drycker från Beskows Vy på Bjärehalvön och Råå Bryggeri i Helsingborg.

IMG_8948IMG_8917IMG_3009

Skånska Drycker – Sveriges första regionala dryckesmässa

november 25, 2018 by Anna Lind Lewin Leave a Comment

Sveriges första regionala dryckesmässa Skånska Drycker gick av stapeln i Malmö lördagen 24 november.
– En milstolpe i skånsk dryckeshistoria, menade bryggaren Ulrik Jönsson från Åhus Bryggeri.
Besökare kunde under dagen prova hantverksöl, småskaligt vin och drycker som skånsk äppelchampagne, honungsmjöd med nyttiga bakterier och cider på fallfrukt och havtorn.
 

Skanska Drycker
Anna Lind Lewin, Carina Gavelin, Jakob Thomsgård och Titti Qvarnström lanserade Skånska Drycker på Folk Mat & Möten i Malmö. Inbjuden gästtalare var Mischa Billing. Foto: Torbjörn Lagerwall.


Föreläsare som Mischa Billing och Per Hermansson pratade smak och sensorik och svensk akvavit medan Kimmo Rumpunen från Centrum för innovativa drycker på Balsgård beskrev vilken stor potential som finns för Skåne att satsa ännu mer på frukt och bär för dryckesframställning. Kimmo, som är växtutvecklare och hortonom på SLU Balsgård, har varit inblandad i utveckling och produktion av flera av de skånska drycker som visades på mässan, som alkoholfria Beskows Vy från Bjäre, Green Queen kombucha, Apolinaire och inte minst Honey Hunters Elixir som av publiken blev vald till Bästa Skånska Dryck 2018.

– Vi arbetar just nu med att ta fram sorter som är skräddarsydda för att användas i dryck, till exempel svarta vinbär som är naturligt sötare och kan uppskattas bättre av konsumenterna. Här kan man vinna både hälsa och smak, berättar han.


Kimmo Rumpunen,, hortonom och dryckesutvecklare på SLU Balsgård. Foto: Torbjörn Lagerwall.

Per Hermansson som arbetat som Master Blender på Absolut i 20 år och ansvarat för utvecklingen av nya Åhus Akvavit, testade sortimentet hos alkoholfria Beskows Vy.
– Mycket intressant och väldigt passande till mat, var hans omdöme.
Hälsa och alkoholfrihet har blivit en allt större faktor för konsumenterna och det märktes även på mässan.
– Det alkoholfria sortimentet växer starkt just nu och därför var det roligt att vi kunde samla så många producenter från den sidan, säger Titti Qvarnström, en av initiativtagarna till mässan och verksamhetsledare på Folk Mat & Möten där mässan hölls.

Tolv hantverksbryggare var på plats, liksom åtta skånska vinbönder, tre kombuchabryggare, fyra cidertillverkare och tre musterier.
– Vi vill att det ska bli lika självklart att dricka skånskt som att välja närodlade råvaror till maten, säger Anna Lind Lewin, projektledare för Pilot Dryck på Smaka på Skåne. Kan vi bli en liten del så lojala och stolta som fransmän och italienare är med sin lokala producenter har regionen mycket att vinna, både i större gastronomisk mångfald och ett rikare näringsliv.

Utställarna på nedre och övre plan.
Skånska Drycker på Folk Mat & Möten i Malmö. Foto: Torbjörn Lagerwall.

—————————

Skånska Drycker 2018 startades och drevs av Titti Qvarnström Folk Mat & Möten, Carina Gavelin, Gavelinwine, Anna Lind Lewin, Livsmedelsakademin och Jakob Thomsgård Skånes Dryckesproducenter. Samarbetspartners var Malmö Stad, Event in Skåne och Åhus Akvavit.

Livsmedelsakademin deltog på mässan Skånska Drycker genom sitt projekt Pilot Dryck. Projektet är en vidareutveckling av den Skånska dryckesstrategin och finansieras av Europeiska Jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Länsstyrelsen Skåne.

Kålrotsakademien satte mångfaldsrekord på restaurang Rutabaga

oktober 10, 2018 by Anna Lind Lewin Leave a Comment

Måndagen 8 oktober samlades 50-talet specialister från gastronomi, odling och media för att beundra och smaka på lika många kålrötter. 51 för att vara exakt, vilket borde vara åtminstone svenskt rekord i sortmångfald för just denna växt.
– Världsrekord, tror Kålrotsakademiens preses Hans Naess som odlat fram 50 av sorterna.
– Unikt, menade välkända kockar som Frida Ronge och Örjan Klein.

Kända Stockholmskockar på Kålrotsprovning: Frida Ronge, kulinarisk ledare på Tak och Örjan Klein som bland annat drivit restaurang KB. Foto: Anna Lind Lewin

Trängseln var stor på Restaurang Rutabaga, då kålrötter i alla olika storlekar, färger och smaker skulle provas. Ett sensoriskt test hade tagits fram av ledamoten Magnus Westling och Matti Leino, agronom och docent i genetik drog igång tillställningen med en kort föreläsning om hur kålroten, svenskast av alla odlade växter, uppstod ur en korsning mellan den välkänt promiskuösa rovan och kål.

Matti Leino med kålen och rovan som korsade sig med varandra och skapade kålroten – svenskast av alla odlade växter. Foto: Anna Lind Lewin.

En ny gammal växt
– Kålroten är faktiskt en ny växt jämfört med många andra arter som vi odlat mycket längre. På 1700-talet var kålroten otroligt populär i Storbritannien där den också kallades Swedish Turnip. Under 1800-talet började vi i Sverige istället odla potatis och kålrotsintresset dalade tills man kom på att om man gav kålrot till korna gav de fetare mjölk. Under kriget var kålroten en vanlig nödföda både här hemma, i Tyskland och Frankrike. Det gjorde att den efter freden förknippades med dåliga tider och från femtiotalet fram till nu har kålroten ansetts som ointressant.


Sensorisk provning av 51 sorters kålrot med inbjudna gäster. På bilden Christina Möller, Oskar Petersson, Karl Anton Järild och Charlotte Bladh André. Foto: Anna Lind Lewin. 

Renässans för kålroten
Kålrotens status är på väg att ändra förändras, menar Staffan Naess, köksmästare på Restaurang Rutabaga.
– Den har fått en renässans tack vare Kålrotsakademien och de olika provningar som hållits här. Yngre kockar tar den till sig och tycker den är både spännande och nyttig.
Två av Stockholms kända kockar på plats, Örjan Klein som drivit restaurang KB och Frida Ronge som nyligen startat upp Tak, intygar att kålroten används i deras kök.
– Jag tycker det är extremt inspirerande att det har gått så fort att popularisera kålroten. Det ska bli väldigt spännande att arbeta vidare med vad vi kan göra med denna råvara, säger Frida Ronge. På vår nordisk-asiatiska meny har vi gari* gjord på kålrot. Det har blivit succé och våra gäster föredrar den nu framför originalet på ingefära.
– Under alla mina år som kock har jag ständigt haft kålrot på menyn. Det är en självklarhet inom husmanskosten. Min favorit här idag är sorten Nusnäs, säger Örjan Klein.

Bredare utbud och större mångfald
Kocken Jonas Hammar funderade över nya användningsområden:
– Trots att det är kålrötter alltihop är de väldigt olika. En del är söta och fruktiga och en del peppriga. De senare tror jag skulle vara intressanta att fermentera.

Sorterna som odlats fram ska leva vidare genom att hängivna odlare fortsätter föröka och odla dem.
– Vi har som mål att 5–10 sorter av dessa ska ut på marknaden så att vanliga konsumenter i framtiden ska kunna få välja på mer än en enda anonym sort, säger Hans Naess.


51 unika sorter framodlade med bistånd av bland annat NordGen**. Foto: Anna Lind Lewin.

————————–

*gari är en japansk specialitet med inlagd ingefära.

**NordGen – Nordiskt Genresurscenter, som har bidragit med fröer till kålrötterna, är en nordisk institution för bevarande och hållbart nyttjande av växter, husdjur och skog. Samarbete om bevarande av genetiska resurser (för mat och lantbruk) i Norden har pågått i mer än 30 år. NordGens grundläggande uppgift är att bidra till att säkra en bred genetisk mångfald av de resurser som kan kopplas till mat och lantbruk. Det görs genom bevarande och hållbart nyttjande, genom ett idogt dokumentations- och informationsarbete samt genom internationella avtal.
Dessutom ansvarar NordGen för den dagliga hanteringen och verksamheten för Svalbards Globala Frövalv.

 Anna Lind Lewin
Kålrotsakademist i närkontakt med kålrot.

