Matmissionären vid Mariatorget

P1000995

Carro Tallving driver medvetna butiken 8T8.

Om Carro Tallving ska göra något så går hon all-in. Hon är en konceptsökande och butiksnördig person som landat bakom disken. En människa som älskar matbutiker högt och rent. Som hon själv beskriver det, kan gå runt och ”slicka i sig hyllor” i butikerna hon vallfärdar till på de resor hon hinner med.
Hennes entusiasm och gedigna kunskap om varje liten nöt, ostbit eller gryn, smittar. Hon är den enda jag vet som har haft ”grötskyltning” och puffat för svensk gröt. Under en vecka i mars fylldes bägge fönstren ut mot Swedenborgsgatan med en inspirerande utställning med olika grötblandningar. Det tyckte kunderna var kul, faktiskt, de frågade, handlade nya grynsorter och berättade om sin favoritgröt i den kreativa grötgästboken.
Det är så hon vill ha det i sin medvetna butik 8T8 (öppet 8 till 8) – det ska ständigt pågå ett samtal om maten i maten.
– Men utan pekpinnar, tack.

P1000959

Butiken 8T8 på Swedenborgsgatan 1.

Butiken är långt ifrån foträtt eller hellylle, trots ambitionen att sälja det som är nyttigt och odlats på bra sätt av folk som fått lön för mödan. Hyllorna är knökade med godsaker och små roliga och hjälpsamma lappar som förklarar hur varan kan användas. På kvällstid används butiken som mötesplats för matälskare. Konditorer som Elisabeth Johansson berättar om choklad- eller lakrits, Lisen Sundgren pratar om vilda ätbara örter och växter, en biodlare visar sina bin eller så håller Slow Food en hel kväll om den bortglömda hönan.
Carro och 8T8-personalen lägger också ner mycket tid på att ta fram okonventionella picknick-kit, gå-borts-presenter, påskkorgar och julgodsaker för den som vill äta riktigt gott men också få i sig bra saker. Skyltfönstren dekoreras mycket och ofta. Inspiration är ledordet.

P1000964 246393_700598866646627_1362614323_n1896962_717887934917720_1311039722_n
Runt lunch är butiken är ofta full av folk, för här serveras varje dag frodiga nudelsoppor och sallader varav en del så kallad rawfood, mat som för att behålla all näring inte värms över 42 grader.
– Vi kör vår egen stil på nudlarna, vi serverar inte klassisk ramen utan 8T8:s alldeles egna variant. Det ska var fräscht och anpassat så att man blir behagligt mätt mitt på dan, säger Carro.

P1000973 2

Kocken Sara Wicklin,

I det lilla köket längst in står kocken Sara Wicklin och lagar nudelrätterna, det kan bli uppemot hundra lunch per dag.
– Jag skulle vilja att folk på djupet förstår hur maten påverkar våra kroppar, att alla har råd att äta bra utan gifter och en massa skit.
Sara som har gedigen bakgrund från tiden som kökschef i olika länder och egen krog i Paris, jobb på Cajsa Warg, Street och Pastis i Stockholm, tror att rawfood blir nästa riktigt stora grej i matvärlden.
– Om man är klassiskt skolad kock och börjar arbeta med rawfood så får man ta hänsyn till annat än bara smaken, det handlar om ”gastronomic health”. Jag gillar verkligen rawfood-desserter som innehåller bra saker och inte bara blir en sockerkick.

Med sin bakgrund från it-branschen och reklambranschen vet Carro hur man säljer, men idag vill hon sälja det som folk behöver.
– Jag var less på jobbet som copywriter och kände en stark matfrustration. När jag var ute och reste tyckte jag att det fanns så mycket mer matlust ute i världen som saknades i Stockholm och Sverige. Här luktar det inte gott i butikerna och man blir inte ett dugg inspirerad. Därför har jag arbetat stenhårt med miljön i min butik, man ska känna sig välkommen och nyfiken.
– Och så handlar allt om priset, svenskar tycker ofta det blir dyrt. Men man kan laga supergod mat av enkla, bra råvaror. Och istället låta bli att överkonsumera och slänga mat som vi gör idag.

Passa på att besöka en av Stockholms trevligaste gatstumpar på Nationaldagen. Då grillar 8T8 utanför butiken och bjuder på smakprov av Kombucha.
Swedenborgsgatan 1, www.8t8.se

The one and only Elena och de hundra Hattarna

P1010344
Finlands bidrag i en skog av silver.
P1010395
Sveriges skönt avskalade bidrag.
P1010369
Österrikes bidrag liknade rulltårta – eller var det falukorv?

”Det är trots allt bara mat det handlar om”, säger guldmedaljören från Europamästerskapen i matlagning, Tommy Myllymäki i en intervju i Besöksliv. Det känns ju bra att höra, men på plats under Bocuse d’Or kändes det allt annat än avslappnat. Från mediabänken på tävlingen som blygsamt kallar sig ”The most prestigious gastronomic competition in the world” kunde man följa hur de olika bidragen högtidligt bars runt på stora brickor av speglar. Någonstans där inne bland silver och glasskulpturer fanns det svenska råvaror som förädlats till den grad att man oftast inte kunde avgöra vilka de var. Gotländsk gris såg ut som bakverk, sej som rulltårta. Allt är enormt förfinat och dekorerat på ett sätt som känns mycket feminint. Jag associerar till fransk boudoir och sminkbord eller möjligen ett katolskt relikskrin. Underbart avvikande och  i sin strikta och rena uppläggning var vinnaren Myllymäkis bidrag. Jag undrar fortfarande hur hans skimrande lilla tapiokaboll smakade.

P1010361
Det syntes bara en kvinna i juryn, men en hel del i servisen.
P1010354
Håll i hatten Elena. Bakom dig dansar en nästan naken man, även han i hög vit toque.
P1010302
100 procent män i den högra juryn, lika många i den vänstra.

Kvinnlig dekor och manlig dominans
Det kvinnliga uttrycket i utförandet kontrasterar mot en nästan total manlig dominans både bland tävlande och jurymedlemmar. Senast jag såg något så homogent var den svenska Årets kockfinalen där det kändes som att  samma klon av en ung vit manlig kock stod vid alla sex spisarna. I finalen av Bocusetävlingen myllrande alla kockar ut likt hattifnattarna i Mumintrollen – eller kanske ett stjärngossetåg? Det gick i alla fall att räkna till hundratalet män med höga kockhattar. Mitt i denna kompakta massa av vita män, såg jag EN ENDA kvinna som ansågs värdig att vara med i Bocuse-juryn som innehöll runt. The one and only Elena Arzak, kock och ägare till restaurangen med samma namn i San Sebastián. Hon satt bredvid Mattias Dahlgren och Björn Frantzén och hade också hög hatt. Inte en enda gång såg jag henne klia sig, torka svett under pannbandet eller lyfta av hatten. Det gjorde flera av de andra jurymedlemmarna som också fick uppsträckta i timmar och bedöma minst 12 rätter.

Paul Bocuse

Klassiska franska mansideal från förra århundradet
Tävlingens 88-årige grundare Paul Bocuse verkar alltid ha sett till att alltid ha den allra högsta kockhatten av alla och under hans karriär har det varit ett mått på framgång, liksom att det varit en självklarhet att köken befolkas av nästan uteslutande män. Det verkar faktiskt ganska logiskt för en snart 90-årig fransman som skryter med att ha ett par älskarinnor, men det är svårt att förstå att yngre generationer av män inte reagerar och vill ändra obalansen. Gamle monsieur Paul har ju själv utsett en kvinna, Tabata Bonardi, att leda hans nya restaurangsatsning Marguerite, så varför nöja sig med att EM-tävlingen i Stockholm hade noll procents representation av kvinnliga kockar som tävlande, och en enda Elena i juryn?

Min summering:
1. Jag är stolt över att Sverige vann, och det är väldigt kul att Danmark och Norge kom direkt efter, då håller vi det nordiska köket varmt tillsammans.

2. Många proffsiga svenska kockar och arrangörer har bidragit till att denna tävling blev möjlig i Stockholm. Tack!

3. Paul Svensson var en fantastiskt driven och språkbegåvad konferencier.

4. Det uppenbarligen så att jämställdhet i mattävlingar upplevs som mindre viktigt än på andra ställen. Annars hade man gjort något åt det. Förklara gärna för mig varför det inte går.