 

Visste du om kålroten:

– Norrmännen kallar kålroten för Nordens apelsin, eftersom den har så högt C-vitamin innehåll

– I Finland är kålrotslåda viktigare än Janssons frestelse på julbordet

– I Amerika kallas kålrot ”Rutabaga” efter det gamla västgötska ordet ”Rotabagge” för kålrot

– En enda kålrot kan producera 10 000 frön

– Sex svenska kålrotssorter finns upptagna på SlowFoods lista ”Smakernas ark”

————————–

Lista på svenska kålrotssorter:

Aspås
Baggens
Bangholm Fenix
Bangholm Original
Bjursås
Boltjärn
Bortas Bertils kålrot
Drottning
Farfar
Finnmarkens vita kålrötter
Globus
Gul Svensk
Gullåker
Gullåker III
Janne
KlintKarin
Ljustorp
Mariero
Norsjö
Nusnäs
Odal
Patria
Rotabagge
Sollrot
Solveig
Svalöf Victoria
Svensk
Tiffany
Trutsgård
Tällberg
Viksjö
Viktoria
Vintjärn
Weibulls Foder
Weibulls orginal Balder
Weibulls orginal Bangholm
Östergyllen
Östgöta
Östgöta 2
Östnor
16 G

Fakta om Kålrotsakademien
Kålrotsakademien har 18 ledamöter som tillsammans skapar ett forum för forskning, utveckling och entreprenörskap kring matkultur och kulturväxter.
Akademien har valt kålroten som sitt signum för att denna kulturväxt, som är en korsning mellan kål och rova, uppstod i just Sverige. Härifrån har den spridit sig över världen med namn som Swede, Schwedische Rübe, Swedish turnip, Navet de Suède eller Rutabaga. kalrotsakademien.se

Gastronomiska Samtal stöttar Kålrotsakademien i arbetet med att lyfta och utveckla svenska kulturväxter.

Kommunikationsansvarig för Kålrotsakademien: Anna Lind Lewin

Svenska musterier tar marknad

juni 15, 2018 by Anna Lind Lewin Leave a Comment

Den svenska mustproduktionen är inne i en expansiv fas. Just nu växer näringen med 40 procent varje år och ökningen ser ut att hålla i sig. De skånska mustmakarna ligger i topp – vilket också bekräftades under Must SM 2018 då det blev skåningar på samtliga pallplatser.
– Trenden går mot syrligare muster och bredden på produkterna har ökat, säger Titti Qvarnström, gastronomisk rådgivare i Livsmedelsakademins projekt Pilot Dryck. 

qvhejkuu4gmg0cdlcwgv

Titti Qvarnström har hållit flera mustprovningar för Pilot Dryck, senast under en örtvandring och middag på Bengtemölla vid Brösarp.
– Jag vill se fler extrema muster. De kan gärna får vara rejält syrliga, bittra eller riktigt supersöta. Till många maträtter krävs syra och friskhet.
Också intressant med variationen från ofiltrerade, grumliga till klara muster – upplevelsen i munnen kan bli väldigt olika, menar Titti.


Elisabeth Knöppel från Rörumsro och Svenska musterier, Mikael Adolfsson från Kiviks musteri och Titti Qvarnström höll mustprovning på Folk Mat och Möten i Malmö. Foto: Anna Lind Lewin.

Dubbelvinnare fokuserar sortrena smaker
Mustmakare Elisabeth Knöppel från mikromusteriet Rörumsro på Österlen har tagit dubbla vinster i Must SM två år på raken och är engagerad i Svenska musterier. Hon menar att mustbranschen nu befinner sig där vinvärlden var på 80-talet och utbudet bestod av franskt, italienskt och spanskt lantvin. De sista åren har man kunnat se hur bredden ökar – must kan vara allt ifrån bubblande och torr till söt, ljust rosa eller grumligt gulgrön.
– Det som händer i naturen avspeglas i flaskan. Min vinnarmust Ingrid Marie smakar inte likadant som Ingrid Marie som odlas några kilometer bort. Det är också skillnad på gamla träd som ger mindre skörd men som har äpplen med tätare aromer och modernare odlingar med större avkastning.

Efterfrågan på alkoholfritt skapar ny marknad
Utvecklingen gynnas av att fler konsumenter väljer alkoholfria drycker.
– Efterfrågan ökar på all must, från billigare till sortren och mer exklusiv, berättar Mikael Adolfsson som är sommelier och produktansvarig på Kiviks musteri. Det produceras också fler muster av en enda sort, exempelvis James Grieve, Ingrid Marie, Aroma och Transparent Blanche. De som inte tidigare trott att de gillar must kan nu hitta sina egna favoriter.

Äpplen är också en bra bas i kombination med till exempel bär eller rabarber. Must är en helt naturlig, osötad dryck utan tillsatser, vilket uppskattas av hälsomedvetna konsumenter.

Sensoriker Johan Swahn deltog för andra året i juryn för Must SM där man smakade 80 olika produkter.
– Det finns stor potential för mustproducenterna i att utveckla sin presentation av sina produkter och framförallt sitt språk för att beskriva mångfalden av smaker, menar han.


10 skånska muster på frukostprovning på Folk Mat och Möten. Foto: Anna Lind Lewin.

Komplexiteten lockar kockarna
Kocken och sommelieren Alexander Wugh från Restaurant Rebell deltog i en provning med 10 skånska muster.
– Det är häftigt med komplexiteten. Jag ser det som en jättepotential när vi har kunskap och kan rekommendera rätt must till maten.

Nya äppelsorter och gamla
Man satsar nu på att utveckla nya sorter som är motståndskraftiga, smakrika och kan ge goda skördar. Som sorten Henric Åkesson döpt efter grundaren till Kiviks Musteri. På musteriet har man också nyplanterat den gamla sorten Belle de Boskoop som har fått ett uppsving just i drycker.
– I grunden har vi en fantastisk sortrikedom i Sverige. Medan man i vissa delar av världen har 3–4 sorter, har vi över 200. Och i Skåne är vi fortfarande bäst eftersom vi har så stora egna odlingar. Genom vårt klimat får vi smakrika och aromatiska äpplen. Många besökare blir förbluffade över smaken – här finns en exportmarknad, menar Elisabeth Knöppel.

Skånska muster provas – från dimmig och ofiltrerad till klar. Foto: Anna Lind Lewin.

Mustprovningarna arrangerades av Anna Lind Lewin, projektledare för Pilot Dryck hos Livsmedelakademin i samarbete med Titti Qvarnström, Svenska musterier, Kiviks musteri och Rörumsro musteri.

Under Must SM i Kivik 2018 arrangerades i samarbete med Svenska musterier en Master Class där man provade 20-talet muster.
Juryn för Must SM provade totalt 80 muster och på plats fanns 20-talet producenter från hela Sverige.
Under Skåne Innovation Week hölls en mustfrukost hos Titti Qvarnström på Folk Mat och Möten i Malmö där man undersökte skånska mustsorter tillsammans med Mikael Adolfsson och Elisabeth Knöppel.Under Livsmedelsakademins dag 24 oktober 2018 hölls mustprovning som AW.

Pilot Dryck
Livsmedelsakademin driver under 2018–19 projektet Pilot Dryck som ska stötta och lyfta de skånska dryckesproducenterna, initiera nya samarbeten och stimulera innovationskraft som kan bidra till att Skåne blir Nordens ledande region för drycker.Projektet finansieras via Landsbygdsprogrammet och drivs i samarbete med nybildade föreningen Skånes Dryckesproducenter, SLU Open Labs Food på Balsgård och Regional Matkultur Skåne.

 

 

Nordic Feast satte eld på Southbank i London

november 6, 2017 by Anna Lind Lewin Leave a Comment

IMG_5164
Ibland är det härligt att bara få dimpa ner i någon annans föreställning, och liksom slicka i sig deras visioner och drömmar. Särskilt om man själv just haft adrenalin upp över öronen.
Den 20–22 oktober hade jag förmånen att få vara gäst i London medan vännerna Ami Hovstadius och Fia Gulliksson sjösatte ett nordiskt superevent – ett mycket ambitiöst samarbete mellan samtliga åtta nordiska länder och kulturcentret Southbank kallat Nordic Feast. Målet var att lyfta Norden som resmål.

IMG_5124 IMG_5012 IMG_5022 IMG_5033 IMG_5046 IMG_5121
För att skapa en rå, naturlig känsla som kan locka fler turister till våra kalla länder hade man helt sonika slagit upp ett gäng stora tält på asfaltsterassen ner mot Themsen. På håll såg det inte så imponerande ut – men när man kom in – vilken stämning! Stora vedeldar brann i varje ända av de stora varmgula tälten där några av våra bästa kockar och bagare var samlade att laga mat: Titti Qvarnström, Sebastien Boudet och Lena Flaten från Sverige och kända engelska namn som Edd Kimber, alias the Boy who bakes och Sam Clarke från restaurang Morito i London.
Eventgeneralen Fia och konferencier Lisa Lembke, presenterade varje dag nya kombinationer av nordiska länder och kockar bakom maten. För att understryka den nordiska jämställdheten mellan könen var de flesta kockar kvinnor, ”Girls on Fire” och de flesta bagare män, ”Boys on the Rise”.
Mycket av råvarorna hade det nordiska teamet själva släpat med sig på flyget, som lamm från Färöarna, laxöring från Norge, aborre från Åland, ostkaka från Småland och kaviar från Undersåker.
Marcus på Big Lake coffee från Östersund kokte varje dag 500 koppar kokkaffe över öppen eld och Titti Qvarnström bakade mängder med hela rotselleri direkt på glöden.

IMG_4980IMG_5134
Jag behöver väl inte säga att det blev succé – både frukost, lunch och middag var slutsålt alla dagar och media och bloggare har hyllat det nordiska gästspelet.
Det kan nog bli fler tält och nordiska gästspel ute världen, misstänker jag.
De som satte fyr på Nordic Feast var Titti Qvarnström och Niklas Ekstedt (Sweden), Keri Moss (UK), Ylfa Helgadóttir (Iceland), Mariana Leivaditaki (UK & Greece), Anna Rubeksen (Faroe Islands), Sam Clark (UK) Mette Helbæk (Denmark), Marie Hertz (Denmark), Selin Kiazim (UK), Kistannguaq Simonsen (Greenland), Heidi Bjerkan(Norway), Jess Murphy (Ireland & New Zealand), Kim Woodward (UK), Helena Puolokka (Finland & UK), Johanna Dahlgren (Åland Islands), Marcus Izzo, Big Lake Coffee och Selin Kiazim från Oklava i London.

 

Läs mer på:

http://www.nordicfeast.co.uk

https://www.standard.co.uk/goingout/restaurants/feast-like-a-viking-this-weekend-at-the-southbank-centre-a3663661.html

https://www.southbankcentre.co.uk/whats-on/123928-great-nordic-feast-2017

Gränsöverskridande skånsk dryck vann stort i Matverk

november 2, 2017 by Anna Lind Lewin Leave a Comment

fef2f5f4a21c19baa4ab3fbb7fdf9402-1024x508

Som tävlingsledare för Matverk Skåne på andra året applåderar jag att det blev en dryck som tog sig till prispallen – och dessutom knep två priser. Hönsinge Hantwerksbryggeri har samarbete med Hällåkra vingård och Fruktstereo som tagit fram den vinnande drycken Druvöl av vindruvor och malt från skånska odlare.

Matverk är Sveriges största produktutvecklingstävling och under hösten hålls lokala finaler på 15-talet platser runt om i landet. Den skånska finalen som jag ansvarar för hade i år rekordmånga bidrag.
Druvölen föll juryn så väl i smaken att producenterna fick dubbelslam – både det nyinstiftade Dryckespriset och första pris i Matverk. Att det blev en dryck känns helt rätt eftersom Skåne är ledande på dryckesutvecklingen i Sverige just nu, här trängs numera entreprenörer inom vinodling med kombuchabryggare, ekologiska läskbryggare och mustinnovatörer.

Juryn bestående av bland andra kockarna Tareq Taylor och Sandra Mastio
 var entuasiastiska över Druvölets smaker:
”Här handlar det om folk som vet vad de gör. En harmonisk kombination av vin- och ölvärlden som man sällan finner. Den är ödmjuk i sin framtoning men levererar stort. 
Lager på lager på lager av härliga smaker!” var deras omdöme om drycken.

– Vi funderade på hur vi skulle kunna använda våra olika råvaror för att ta fram en gemensam produkt, något helt nytt som kunde fungera både som sällskapsdryck och till mat, berättar Magnus Servin från Hönsinge hantwerksbryggeri som blev förvånad men glad över uppmärksamheten.
– Det finns en del fördomar kring vin och öl. Vi vill sudda ut gränsen mellan dessa två drycker. Det ska vara gott, men inte nödvändigtvis självklart vad man dricker, menar Magnus Servin.

På bryggeriet i Klagstorp satsar man på att brygga öl med karaktär och ger dem namn som Sumprunkarens Svarta, Bönhasens Beska, Länsmans Lag, Räntmästarens Röda, Daglönarens Dröm och Hörte Pilsner.

Fakta om Druvölen:
Idag produceras den hantverksmässigt 100 liter åt gången, varefter den tappas på flaska och lagras cirka ett år. Druvölen är en öl av typen Saison där man i jäskärlet tillsätter 25 procent av druvan Pinot Blanc från Hällåkra vingård. Kolsyrejäsning sker i flaskan.

Andra pris gick till Hällestads svamp för produkten Svill som uppfanns då Mathias Persson på Hällestads ville hitta en ny produkt att sälja runt midsommar, en tid då kunderna köper väldigt lite svamp. Mattias testade olika inläggningar och så småningom hade man hittat receptet till Svill som kan varieras med olika kryddningar.

svill

Juryn var mycket positiv till Svillens marknadspotential:
”Vi äter ju sill fyra gånger om året. Nu slipper de som inte älskar sillen att förpassas till barnbordet. Men Svill är ingen ersättning, det är på alla sätt en produkt som kan stå för sig själv. Här möter tid tradition!”



olknacke

Tredjepris gick till produkten Ölknäcke från ConCocte/Bakeriet som fick omdömet:
”En mycket välgjord produkt med maximal förankring i den skånska myllan. 
Både öl, rapsfrö, kummin, korn, och honung kommer nästgårds från grannarna på Österlen. Beroendeframkallande knaprigt och gott.”



Bakom Bakeriet står Yvonne Belfrage, som också driver ConCocte som producerar marmelad, chutneys, salsa och ketchup från lokala råvaror och nu även startat Bakeriet, som ligger på Smakbruket vid torget i Tomelilla.
Producenter som bidragit till Ölknäcket är Ystad färsköl, Gunnarshögs rapsolja, Petersborgs gårds kumminfrö och korn från Övraby Östergård. Fullkornsmjölet mal man i egen kvarn.

22496174_1473578886024853_4673742209810883611_o

Juryn bestod av
Sandra Mastio, kock och pizzakrögare
Tareq Taylor, kock och krögare
Daniel Mervar, Menigo
Hannes van Lunteren, Krinova
Jannie Vestergaard, Smaka på Skåne
Edith Salminen, Gro’up

Övriga tävlande i Matverk Skåne:

Granskottspesto
Cocoonmeetings AB
Scandinavian Spruce

Fyra skånska gryn
Orkla
Skånemöllan
Igelösa Life Science

Tuk Tuk thaikrydda med skånska kryddor

Österlenkryddor

Ost&Concocte Äppelmarmelad
Concocte
Ost&Vänner
Skånska Spritfabriken


Skånsk Champinjonpastej
Susanna Bill
i samarbete med Hällestads svamp
och Skånska Spritfabriken

Karakås must

Kiviks musteri

Terra Scania, vitt vin
Vingården i Klagshamn

Vy alkoholfri dryck
Fredrik Beskow
Kattviks Fruktodling, Bjäre
Ranviks Trädgård, Bjäre
Kimmo Rumpunen, Centrum för Innovativa Drycker

Granskottsöl lager

Scandinavian Spruce
Klackabacken

Matverk är Sveriges största tävling för produktutveckling och riksfinalen hålls i samband med Gastronomiska samtal i Nyköping i mars 2018.
Läs mer på facebook.com/matverkskane och matverk.se

Som att äta hos farmor – med tusen andra

september 8, 2017 by Anna Lind Lewin Leave a Comment

Kocklandslaget

Fredrik Andersson och Tommy Eriksson från Kocklandslaget har skapat en ny buffé med klassiskt nordiska rätter på Vikingline. Foto: Anna Lind Lewin.

När Vikingline bjöd till presslunch för att visa upp sin nya satsning med Kocklandslaget bestämde jag mig för att övervinna min avoghet mot Finlandsbåtar i allmänhet och bufféer i synnerhet – och blev belönad. På fartyget Gabriella vid Stadsgården väntade en överraskning.

– Det ska vara klassiska rätter och kännas som att äta hos farmor, introducerade Fredrik Andersson den nya buffén.
Faktum är att det är ett riktigt lyft som åstadkommits under ledning av honom och Tommy Eriksson, och de sticker inte under stol med att detta varit en utmaning.
– Varje år utspisar Vikingline 1,6 miljoner hungriga resenärer, så det liknar ingenting av den restaurangmiljö vi är vana vid från ambitiösa mindre krogar med 40 gäster per sittning, säger Fredrik.
– Vi har åkt fram och tillbaka på båtarna och studerat konsumtionen noga. Suttit med restaurangchefen Bodil Ståhl och buffégruppen på Vikingline och diskuterat logistik och uppläggningar. Och nu när vi tagit fram ett färdigt koncept utbildar vi personalen på samtliga Vikinglines båtar, berättar Tommy.

IMG_3793 IMG_3788Resultatet är ett snyggare, fräschare och mer nordiskt utbud.
Kockarna har jobbar hårt på att det ska bli mindre portioner, mindre fett och mindre kladd. En hel del, som gubbröran serveras i små glas. Man har behållit sina leverantörer (för köttbullar, korv mm), men i vissa fall utvecklat recepten. Och bestämt sig för att hålla även namnen på maträtterna svenska. Så bean med persilja och timjan kallas persilje- och timjansemulsion. Just detta kanske inte var nödvändigt eftersom bearnaisesås numera är att betrakta som supersvensk. Men annars är det skönt att slippa tjusiga italienska och franska namn. Kryddningen ska också vara klassiskt nordisk med pepparrot och senap istället för chili för att skapa hetta, och ättika istället för lime.
Renskavsgrytan är rustik och god, den ”ålarökta” sillen med algpulver rentav läcker.