5. Jag skulle vilja smaka den där lilla bollen av tapiokagryn.

bild 3
Europas manliga kockelit samlad i finalen.

————————-
Lisa Förare Winbladh om bristen på kvinnor i Bocuse d’Or

En enda kvinna har vunnit under 30 år:

Läs mer om Paul Bocuse

Den svenska vinnarmenyn

Varför behöver vi fler bin?

bin i kupan mrsfood

Ibland när man vill förklara ojämlikheter mellan kvinnor och män så pekar man på djurvärlden, och menar att där är det naturligt att de starka hannarna styr. Men då har man missat binas fascinerande samhällen. Där är det nästan BARA kvinnor som gäller! 30.000–90.000 sterila kvinnliga bin som arbetar som besatta, knappt 100 mansbin och en enda fruktsam drottning. De har sex i luften och sen dör killarna. Och alla har samma mamma …
Mest av allt kan vi människor tacka arbetsbina som far runt och letar nektar till mat och av bara farten gör ett livsviktigt pollineringsarbete. En så kallad ekosystemtjänst som enligt Jordbruksverket är värd mellan 250 och 450 miljoner kronor per år, och som vi inte klarar oss utan.
Men bina behöver hjälp, de behöver odlare som sätter upp kupor på bra ställen och sköter om dem, och de behöver bli fler om vi ska klara av att pollinera den mat vilda och odlade maten här i landet.
Var tredje tugga vi äter är mat som är beroende av binas pollineringshjälp. Tänk på det nästa gång du stoppar ett äpple eller en jordgubbe i munnen. Av bin är den kommen!

lotta fabricius smallKom och surra med Lotta och Svenska Bin
Nu ökar intresset för biodling, som tur är, och många av de som börjar med bin är kvinnor, till skillnad mot tidigare när det var mycket äldre herrar.
En tung bi-kännare är biodlaren Lotta Fabricius Kristiansen som odlar bin ute i Kyrkhamn vid Hässelby och i Östergötland, samt sköter kronprinsessans bin på Haga.
Kom och lyssna på Lotta (och hennes bin, som följer med!) på medvetna butiken 8T8 på måndag kl 18–20. Då får du lära dig om livet i kupan, få svar på frågor om nyttighet och smaka honung från ljung, maskros, klöver och hallon.
Carro och Sara på 8T8 lagar en nudelrätt med honungstouch och en liten sweet dessert.

Läs inbjudan här!
Vill du komma?
Anmäl dig till anna(a)lindlewin.se

Läs mer på svenskabin.se
Butiken 8T8 ligger på Swedenborgsgatan 1, vid Mariatorget i Stockholm. 8t8.se

 

 

 

 

Fler kvinnor vid spisen! Lyssna på Gastronomiska samtal om jämställdhet:

Gastronomiska Samtal arrangerar en serie samtal under Gastro Nordmässan. Tisdagen 6 maj samtalade jag med Hanna Halpern, vd på Årets Kock och Restaurangakademien och Sara Sundquist från Visita, kockarna Ola Håkansson, Lisa Lönner Pulkkinen och Pär Andersson om jämställdhet i restaurangköken. Varför behöver vi fler kvinnor i krogköken? Vad vinner vi på jämställdhet?

Vi talade om behovet av gott ledarskap, att möta kundernas krav, att bli en nutidsanpassad bransch som kan attrahera både kvinnor och män och möta framtidens stora behov av kompetens.
Lyssna på samtalet här

bild 2

bild 1 Lisa Lönner Pulkkinen, Hanna Halpern, Anna Lind Lewin, Ola Håkansson, Pär Andersson och Sara Sundquist i Gastronomiska Samtals monter.

 

Nu kanske jag hänger kvar ett tag till!

fransson_476

Karin Fransson tar emot sin utmärkelse av juryns ordförande Christer Johansson. Foto: Karl Gabor/Besöksliv.

Så sa kocken Karin Fransson på Hotell Borgholm när hon i måndags blev invald i Visitas Hall of Fame.
En celeber samling entreprenörer från hotell och restaurangvärlden som från starten 1996 fram till 2009 enbart listade manliga namn men nu har fått förstärkning av kvinnor som Elisabeth Haglund, Marie Pieplow, och nu Karin Fransson. 