IMG_3782

Den ”ålarökta” sillen var läcker.

 

IMG_3794

Köttbullarna finns kvar, men korven har ett nytt recept.

 

IMG_3783

Servering i glas håller upplägget fräscht när anstormningen av gäster tar för sig.

Det vegetariska utbudet är stort och känns välgjort och självklart. Efterrätterna är alldeles för söta för min smak men glädjer säkert de flesta som gillar att fylla en djup skål med allt från små tarteletter, macarons, kladdkakor, glassar och olika goa såser.
Snålt är det inte, och priset minst sagt vänligt från knappa 300 kr och uppåt inklusive dryck.Det väcker såklart frågor om ursprung, ekologiskt och inte minst frågar jag mig hur mycket som gästerna slänger. När det är gratis tar vi ju alltid mer än vad vad vi orkar äta upp. Där kan man bara hoppas att Vikingline och alla andra stora aktörer tar nästa steg. För när de ändrar inriktning då händer det saker på marknaden: De blir viktiga gamechangers och visar kanske så småningom också vägen för alla Sveriges erbarmliga vägkrogar.

Så hur mycket kändes som hemma hos farmor? Just min farmor gjorde godare köttbullar men betydligt sämre sillar. Och hon behövde heller inte utfodra tusen personer varje kväll.

Mina fördomar mot mat på båt har fått sig en välbehövlig törn. Här finns helt klart goda saker att äta, och bäst gillade jag sillarna. Att vända en skuta som denna är värt all respekt.

Caffè Italia har öppnat!

september 1, 2017 by Anna Lind Lewin Leave a Comment

Johanna Ekmark

Fotografen och grundaren av Caffè Italia Johanna Ekmark. Foto: Ulla Tillgren.

Vissa som varit ute i världen tar med sig världen hem. Som fotografen Johanna Ekmark, som saknade sitt andra hemland Italien så mycket att när hon nyligen landade i Stockholm efter ett helt liv i Toscana, Emilia-Romagna och Milano kände att hon måste skapa en berättelse om det italienska livet. Det blev en tidning med namnet Caffè Italia. Som blev en klubb. Som blev en konst- och vinkväll på Konst-ig på Södermalm.

Denna första klubbkväll innehöll fabulösa piemontesiska och toskanska viner från agenturen En halv pall. Speciellt inbjudna gäster var Antonella Manuli och vinodlaren Lorenzo Corino som även är agronom och forskare. Deras gemensamma odlingsprojekt Fattoria La Maliosa i södra Toscana har vingårdar som ligger utspridda på 160 hektar bland ängar och urskog. Här handlar det om att odla vin med stor respekt för den omgivande naturen.

P1200683

Antonella Manuli och vinodlaren Lorenzo Corino. Foto: Anna Lind Lewin.

När vi provar några av hans viner och fastnar för en särdeles gott vin på druvan Barbera (tyvärr till lunch) säger Lorenzo med ett leende:
– Ni vet man man säger i Italien – Nebbiolo smakar man, men Barbera dricker man …
Som han ser det passar Barbera till det mesta.
Sina erfarenheter från ett helt liv med vinodling har Lorenzo Corino samlat i boken ”Vineyards, Wine Life:my natural thoughts”.

Maliosa har även ett samarbete med universitetet i Siena som har påvisat att deras metoder, som täckodling, ger ett positivt koldioxidavtryck på miljön. Inget sulfit tillsätts heller i tillverkningen.

Själv känner jag att jag vill besöka till La Maliosa och se hela härligheten på plats. När åker vi, Johanna?
Läs mer om Fattoria la Maliosa

P1200690

Staffan Frid på En halv pall med Ulla Tillgren.

P1200672

Lorenzo Corinos bok om naturlig vinodling.

 

 

Det bubblar i Skåne!

augusti 22, 2017 by Anna Lind Lewin Leave a Comment

IMG_1697

Drycker från Apolinaire visas upp på Must SM som i år för första gången hölls på Kiviks musteri. Foto: Anna Lind Lewin.

Vad är det som gör att det pyser av innovation och entreprenörskap hos Skånes alla dryckesproducenter just nu?
Vingårdar frodas, nya lyxiga alkoholfria drycker skapas och ölbryggerierna går på högvarv. Cidertillverkningen ser ljust på framtiden och Sveriges första Must SM hölls i juni på Kiviks musteri. Internationell uppmärksamhet har gett råg i ryggen åt många producenter.

I oktober kan flera av dessa innovativa produkter tävla om Matverk Skånes nya Dryckespris.

En rad olika företag, initiativ och kompetenser ligger bakom det skånska dryckesundret. En av dem ligger i Fjälkinge utanför Kristianstad: Centrum för Innovativa Drycker/CID på SLU* Balsgård. Som tävlingsledare för Matverk Skåne bjöd jag tillsammans med Kimmo Rumpunen på CID in till en inspirationsdag i juli för nya dryckesproducenter. Vi blev guidade genom odlingarna och pilothallen för dryckesproduktion där producenter kan hyra in sig och testa olika processer och förpackningslösningar. Dit borde många fler nyfikna och innovativa producenter och odlare ta sig för tillgång till kunskap och möta mångfalden sorter, smaker och möjligheter.

Martin Ragnar

Martin Ragnar från Dryckesakademien provar sig igenom blåbärssorterna. Foto: Anna Lind Lewin.

Provodlingar kan ge oss mera bär och frukt från Skåne
Pilothallen ligger bredvid SLU:s provodlingar av bär och Elitplantstationen, (visst låter det lite sciencefiction?) där man förökar man nya nya sorter. Här finns 600 sorters äppleträd (!) och provodlingar av bär som vinbär, krusbär och hallon. Syftet är att ta reda på vilka sorter som är lämpliga till vad och vilka exemplar som klarar sig bäst.
Det kan låta enkelt men när jag vandrar längs med fälten där nästan 6 000 plantor svarta vinbär provodlas för att testa vilka som fungerar bäst i ekologisk odling, inser jag storheten i detta. Här finns kunskapen som kan ge oss en högre inhemsk produktion av bär och frukt och fler förädlade produkter från Skåne. Varför i hela världen ska vi importera när det finns så bra möjligheter att odla själva? Och till att utveckla nya regionala framgångsprodukter med terroir från Skåne. Kimmo berättar att vi idag odlar en liten del av de bär vi konsumerar. Rabarber, vinbär och krusbär skulle vi i Sverige kunna odla mycket mer utav. För att inte tala om hur goda produkter det kan bli.
Läs mer om hur SLU testar nya bärsorter
*
 SLU: Statens lantbruksuniversitet

P1200401

Svarta vinbär kan vi odla mycket mer utav. Foto: Anna Lind Lewin.

Nyfikna näsor och smaklökar välkomna
Kimmo och hans kollegor undersöker växternas odlingspotential och egenskaper vid förädling och gör även gjort en kartläggningar av smakegenskaper till exempel vilka äpplen som passar till must, brandy, cider etc – kunskap som ger en bra plattform till att börja resan som dryckesförädlare.
Här gäller det att vara nyfiken och modig – och att ha näsa för doft och smak, såklart.

Sodalicious och Hönsinge hantverksryggeri.

IMG_1629

Truls och Theo från Resqued fruts.

Alkoholfritt går snabbt framåt
Producenter som använt pilothallen på CID är bland andra nystartade Apolinaire, som gör ekologiska drycker med äpplemust som bas som kryddas med rosmarin, lime, lingon eller blåbär för vuxen smak och Fredrik Beskow från Bjärehalvön som utvecklat den fram sin avalkoholiserade måltidsdrycken Vy. Båda dessa tillverkare satsar på exklusiva alkoholfria drycker för vuxna, en marknad som ökar. Här har också Berga Bruk tagit fram sin hajpade potensdryck ”Folksoda”, som spelar en viktig roll i filmen Hundraettåringen.

I Helsingborg arbetar smarta företaget Requed fruits på att rädda den frukt som kommer in i hamnen på väg till bland andra Ica. De vill förhindra att över 30 procent av all odlad frukt slängs, och deras snabbfotade räddningsarbete har lett till en hel serie fruktjuicer nu säljs över hela landet.

Klagshamns vingård Skånska Spritfabriken

Murat Sofrakis från Klagshamns vingård och Jan Rothman från Skånska Spritfabriken. Foto: Anna Lind Lewin.

Vinlandet Skåne växer
Samtidigt växer de skånska vinodlingarna i antal, och deras verksamheter innehåller både gårdsrestauranger, bussturer, smakprovningar och festivaler. Som ”Smaka Svenska Viner”-festivalen i juli på Skepparp på Österlen.

Idag finns det 10–15 vinodlare i Skåne. Det enda man ännu inte kan åstadkomma är att besökarna får köpa dryck med sig hem.
Detta till trots – många producenter samarbetar och nätverkar för att lyfta de lokala dryckerna.
På Hällåkra vingård bjöd man i början av augusti in sina grannar i bygden och man kunde förutom deras egna viner smaka på öl från Hönsinge hantverksbryggeri och Sodalicious kvalitetsläsk tillverkad i Trelleborg. Hönsinge experimenterar gärna och testar just nu nya drycken Vinöl och samarbetar med innovativa företaget Fruktstereo kring en dryckesvinäger. Hönsinge är ett av nära 30-talet mikrobryggerier i Skåne just nu.
I Klagshamn finns pionjären Murat Sofrakis, som är en av pionjärerna inom den stadigt växande vinodlingen i Sverige.
– Den skånska jorden och vårt klimat är unikt, det gäller bara att välja rätt sorter.
Att detta fungerar har Murat bevisat med sina hantverksmässigt framställda viner vunnit fina priser i internationella vintävlingar. På Skånes matfestival visade han bland annat upp det nya vinet Strutharald av druvan Solaris.

Ny förening för skånska dryckesproducenter
Jannie Vestergaard, verksamhetsledare på Smaka på Skåne är också en av initiativtagarna bakom nystartade föreningen Skånes dryckesproducenter.
– Just nu har Skåne en explosiv tillväxt av olika dryckestillverkare, det råder det ingen tvekan om. Inom ett år tror jag att vi åtminstone har 30 medlemmar, säger hon i en intervju i Sydsvenskan. Föreningen kommer att driva frågan om gårdsförsäljning och vill stärka Skåne som dryckesdestination.
Det ser jag fram emot!

Kimmo Rumpunen

Kimmo Rumpunen på Centrum för innovativa drycker på SLU Balsgård. Foto: Anna Lind Lewin. 

Matverk Skåne lyfter drycken i år
Produktutvecklingstävlingen Matverk Skåne vill lyfta förädlade livsmedelsprodukter som tagits fram under året. Råvaran ska vara skånsk och produkten nyskapande i någon aspekt. I år vill vi lyfta de skånska dryckerna extra mycket och har därför tagit fram ett regionalt dryckespris. Matverk Skåne driver tävlingen i samverkan med Smaka på Skåne och CID/SLU Balgård.

Matverkstävlandet ger nya kontaktytor
Förra året var Skånska Spritfabriken i Södra Sandby en av vinnarna i Matverk med sin Äppelglögg.
Under detta år har Jan Rothman på Skånska Spritfabriken skördat internationella framgångar med sitt Gin G, som vunnit pris som världens bästa till Gin och Tonic i ”The International Spirit and Wine Competition”.
Jan Rothman menar att tävlingen Matverk genom mötet med den juryn gav honom nya möjligheter till utveckling, nätverkande och distribution.

Dags att lämna in bidrag!
Årets jury innehåller även i år tunga skåningar som Titti Qvarnström och Tareq Taylor.
Andra kompetenta namn är Jannie Vestergaard från Smaka på Skåne, Hannes van Lunteren på Krinova, Kimmo Rumpunen från CID och Daniel Mervar på Menigo.

matverkskanes-jury

Matverk Skånes jury 2016.

Själv är jag tävlingsledare för andra året, och ser med spänning fram emot årets bidrag.
Hör gärna av dig med frågor och anmälningar till Anna Lind Lewin 070-656 31 31, anna@lindlewin.se.
Som synes ovan ser detta ut att vara en bransch med övervägande delen manliga producenter, så varmt välkomna alla kvinnor som har idéer kring dryck …

Finalen går av stapeln 19 oktober i Malmö och produkter ska vara inlämnade i början av oktober. Skicka intresseanmälan till: anna@lindlewin.se så skickar jag mer material. Läs om rikstävlingen på matverk.se

och min berättelse om förra årets rikstävling Matverk i Nyköping

 

___________________________________________

Läs mer om Centrum för Innovativa Drycker CID

Har du en idé om dryck som du vill testa?
Kontakta CID och Kimmo Rumpunen för guidning och konsultation
Kimmo.Rumpunen@slu.se

Läs mer om utveckling av bärsortimentet i ett faktablad från SLU:
https://pub.epsilon.slu.se/14270/7/svensson_et_al_170427.pdf

Läs om den nya föreningen Skånes dryckesproducenter

Dryckesakademien startade våren 2015 av bland andra gastrohistorikern Martin Ragnar och bryggaren Claes Wernersson
svenskadryckesakademien.se

Fakta om dryckestillverkning i Sverige:
http://sverigesbryggerier.se/lask/lasktyper

Läs mer om Skånska Spritfabriken :
www.skd.se/2017/08/01/skansk-gin-varldens-basta

Hönsinge hantverksbryggeri:
honsingehantwerksbryggeri.se/main.html

 

Tre år med bibonden Paul Svensson

augusti 22, 2017 by Anna Lind Lewin Leave a Comment

Paul Svensson o Lotta Fabricius foto Anna Lind Lewin.

Biodlingsexperten Lotta Fabricius Kristiansen har varit Paul Svenssons mentor sedan han började odla bin. Foto: Anna Lind Lewin.

IMG_1065

Iförd den obligatoriska biodlarhatten.

Under tre år har jag haft förmånen att följa hållbarhetskocken Paul Svenssons utveckling som biodlare och dokumentera den i foto, film och text. Inom ramen för svenskabin.se har biodlingsexperten Lotta Fabricius Kristiansen varit hans mentor och stöd i biodlingens olika utvecklingsfaser. Samarbetet är resultatet av ett PR-koncept som jag tog fram tillsammans med Ulla Tillgren och Paul.

Genom samarbetet har vi fått möjlighet att berätta för helt nya målgrupper om biodling, bin och inte minst alla de unika smaker som finns. Jag tycker det är fantastiskt att Paul tar sig tid att odla bin mitt i ett liv som innehåller resor över hela jorden, familj och företagande.
Vi har under åren dokumenterat hur man skär ut drönarlarver, hur man vinterfodrar och hur man byter bidrottningar. Och hållit intressanta smakprovningar tillsammans och anordnat pressträffar på Fotografiska där det serverats Pauls egen honungsmeny. Stort tack för det!
Här kommer delar av en text som jag senast skrivit för Svenska Bins newsdesk, en mobilfilm jag producerat när det i år blev dags att byta drottningar i kuporna:
—
Paul Svensson som nyligen placerade sig bland världens främsta kockar på den prestigefulla listan The Plant Forward Award har nu också varit biodlare i tre säsonger fyllda av lika delar förundran, förskräckelse och förtjusning. Lite skämtsamt kallar han sig bibonde.
– Jag hade nog inte insett att livet i ett bisamhälle är så komplext – att förstå bina och bli en del av deras verksamhet är en utmaning.

Pauls målmedvetna arbete mot hållbarhet har gett utdelning för både honom själv och Fotografiskas restaurang. Den resa han gjort som biodlare har bidragit till att ge perspektiv.
– Jag ville bli biodlare för att förstå och komma närmare naturen. Bin kändes helt rätt. Pollinatörerna är ju oerhört viktiga för att vi ska få mat på bordet och på köpet producerar de ju en fantastisk råvara.

P1190841

Paul Svenssons bin. Foto: Anna Lind Lewin.

En hobby som gör att man mår bra
Idag är biodlingen en hobby som Paul mår bra av och där han känner att han bidrar till något gott.
– Första tiden som biodlare var väldigt nervös, och jag kände stort ansvar. Samhällena är ju ett helt system som man behöver sätta sig in i – långt mer komplext än vad jag trodde.
Största utmaningen har nog varit att lära sig förstå och hjälpa bina utan att störa dem.

Drottningodling en utmaning
I våras tog Paul ett nytt steg i utvecklingen som biodlare och började odla drottningar för första gången. De två samhällena hade utvecklats olika bra och då kan tar man larver från det bästa samhället och låter bina föda upp dem till en ny drottning. Genom att välja pyttesmå bilarver som arbetsbina ger sitt eget superfood bidrottninggelé, får biodlaren efter någon månad en fertil drottning. När drönare parar sig med henne högt uppe i luften och själva dör, kan hon lägga upp till 2.000 ägg per dag.
– Att odla drottningar var mycket svårare än vad jag trodde. Man måste sitta och leta upp de rätta larverna som bara är ett och ett halvt dygn gamla och 1,5 mm långa, det är pilligt. Trots detta blev det hela 14 nya drottningar av Pauls larver.

Paul Svensson foto Anna Lind Lewin

Paul Svensson letar efter sina gamla drottningar. Foto: Anna Lind Lewin.

Nyfikenheten en drivkraft
En av drivkrafterna till att bli biodlare har varit Pauls stora nyfikenhet på råvaran honung.
– Det har ju varit en stereotyp produkt här i Sverige. Jag vill förstå hur säsongerna funkar, hur det blommar, vad det ger för smaker. Det är en läroprocess.

Paul tycker att vi ska se mer på honungen som en egen produkt, inte bara något som ska blandas ner i något annat.
– Jag tycker det är en enorm, sinnlig och häftig upplevelse när jag får smaka min honung med smak av Älgö. Som biodlare njuter man mer av sin egen honung.