Uppskattning är viktigt om man ska orka driva verksamhet i trettio år, vilket är vad Karin tillsammans med sin man Owe Fransson lyckats med på välkända Hotell Borgholm.
– Jag känner mig väldigt stolt och det är härligt att uppmärksammas av hela branschen. Att driva restaurang är ett hårt arbete där det dagliga engagemanget är en nödvändighet. Jag blir inspirerad utveckla min restaurang och matkonst, sa Karin Fransson på Visita-dagen.

Även då jag förra året intervjuade Karin Fransson om hur vi kan få mer kvinnligt ledarskap i krogvärlden underströk hon hur viktigt det varit med beröm. Karin berättar hur hon egentligen inte ville bli kock, men älskade mat.
– I Tyskland var jag som ung sekreterare på ett stort verkstadsföretag som sålde bildelar. När jag gick hem handlade jag god mat och lagade till mig själv för att balansera tristessen på kontoret. Min mamma blev förtvivlad för att jag åt upp pengarna som jag skulle ha till buss och hyra!

– Sen kom jag till Sverige och Öland. Allt började med att det kom folk som spelade in film och bodde hos oss på hotellet. De blev så begeistrade av min mat att jag fick massor med uppmuntran och beröm – det gjorde ju att jag aldrig tog mig ut ur köket igen! Det har nog varit en fördel att jag är autodidakt och har kunnat odla min egen stil. Efter det kom jag med i radio och tv – hade jag inte haft den medieuppbackningen hade jag nog stått och grötat bland grytorna rätt obemärkt idag.
– Det är ett väldigt stort fokus på manliga kockar i media. Vill tjejerna som konsumerar media hellre se killar?

Karin menar att de som är ansvariga i köken måste se talangen och visa att de finns till för att utveckla de unga.
– Det är bra att ha lite vassa armbågar och säga till när man vill vidare. Samtidigt får man inte vara för otålig utan lära sig saker ordentligt.

//Utdrag ur intervju för matlandet.se mars 2013

 

 

 

Louise och Louise kämpar för framtiden

louise louise

Louise König på Coop och Louise Ungerth på Konsumentföreningen Stockholm.

Jag vet att många tycker att Coop är en kedja som inte kommer att överleva. Att deras idéer är gammaldags och att det kooperativa är lika omodernt som en telefon som sitter fast i väggen.

Fel fel fel säger jag. Mer än någonsin behövs en kedja som tar ansvar för annat än mer än dagskassan och sina handlares vinster. DET är omodernt.
Problemet för Coop är att de gör mycket bra som de inte riktigt fått äran för. På 80-talet gick jag omkring med min barnvagn och min kompis Mille i butikerna i Stockholm och toktjatade om ekologiskt mjöl och mindre miljöskadliga tvättmedel (miljövänliga finns ju inte …). De flesta butikscheferna tittade oerhört frågande på oss, andra klappade oss på huvudet. Men, Coop var faktiskt först av kedjorna med sin ekologiska och miljövänliga serie och idag kan man nästan säga att deras blåvita serie ersatts av den grönvita Änglamarkserien som innehåller allt från tomater till grillkol. När de stora inköparna väljer ekologiskt då händer det saker på marknaden – äntligen.
Precis det som inträffat idag när det är så stor efterfrågan på ekoägg att det uppstår brist till påsk. Jag vet att de andra livsmedelskedjorna gärna ropar ”I love eco” idag – men på den tiden drev de inga frågor om matkvalitet och miljö.

Vad har nu dessa båda Louise med den saken att göra? Jo, i förra veckan var det Coops årliga seminarium för medlemmarna, i år kallat ”Smaka på framtiden” och då stod återigen Louise König och Louise Ungerth på scen. Jag gillar är att de ORKAR och inte räds att tjata och bli lite präktiga. Som ett slags livsmedelshandelns hållbarhetsriddare (här tänker man osökt på filmhjältinnorna Thelma&Louise), tar de fighten om framtidens hållbara liv. Som hållbarhetschef på Coop, respektive chef Konsument och Miljö på Konsumentföreningen Stockholm kan de verkligen påverka vår framtid. Det kan gälla ekobananer och parabener i hudvårdsprodukter och kosmetika, förnyelsebar el i butikerna eller förbud mot burhönsägg.