Bina engagerar 
Redan från starten engagerade han både familjen och sina kollegor på Fotografiska.
Biodlandet har gett avtryck på arbetet på restaurangen, numera köper kockarna bara in sortspecifik honung eller honung från speciella bigårdar.
– Vi har blivit mycket mer medvetna om hur vi använder honungen som smaksättare. Primörhonungen hör till exempel ihop med vårens mat, medan hösthonungen passar till den tyngre maten.

Själv tycker han att nästan inget slår rostat bröd eller scones med syrlig färskost och honung.
Och han ger rådet att passa på och njuta av honungen från platser man besöker när man reser.
Gärna ihop med andra råvaror från platsen.
– Rädda världen genom njutning är min mission! skrattar han.

Paul upplever inte att biodlingen är fysiskt jobbig, utan att utmaningen är att ha koll på sina bin. Han menar att det är viktigt att ha en erfaren biodlare att fråga de första åren. När han startade upp projektet att bli biodlare fick han stöd av sin mentor Lotta Fabricius Kristiansen och Svenska Bin, något han är tacksam för.
– Det kommer att ta tid att bli fullärd, men det är ju det som är så oerhört fascinerande. Nu hinner jag inte gå så djupt in i biodlingen för jag reser så mycket. När jag blir pensionär ska jag totalt dedikera mig och bli en riktig nörd!

Se filmen jag gjort om Paul och drottningarna här

————————————————
Utvalda citat är hämtade från Biodlarpodden som drivs av Clara Lindqvist.
Hör hela intervjun med Paul Svensson på https://soundcloud.com/biodlarpodden

————————————————

Är du sugen på att bli biodlare? Läs mer på svenskabin.se

Matverk sniffar upp Sveriges mest innovativa producenter

mars 1, 2017 by Anna Lind Lewin 1 Comment

Matverk 2017

Matverksfinalister från 17 regioner. Foto: Anna Lind Lewin.

29 mars är det dags för final i ett av Sveriges mest innovativa matevent – Matverk.
Inte bara en mattävling – utan en kraft som stimulerar samarbete och nytänkande runt om i hela landet. Som inspirerar och utmanar den rådande produktionen och visar på värdet av lokalt odlat, lokalt uppfunnet och lokalt konsumerat. Grundarna Mathias Dahlgren och Hans Naess ville röra om i den svenska matvärlden och se till att matsamtalet bubblar fritt i hela landet. Det har lyckats – ända sedan starten 2013 ökar tävlingen sitt genomslag runt om i Sverige.

Jag deltar själv på forumet 28–29 mars i Nyköping och kommer att följa och lyfta allt som händer i form av samtal, möten, presentationer och provsmakningar.
Häng med Mrs Food ner i grytan!

Regionalt arbete leder till nationellt genomslag
Tävlingsledare som jag själv jagar landet runt som besatta tryffelsvin för att hitta och lyfta de bästa nya livsmedelsprodukterna i våra landsändar. Syftet med Matverk är att lyfta nytänkande, hållbarhet och regionala råvaror. Samarbete är kärnan: vi jobbar med matchmaking, kunskapsspridning och med att marknadsföra tävlande och finalister. Självklart är vi galet lokalpatriotiska – jag hejar förbehållslöst på Matverk Skåne och årets vinnare Ådala gård och deras fermenterade, umami-stinna, råa chilisås. Men jag är också nyfiken på allt det andra som kommer fram, alla idéer och samarbeten. Det är grymt stimulerande att träffa så många uppfinningsrika, engagerade människor som är beredda att ta en risk och skapa en helt ny produkt.

Behövs det verkligen fler produkter?

Det är sant att det redan finns väldigt mycket produkter i butikshyllorna. Fler och fler smaker, fler och fler förpackningar, man kan faktiskt se sig vindögd bland alla varianter. Men om vi tittar närmare – vilka står bakom ökningen? I många fall samma företag som redan äger hyllutrymmet, samma grundrecept och samma grundråvaror som bara expanderar sitt sortiment. Och var kommer råvarorna ifrån?

Att Sverige har en hög egen innovationsförmåga och utvecklar nya livsmedelsprodukter innebär såklart arbetstillfällen i livsmedelsindustrin men ger också överlevnadsmöjligheter för odlare, uppfödare och bönder som ofta tjänar mer på de förädlade produkterna än på själva råvaran. Gårdsbutikerna och caféerna kan vara byggsten som gör att en verksamhet på landet går runt. Nu ökar de ökar stadigt och bidrar till besöksnäringen genom att turisterna kan möta ett mer attraktivt, öppet och smakfullt Sverige.

Vill man sedan fundera över vad detta kan betyda för att säkra vår livsmedelsförsörjning kan man läsa detta inlägg från LRF

Mathjältar skapar nytt svensk skafferi
Stoltheten över våra egna mathjältar och vinnare som förra årets vinnare Ramslöksgremolata från Gotland, getglassen Gettergoda från Dalsland eller den exklusiva hjortrondrycken Ganjal från Norrbotten är livsviktig. Varje sån produkt gör Sverige rikare och säkrare på sin egen existens i världen.

I år tävlar sörmländsk tempeh, korvar på bisonkött och lyxig kycklinglever från Gästrikland med bland andra västmanländska ärtburgare, HallåMiburgare från Hälsingland, Lingonglass från Medelpad och läsken Jordbubbis från Småland.

Tung jury
Det nationella jurymötet på Menigo i Stockholm samlar sedan fem år några av de skarpaste i matvärlden för att analysera smak och marknadspotential. Kockarna Paul Svensson, Elisabeth Johansson, Malin Söderström och Mathias Dahlgren, för att nämna några, lägger ideellt arbete på att testa de nya produkterna.
(Se hela riksjuryn längre ner.)
– Det är fantastiskt kul att sitta i riksjuryn för Matverk, säger Elisabeth Johansson, kock, konditor och kokboksförfattare. Det är nu femte året i rad och trenderna inom förädlingen syns väldigt tydligt. I år har flera av finalisterna valt att förädla växtprotein istället för animaliska produkter, vilket också känns mer klimatsmart, en spännande utveckling. Det känns som det riktigt bubblar där ute av kreativa idéer.

Även ute i de 17 tävlande regionerna samlas lokala experter på mat, innovation och entreprenörskap – hos oss i Skåne bland annat Titti Qvarnström, Tareq Taylor och Nina Christensson.

Häng med i utvecklingen!
Nu är det en månad tills vinnaren koras på Gastronomiska Samtal i Nyköping 29 mars, där alla lag får visa upp sina produkter för inbjudna kockar, producenter, media och blandad matmaffia.
Nytt för årets forum är samarbetet med Stockholm Resilience Center som lett fram till temat ”Det Goda Skiftet”.

Matverk 2017. Foto: Anna Lind Lewin.

Smakjuryns ordförande Mathias Dahlgren och krögaren Elaine Asp. Foto: Anna Lind Lewin.

Mina tidigare inlägg från Matverk och Gastronomiska samtal:

Skånska Matverksvinnare 2016: Ådala gård med chilisåsen Rocoto Raw

Gårdsfisk inspirerar med hållbara lösningar för fiskuppfödning

Vem ska betala utvecklingen i matsverige?

Gastronomiska samtal – att rädda världen genom maten

Fler kvinnor vid-spisen Mrs-food-leder-samtal-om-jamstalldhet-på-Gastro-Nord

Matverk 2017. Foto: Anna Lind Lewin.

Menigo och marknadschef Mia Sundling har ett långsiktigt engagemang i Matverk och Gastronomiska Samtal. Foto: Anna Lind Lewin.

Matverk 2017

Elisabeth Johansson sniffar sig fram till en vinnare. Foto: Anna Lind Lewin.

Matverk 2017. Foto: Anna Lind Lewin

Christina Möller arbetar i styrelsen och sitter i marknadsjuryn. Foto: Anna Lind Lewin

Matverk 2017. Foto: Anna Lind Lewin.

Smakjuryn med Carro Tallving från Dryck, Karin Bodin från Polarbröd och Caroline Cederbladh från Sabis. Foto: Anna Lind Lewin.

 

 

Stefan Eriksson Paul Svensson

Stefan Eriksson och Paul Svensson smakar ärtburgare. Foto: Anna Lind Lewin.