Coop hade bjudit in den drivne talaren Stefan Hyttfors som snabbspolade mänsklighetens utveckling från stenåldern fram till nu. Han menar det är de företag som inser att vi inte kan konsumera fler klot än vi har och agerar efter det, som är morgondagens vinnare. Inte de som hjälper oss att roffa den sista biffen, bilen eller räkan. När man har lyssnat på Stefan vill man verkligen GÖRA något.

Men när jag besöker min närmaste Coopbutik skulle jag önska att det KÄNDES mer eko, reko och miljö.
Att det smakade och luktade MAT. Att det var en verklig skillnad. Varför får jag till exempel fortfarande dessa meningslösa brev med erbjudanden med prissänkta varor av halvdan kvalitet? Varför kommer det inte ett sms där det står att de fått in extra fina ekologiska potatisar (som ju är jättesvåra att få tag på!)

Jag tror att Coop behöver bli ännu mer Louise och Louise. Så att nästa generations medvetna konsumenter förstår skillnaden. Så att Coop överlever med all sin goda idéer och projekt. För nu ligger de andra kedjorna i hasorna och de verkar i vissa avseenden snabbare.

Själv vill jag verkligen ha hjälp med min att minska min skitkonsumtion. Som född på sextiotalet har jag redan lämnat efter mig ett berg av kasserade brödrostar, sängar, kläder, mjukisdjur – och plasten, gode gud – bara den fyller nog en medelstor svensk insjö.
Den kedja som kan hjälpa mig får min lojalitet. Nu.

Rebecca gjorde Barnens Bästa Korv

Vinnaren Rebecca Baldwin

Rebecca Baldwin knådar sin fläskkorvsmet med senapsfrön och fänkål. Foto: Anna Lind Lewin.

Ett av mina matprojekt är Barnens matskola som jag startade 2004 tillsammans med Ami Hovstadius. Där arrangerar vi samarbeten med olika aktörer som vill nå ut till barnfamiljer och visa att de tror på barnens förmåga att skapa i köket. Under åren har vi ordnat mattävlingar runt hela landet med olika teman, ”Gör mos av en knöl”, ”Flippa pannkaka” och ”Sveriges godaste fiskpinne”, och familjetävlingen Barnens Bästa Fest. Detta har resulterat i en rad kokböcker och en massa kul media.
En av sakerna vi har varit speciellt stolta över är att projektet Barnens matskola har haft deltagare från alla områden och lika mycket tjejer som killar.

Martin Friberg och Egon Eklöf

Martin Friberg visar Egon hur man snurrar korven i sitt fjälster. Foto: Anna Lind Lewin.

I helgen 29–30 mars var det dags igen, vi gjorde ett gästspel på Korvfestivalen och drev under två dagar Korvskola tillsammans med kockarna på nystartade restaurang Printz. De tillverkar ju 4000 korvar i veckan, så korvmästare Martin Friberg där vet verkligen hur en korv ska snurras.
Det visste vår lilla vinnare Rebecca Baldwin också. Hon var på plats flera timmar innan vi skulle börja och kunde knappt bärga sig innan hon fick komma i kockkläderna. När det väl blev dags att knåda, krydda och stoppa tillsammans med tre andra barn, tog sig an uppgiften med stort självförtroende.
– Det var senapsfröna som gjorde det, menade Rebecca själv när hon på scenen tog emot pris av Anna Maria Corazza Bildt. Rebecca härstammar från en släkt full av boskapsuppfödare från Mellanvästern, vilket måste ses som en gott arv för en korvmakare.

Ulf ElfvingAM Corazza Bildt, Rebecca baldwin, Liam Haric

Rebecca Baldwin tar emot pris av Ulf Elfving och Anna Maria Corazza Bildt, Liam Haric hejar på. Foto: Anna Lind Lewin.

988838_220519818147159_2095807583_n

Korvakademien med bland andra Jan Scherman och korvgeneral Christian Möller bedömde alla barnens korvrecept.

Som observatör kan jag meddela att barnen inte alls är några fegisar när det gäller smaker och att en del, som Theodor, brakade på med chili och paprika och gjorde en korv han döpte till ”Jätte-jättestark”.
När barnen får bestämma och ta ansvar för maten så väcks det automatiskt frågor om innehåll, matkvalitet och råvarors ursprung. De barn som stoppade korvar hos oss kommer troligen alltid att reflektera över vad som finns inuti en korv, vilket gör dem till kritiska och kräsna konsumenter. Precis sådana som behövs för att maten ska utvecklas till det bästa för både människor och jord. Vi vill att ännu fler barn kommer i kontakt med praktisk matlagning, och inte nöjer sig med att se kockar på tv.

Många barn vill verkligen laga mat men lever sina liv långt borta från odling, uppfödning, tillverkning och tillagning.
Ett resultat av detta är att charkuteristutbildningarna i Sverige skriker efter ungdomar, och kvinnliga sökanden knappt alls finns. Vilket kanske också kan bero på att de bilder som charkföretag och organisationer visar upp innehåller nästan bara vita män? Och att ingen ifrågasätter att kött ses som en manlig angelägenhet? Kanske något att tänka på om man vill nå fram till den andra halvan av mänskligheten.

Nu har de i alla fall fått ett charkuterist-ämne att följa med Rebecca Baldwin, och alla de andra unga damer som gjorde sin första meter korv på Korvskolan.
Superkompetenta koordinatorn Frida Hvenmark som höll i logistiken i vår monter, menar att det var ett stort sug efter en korvskoleplatser och att vi utan vidare kunnat köra dubbla pass om det varit möjligt. Väldigt många kom förbi och frågade om man kunde anmäla sig till Korvskolan. Det finns en efterfrågan, så mycket vet vi!

1540304_220638541468620_1292456991_o

Stort tack till kockarna Martin Friberg och Mats Sjöndin från Printz och Frida Hvenmark från Barnens matskola.

Theodor med en meter korv

Theodor visar stolt upp sin meter Jätte-jättestark. Foto: Anna Lind Lewin

Så vem vill ordna nästa Korvskola med Barnens Matskola?
Korvskolan på Korvfestivalen 2014 arrangerades av Barnens matskola, som arbetar för att sprida matlust och råvarukunskap och Printz, som satsar på egen korvtillverkning. Vinnaren fick en middag för hela familjen på restaurang Printz vid Tele2 Arena.

PS Och nu lovar jag sluta skriva om korv ett bra tag framöver, det blir syrade grönsaker och nudelsoppa…

Korvgeneralen växlade upp vid 65

Christina Möller, foto: Anna Lind Lewin

Korvgeneralen Christina Möller laddar för festival i helgen 29–30 mars. Foto: Anna Lind Lewin.

– Det är jätteroligt att jag som är 71 år jobbar så enormt mycket! säger Christina Möller och ler brett på andra sidan kafébordet.
I nästan femtio år har hon haft ett finger med i den svenska matgrytan, och efter pensioneringen från arbetet som chef för Coops provkök är hon om möjligt ännu mera insyltad än tidigare. Just nu är det som general för Korvfestivalen hennes mesta tid går åt, men hon sitter i fler jurys än man kan räkna och är engagerad som ständig sekreterare i Gastronomiska och Måltidsakademiens vänner, ledamot i KSLA, ordförande i Gastronomiska Samtal, ledamot i Surströmmingsakademien, preses i Lilla Sällskapet och expert i Sveriges konsumenter – för att välja några av uppdragen.

Våren 2014 är en vår fylld av korv. Korvfestivalen hålls för andra året i helgen 29–30 mars, och syftet är att att den svenska korvkulturen ska utvecklas och blomma. Runt 80-talet korvtillverkare kommer att visa upp sina bästa korvar i Globens annex.
– Korven är en så fantastisk möjlighet att ta till vara på hela djuret och att utveckla smaker. Alla tycker ju om korv, det är verkligen folklig mat. Men vi vill också lyfta korven – den förtjänar en bättre ställning, och på många håll i Sverige är det fortfarande bara falukorv som gäller. Utvecklingen pågår för fullt i de små företagen men de stora har varit väldigt tröga. Jag tycker också man borde passa att utveckla regionala varianter, nu när det finns så stort intresse för korv.

bild12 kopia

Korven är ett bra sätta ta vara på hela djuren. Foto: Anna Lind Lewin.