Varför är Matverk viktigt?
4 röster från juryarbetet för Matverk 2017:
Carin Bodin från Polarbröd och Caroline Cederbladh från Sabis
Johan Ununger Saltå Kvarn
Mia Sundling på Menigo

Mer om Gastronomiska Samtal och Matverk
Newsdesk: http://www.mynewsdesk.com/se/gastronomiskasamtal/news/idag-den-9-februari-avgoers-vem-som-vinner-matverk-2017-219063
Facebook: https://www.facebook.com/GastronomiskaSamtal

Riksjury
Smakjury
Mathias Dahlgren, hedersordförande, Gastronomiska Samtal
Elisabeth Johansson – kock & konditor
Elaine Asp, krögare
Malin Söderström, kock
Martin Berg, kock
Per Åkerlund, kock
Paul Svensson, kock
Stefan Eriksson, Råvaran

Marknadsjury
Carin Granlund Olsen, verksamhetsledare Gastronomiska Samtal
Johan Skogh, Menigo
Christina Möller, hedersdoktor
Anna Henning Moberg, Torsåkerprojektet, Axfoundation
Karin Bodin, Polarbröd
Caroline Cederbladh, Sabis
Johan Ununger, Saltå Kvarn
Carro Tallving, entreprenör
Per Erklin, Cajsa Warg

Vem vinner 2017?
Gratinerad krabba – Bohuslän
Frukostströssel – Dalsland
Överstekvarn Chili senap – Gotland
Foie de Poulet – Gästrikland
HallåMiburgare – Hälsingland
Lingonglass – Medelpad
Pommes de Fleur – likör – Närke
Jordbubbis – Småland
Rocoto Raw – chilisås – Skåne
Shake Awhey! – vassledryck – Stockholm
Sörmländsk Tempeh – Sörmland
Fryken Lättöl – Värmland
Ärtburgare – Västmanland
Bisonfärsking – Västergötland
Aborrkaviar – Åland
Slaktarens hemlighet – Höga Kusten/Ångermanland
Tudor Superprinsar – Östergötland

”Vi vill kalla oss kockar. Punkt.”

januari 27, 2017 by Anna Lind Lewin Leave a Comment

P1180685

Den som sticker in huvudet på Pontus Pocket vid Stureplan de närmaste fyra veckorna kan få njuta en kreativ och växlande meny signerad av kocknätverket Take Over, som idag består av 150 kvinnliga kockar från hela landet. Det som i somras började som en framgångsrik turné för att lyfta kvinnor i krogköken har nu under ledning av de två driftiga kockarna Linn Söderström och Lisa Lönner Pulkkinen vuxit till en plattform att räkna med.
– Vi är trötta på att svara på frågan om varför det inte finns några kvinnor i krogköken. Det finns det ju – och det har vi ju verkligen bevisat med Take Over.

Svårt att hitta sponsorer som vill stötta
Menyn kommer att växla med gästspel från kockar från bland andra Bloom in the Park, Portal, Niklas, K-märkt, Husmor Lisa, DoMa och Eriksbergs catering.
– Vi är inte ett gulligt tjejprojekt som sköts ideellt, vi jobbar bara när kockarna får fullt betalt, säger Lisa. Vi är visserligen lite galna men duktiga kommunikatörer och när vi sätter igång så händer det också något.
Hon beskriver hur det svåraste har varit att få stöd med finansieringen.
– Många sponsorer är uppbundna med mer manligt orienterade projekt.
Martin Servera har ställt sig bakom satsningen liksom Pontus Frithiof, ägare till Pontus Pocket.
– Januari är den tråkigaste av alla månader enligt Pontus, eller åtminstone den minst lönsamma. För att sätta sprätt på gråheten bestämde han sig för att upplåta sin krog till Take Over-gänget. Lisa Lönner var också en av eleverna i Pontus tjejsatsning för några år sedan. En satsning som han menar att han fick mycket skit för av manliga kollegor i branschen.
– De tyckte inte det behövdes, säger han.

P1180669

Kallskänkorna Frida Lindh och Milana Seppänen. Foto: Anna Lind Lewin.

Återupprätta kallis!
Jag har skrivit om kvinnor på krogen sedan 2013 och nu gläds jag stort åt att det äntligen börjar rulla på för kockarna och kvinnorna i restaurangbranschen. Många är trötta att kallas kvinnlig kock – nu vill vi med självklarhet förvänta oss att det finns sådana i varje kök.
Nästa steg är att återupprätta kallis.
Representanter på plats för yrket var Frida Lindh och Milana Seppänen som till Take Over menyn hade skapat en liten klassisk smörgåstårta.
De berättar hur de under hela debatten om manligt och kvinnligt i köken har fått höra att tjejerna borde lämna kallis och ta över köttspisen.
– Varför det? Vi menar att kvinnorna inte alls måste flytta sig från kallköket till köttspisen, istället ska den få den respekt den förtjänar!
Det låter självklart, särskilt i en tid när köttet fått lämna högsätet och presentationen på tallriken blivit allt viktigare. Det som man tidigare sett som ett kvinnligt pyssel och inte riktigt kockgöra.
Varför nu kvinnligt pyssel alltid ska rankas lägst av allt.

Take Overs paroll är: Vi vill kalla oss kockar. Punkt.
Dit har vi nu äntligen kommit.

——————————————

Läs mer om Take Over i mitt blogginlägg på cheffle.se

Läs mer i Elin Peters artikel om Take Over i på dn.se

Take Over meny Pontus Pocket

Kockar i Take Over Pocket:
Malin Karlsson, köksmästare restaurang Niklas
Cecilia Selander, kock restaurang Niklas
Elin Norén, kock restaurang Niklas
Katja Nyqvist, fd kökschef Jazzköket och förra årets vinnande fjällkock
Dorotea Malmegård, DoMa, dessertmästare 2015
Fredrika Åström, kock på restaurang Portal
Franciane Tartari, restaurang Spis
Isabell Hannula, Stockholms Internationella Restaurangskola
Agnes Fällman, Stockholms Internationella Restaurangskola
Eva Axelsson, Höganäs Saluhall
Emelie Johansson, kock på Haga Tårtkompani
Titti Qvarnström och Nicola Karlsson, Bloom in the Park

 

 

 

Ladies cooking from their hearts

januari 20, 2017 by Anna Lind Lewin Leave a Comment

Flavia Titti Qvarnstrom Antonella– LindLewin

Arrangörer av #Bloomforkivu: Flavia Giordano och Titti Qvarnström från Skåne och Antonella Scatigna från Apulien/Puglia. Foto: Anna Lind Lewin.

 

Välgörenhet har lite dålig klang och ordet välgörenhetsmiddag ger många en lite bitter smak i munnen.
Nu har jag deltagit i mitt livs första på Bloom in the Park i Malmö. Det kändes alldeles äkta och jag är glad att jag kunde bidra genom en så liten insats som att tugga mig igenom en meny med kreativt serverade läckerheter.
Idén till middagen kom till av en slump under då ParaBere Forum (internationellt nätverk för kvinnor inom gastronomin) förra året hölls i Apulien. På forumet träffas berömda kockar, odlare och producenter och nya samarbeten uppstår i skön brytning mellan olika kulturer.
Ett sådant möte uppstod då Bloom in the Parks köksmästare Titti Qvarnström besökte chef Antonella Scatignas restaurant La Taverna del Duca i Locorotondo där hon berättade hur hon försörjde ett barnhem i byn Kivu i Kongo.
– Kom till mig i Malmö nästa år så lagar vi middag till förmån för Kivu! sa Titti, och så blev det. Med på resan var också italienfödda Flavia Giordano som samlade in råvaror och produkter och marknadsförde middagen.
– Den här middagen är lagade av very very italian food och very very skånsk mat, introducerar Flavia på sin omistliga brytning.
Och en ingrediens till vill jag tillägga. Very very much heart and love.
Och även en dos mod.
Kockarna kastade sig in i sitt samarbete direkt när Antonella landade med resväskorna fulla av delikatesser från Apulien. Titti berättar att hon och Antonella inte pratar samma språk och att de lagar väldigt olika typ av maträtter.
– Men just därför har jag lärt mig mycket av Antonella!
När jag frågar Antonella hur det varit att laga mat i ett alldeles främmande krogkök där ingen pratar italienska eller känner till hennes regionala kök, menar hon att inget, absolut inget har varit svårt.
Hon tar sig istället för hjärtat och säger att hon är rörd.
Så talar en kvinna som bestämt sig för att försörja 35 föräldralösa barn. På sex år har hon byggt en skola, nästa mål är att förse den med solpaneler. Det kallar jag resultat.

Tack #Bloomforkivu: God mat, gott sällskap, för en god sak.
Det här får gärna bli något att ta efter för fler krogar.
Mer hjärta i maten!

Företag som bidrog med produkter var bland annat några av vinnarna i Matverk Skåne:
- Grönmögelost från Ådalagård
- Pommeau from Skånska Spritfabriken

kivu orphans

Thailändsk framtidsspaning på köttfärsberg, onormala grodor och fula fiskar

januari 1, 2017 by Anna Lind Lewin Leave a Comment

eat-by-artist-robert-indiana

Eat av Robert Indiana. Foto: Anna Lind Lewin.

Nyligen på Bangkoks största marknad i slumområdet Klong Toey var det som snart sagt alla världens däggdjur fanns till salu levande eller döda: tuppar, malar, ålar, räkor och grisar. Allt i en salig blandning. Köttfärs fanns upplagd utomhus i middagsvärmen i mängder jag aldrig sett tidigare. Stora grishuvuden, knorrar, fötter, klor, högar av inälvor. Berg av kött.