Fler kvinnor behövs i charkbranschen
Medan korvkärleken växer och köttintresset bara blir större och större hos det svenska folket är det sämre med återväxten i charkbranschen.
– En önskan jag har inför framtiden är att få se fler välutbildade charkuterister och inom fem år en kvinnlig charkmästare. Jag tror att kvinnorna är intresserade av att göra goda, nyttiga charkuterier utan fusk och onödiga tillsatser, så därför borde man uppmuntra tjejer att söka till gymnasielinjerna genom att ge dem mer hälsoprägel. Som förebild nämner hon Birgitta Starck på Stensåkra charkuteri i Småland som blev utsedd till årets Korvprofil på Korvfestivalen förra året.
– Vi ser att kunskapen är nyckeln till utveckling, därför har Korvfestivalen i år satsat på Korvskolan där alla barn mellan 7–12 år kan prova att stoppa en meter korv med proffsen. Rent allmänt så vill vi bidra till att de duktiga charkuteristerna får lika hög status som kockarna och konditorerna.

Första kvinna i KF:s direktion
En av anledningarna till alla arbetstimmar är lusten att tala inför andra.
– Det är lite hemskt att erkänna men jag kan längta efter att stå på scen – så var det redan när jag var liten. Och att hålla föredrag är det roligaste! Igår höll jag ett om dagens dieter och de tidningsrubriker som de skapar. Mitt mantra är att man ska äta lite av mycket, då behövs inga dieter, säger korvgeneralen bestämt.

Alla som sett Christina Möller hala fram sina nätta pumps ur en medhavd påse, slänga på sig en fjäderboa och vant greppa mikrofonen kan intyga att hon trivs på scenen. Hon tar plats på ett naturligt sätt. När hon 1986 inträdde i KF:s direktion, var hon den första kvinnan någonsin där och hon menar att hon aldrig känt sig trängd av männen.
– Men jag kände att jag måste vara enormt väl förberedd, när männen kunde komma släntrande som de var. Jag tänkte då att de ska åtminstone inte kunna slå mig på fingrarna när det gäller kunskapen! Och körde de med mig så körde jag med dem också, skrattar hon.
Takterna sitter i. Att alltid vara påläst och förberedd med väl formulerade svar är hennes motto.

Ovanlig mamma som förebild
Att det blev mat som livsgärning berodde dels på en yrkesarbetande, matglad och medveten mor och dels på att hon fick mycket beröm på hemkunskapen för att hon var bra på att laga mat.
– Vår familj var den enda som åt grönsaker i ett område där alla andra åt kött, sås och potatis. Och min mamma gjorde en så fantastiskt god grynkorv, den älskar jag. Den kärleken har förlänat Christina en hedersplats i Grynkorvsakademien.

På vägen hem från de många uppdragen stoppar Fru Möller tillbaka pumpsen i sin påse och de gåvänliga skorna snörs på. Hon åker gärna kollektivt, för här samsas glamouren med ett mycket praktiskt sinnelag. Liksom korvkärleken med förtjusningen i det vegetariska.
– Korven är grönsakernas bästa vän! passar Korvgeneralen på att inskärpa innan hon hastar iväg på nästa möte.

Läs mer om vad som händer på Korvfestivalen
29–30 mars på www.korvfestivalen.se
Här kan du läsa mer om Korvskolan för barn mellan 7–12 år
som anordnas av Barnens Matskola och nystartade korvrestaurangen Printz.

Bagaren Maria Printz firade kvinnodagen med korv&bröd

Jonn.se

Bagaren Maria Printz fyller Stallarholmens industrihus med smak. Här med matjournalisten och kokboksförfattaren Jens Linder. Foto: Sven Olof Jonn.

Kvinnan som lät bygga en av Sveriges största vedugnar i sörmländska idyllen Stallarholmen har i helgen satt fart på orten och dess 1600 innevånare – igen.
Maria Printz sadlade om från kock till bagare just innan trenden med hantverksbröd tog skruv och driver nu framgångsrikt Printz bageri och café i Gula Industri huset. Därifrån levererar hon bröd till egen butik i Eskilstuna och en rad Ica butiker och Coopbutiker i Mälardalen.
– Jag brinner för att riktigt bröd ska nå ut i butikerna och jag vill att folk ska förstå skillnaden mellan industribakat och hantverk.
Det verkar funka, för på helgerna ringlar kön till det mysiga caféet och folk trängs vid borden.