Men mest av allt var det grodslakten som fick mig att reagera: Här står en thailändsk torgmadam helt lugnt och styckar en groda! Det kändes lika fel som om Kalle Anka eller Jultomten hade legat där uppskuren på slaktarbänken.Varför? Grodkött smakar ju ungefär som kyckling och jag reagerar inte alls lika starkt på slakt och tillagning av dem. Grodorna har troligen ett bättre liv innan de fångas in.

groda

Groda på marknaden i Klong Toey på väg att bli mat. Foto: Anna Lind Lewin.

Vem ska vi äta?
Kanske är det här bara den verkliga bilden av vår köttkonsumtion. Har vi rätt att äta andra varelser? I så fall hur många, vilka och på vilket vis? Existerar de bara för vår skull? Hur mycket av jordens resurser ska detta få ta i anspråk?

På marknaden i Bangkok verkar man i alla fall helt ointresserad av att dela upp sina råvaror i ful och fin mat och där är kött normalt. Allt kött. Man hymlar inte med att det är döda djur man säljer utan travar trynen, blanka levrar och hjärtan på varandra.

I Sverige däremot, är det högstatus att äta en bit av ryggen på ett nötkreatur men äckligt att äta tungan och de flesta inälvorna, pressad skinka av grisdelar anses normalt att äta på morgonfrallan medan gristrynen känns groteskt. Skinkan på grisen går bara att sälja till konsument runt jul då vi är som galna efter den, men resten av året måste den malas ner eller förkläs till färdigmarinerade grilldetaljer.
De flesta håller nog med om att det är ett sjukt slöseri med resurser att föda upp djur och sedan rata stora delar av kroppen eller låta den bli sopor eller mat till andra djur. ”Knorr till tryne” har varit ett slagord på medvetna krogar i många år nu. Ändå slänger vi konsumenter en tredjedel av den mat som odlats, fötts upp och tillverkats. Siffran har legat still i tio år nu, så det verkar ha blivit normalt.

inalva

Kött är bra mat tycker thailändare. Foto: Anna Lind Lewin.

Förr fick vi jobba för biffen
Jag föreställer mig att människan i sin begynnelse åt det mesta hon kunde komma över, men då också fick kuta ganska långt för att få tag i ett djur att döda, slakta och grilla. Däremellan blev det helt naturligt köttfritt tills nästa djur kunde infångas.
Idag kan en ynka vegetarisk dag i veckan fortfarande väcka ramaskri på skolorna ute i landet. Rör inte mitt kött! Däremot hörs få skrika över de påtvingade köttdagarna eller bristen på bra grönsaker, frukt och bär. Är man cool skiter man i klimatet – man är hungrig helt enkelt och vill ha sin Jureskogare på Donken. Det anses väldigt normalt.

grashopper

Gräshoppor friteras och äts som snacks. Foto: Anna Lind Lewin.

Illegala gräshoppor
Och vissa alternativ, som insekter, är svårsålda här hemma. De används än så länge bara som attraktion på olika trendseminarier där vi med lite syrsmjöl i påsen kan få känna oss i framkant. Det är förbjudet att servera insekter på restaurang eller att tillverka mat av det enligt Livsmedelsverket.
Också detta ger man blanka fanken i på matmarknaden i Bangkok där det säljs säckvis med stora skalbaggar, feta larver och små söta syrsor. Man friterar dem, och odling av insekter är en hel industri. I stånden på Khao San Road kan man även hitta läckerheter som skorpion. Det tycker man där är helt normalt att äta som snacks.

rensa-kyckling

Storskalig beredning av kyckling på Klong Toey i Bangkok. Foto: Anna Lind Lewin.

Malar. Foto: Anna Lind Lewin.

Levande malar. Foto: Anna Lind Lewin.

Jag är en allätare
Utan tvivel har valet av maträtter, kost och råvaror blivit oerhört laddat och motsägelsefullt.
Som jag själv: jag har rätt nyligen tagit jägarexamen, (oanvänd), men funderar på att sluta äta kött, köper ändå varmkorv lite hur som helst på stan men nagelfar ursprunget på köttet jag köper i butik, oroar mig över torskbestånden i Östersjön men äter gärna torsk från andra hav, flög nyligen en Airbus ToR till Thailand men ondgör mig över hur mycket trafik det är på gatorna i Bangkok.

Min dotter vegetarianen tycker jag är glupsk. Det stämmer nog – jag åt mig igenom stånden på marknaderna i Bangkok och blev inte det minsta sjuk.

greens

Foto: Anna Lind Lewin.

Vem har rätt?
De flesta av oss är plågsamt medvetna om att vi överkonsumerar och roffar åt oss och det ger oss förfärligt dåligt samvete. En del hanterar det genom att hålla stenhårt på det som de uppfattar som normalt – som kött varje dag i veckan. Andra vill utmana hela systemet och utrota varenda mjölkko och plantera havre istället. Många av min vänner har slutat äta kött, nästan ingen dricker mjölk och många skyr brödet. Vad blir då det nya normala?

Utvecklas eller dela mammutens öde
Inför nästa år önskar jag mig en snällare, mindre polariserad och mer öppen debatt om matvanor såväl som jordbrukspolitik. Ett samtal där vi kan hitta lösningar så att maten och jorden räcker till oss allihop. Och hitta ett nytt sätt att äta som är ”normalt” men fortfarande angenämt.

Matproduktionen är ett av de områden där vi som mest kan påverka jordens klimat och resurser. Det är dags att vi inser att inget någonsin blir som förut, står ut med att våra vanor måste utvecklas så att växter och arter vi älskar (eller bara älskar att äta) överlever. Framför allt när det gäller protein.
Annars kanske vi dör ut liksom mammutarna, (det lär ha varit klimatförändringar som orsakade deras undergång.)

Gilla läget
Med lite nyfikenhet, uppfinningsrikedom och goda kockar kommer vi att hitta att nya läckerheter som passar bättre i framtiden. Kanske alger, odlade gräshoppor eller bara en väldigt god öländsk böna. Kolla bara på konsumtionen av kvarg och vassleprodukter i Sverige idag! Vem kunde ha trott att dessa produkter skulle få ett sånt uppsving samtidigt som mjölk är det mest omoderna som finns?

Jag sätter mitt hopp till mänsklighetens hunger och nyfikenhet.
Nöden är uppfinningarnas moder, heter det ju.

————

Det är normalt att äta. Fast kanske inte som Charles Domery eller Elvis i Håkan Olofssons skröna:
https://www.facebook.com/hakan.olofsson1/posts/10154123672012765

Odlade (ganska fula) malar och tilapia kan ersätta den rökta ålen, som jag skrivit om förut:
http://mrsfood.se/fiskar-som-odlas-pa-torra-land-kan-radda-haven

Kropp och själ i P1 undrar också vad vi ska äta och funderar kring den nya klimatdieten:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/821128?programid=1272

Martin Ragnar har skrivit en bok om grisar och föreläser om hur vi svenskar borde satsa på Linderödssvin och bokollonskinka istället för att importera ekollonskinkan Pata Negra från Spanien. Trots detta, eller kanske just därför, har han slutat äta griskött.
Här kan du läsa om hans bok:
http://dela.dn.se/S0nGGbVGFzW39uO8scpT7LJsRtFCE-kxBh-xWUqplhw8XJjlbbC4kJ9_1pW4W6JEmF-M2922pwHel5YHRv7Fqg

Djur som vi lyckats utrota (men kanske inte genom förtäring) under 2016:
http://www.natursidan.se/nyheter/nagra-av-de-tusentals-djur-som-utrotades-under-2016/

Feeder, en pod från Livsmedelsföretagen om vår relation till skinkan:
http://www.livsmedelsforetagen.se/julskinkan-fortsatt-i-topp-men-hur-lange-till

När mat ersattes av näringsämnen:
av Michael Pollan, en av de mest balanserade och kloka i matdebatten.
http://www.nytimes.com/2007/01/28/magazine/28nutritionism.t.html

/Anna Lind Lewin

  • 1
  • 2
  • Next Page»
  • Instagram
  • LinkedIn

Anna Lind Lewin

Mrs Food, a k a Anna Lind Lewin är kommunikationsexpert med mat och råvaror som specialitet. Kroniskt nyfiken på allt och alla som kämpar för, och bidrar till en mer hållbar, rättvis och god matvärld. Här publiceras mina egna texter och foton om inget annat anges.

kontakta mig här.

Instagram

Loading...

Kategorier

artiklar Barnens Matskola Dryck Hjältar & vinnare Hållbarhet Kockar Legender Mat nedslag nyheter Stories Uncategorized

Senaste inläggen

  • Öl med terroir när Skåne samarbetar med Småland
  • Lokala producenter dukade upp när gastro-eliten kom till Malmö
  • Skånska Drycker – Sveriges första regionala dryckesmässa
  • Kålrotsakademien satte mångfaldsrekord på restaurang Rutabaga
  • Svenska musterier tar marknad

© 2014 Mrs Food

Kontakta Mrs Food

Copyright © 2021 · Magazine Pro Theme on Genesis Framework · WordPress · Log in