Foto: Anna Lind Lewin

Samarbete och uppfinningsförmåga
Förutom entreprenörsandan som krävs för att bygga upp ett bageri på en pytteliten ort, så har Maria en stark känsla för innovation och samarbeten. Tillsammans med Eskilstuna bryggeri utvecklade hon för några år sedan en fullkornslimpa av resterna från bryggeriprocessen, Bryggarbrödet som fick brons i tävlingen Matverk 2013, i bageriet håller hon bakkurser med gästande mästerbagare som Manfred Enoksson på Saltå kvarn i Järna, grönsaker från berömda Hornuddens trädgårdar hamnar på mackorna och hon arbetar gärna med sin grannar i Gula Industrihuset. Som evenemanget Korv&Bröd där hon tillsammans med sin granne köttbutiken Millert&Dahlén bjuder in andra bagare och korvhantverkare, och skapar ett matevenemang som drar folk under lågsäsong.

Korv&Bröd skapar ruljangs
Detta tredje år inföll allt på kvinnodagen 8 mars då vårsolen lyste över rykande grillar och tusentals besökare som vallfärdat till Gula industrihuset vid Mälaren. Sörmlands matintresserade landshövding Liselotte Hagberg invigde genom att klippa av en längd prinskorv och den korvälskande kokboksförfattaren Jens Linder underhöll med korvens historia alltmedan han halade upp maffiga korvar ur innerfickorna på sin gula kostym. Charkuteristen Lasse Dahlén hade tagit fram blodkorv, älgkorv och en lakritskorv tillsammans med konditorn Elisabeth Johansson.

Bland Marias uppfinningar finns förutom Bryggarbrödet underbara bullar som kallas frösnappare och ett fruktbröd som självaste hovet gillar att knapra på.
Till nästa år tycker jag bestämt att det ska finnas en Printzkorv – kanske med prinsessbröd?

www.printzbageri.se

Tack Sven Olof Jonn för fint porträtt!

Bra värdar är mer än värdinnor

”En rysligt trevlig kväll” tänker jag när jag trampar upp för Höga stigens kullerstenar mot Mosebacke och t-banan.
Har just varit på nyzeeländsk Supper club i Johanna Westmans nya matstudio och fått prova mycket goda viner och mat lagad av Adam&Albin.

bild2bild3

Vad gör egentligen en kväll minnesvärd? Den kunniga sommelieren med alla de allra finaste orden, den helt magiska lilla råbiffen med majonnäs vispad på flottet från köttets fettkappa samt små parmesan- och mandelsmulor, eller det vackra långbordet med små buketter som andades en liten aning vår?
Absolut – men ändå inte. Det som gjorde att allt blev mer än en gastronomisk uppvisning var värdarna. Johanna Westman och Mia Öhrn tog emot oss i dörren, hängde upp alla våra svartvintriga rockar och gjorde att vi genast kände oss välkomna. Mia gav tydliga och avslappnade riktlinjer om kvällen, och sa också till oss när vi fick gå hem – om vi nu ville det. Strålande tycker jag. När en kunnig person håller i tömmarna på rätt vis, så är det ju bara för gästerna att luta sig tillbaka och åka med.

bild

Johanna Westman och Mia Öhrn.

Vad är då en värd förutom vägvisare på middagsturen? Den som får folk att känna sig någorlunda begåvade och riktigt komfortabla. Som alltid har tid att titta sina gäster i ögonen. Som just den kvällen inte måste briljera så galet mycket med sina egna färdigheter så att man känner sig som i skolbänken igen. Den som lyssnar mer än pratar, och ser möjligheter för andra att utveckla relationer. Det slår alla stjärnmenyer i världen vad mig anbelangar.

Genus på bordet. En värd är ju också under förberedelserna en strateg och kreatör. I detta fall i samarbete med PR-byrån Prat. Här hade man dessutom tänkt på vad vi skulle prata om, och placerat ut små texter med genusrelaterade samtalsämnen. Varför finns det så få kvinnliga kockar på krogarna när de är så många på restaurangutbildningarna? Vad beror det på att vi ofta är så konventionella vid bröllop, student och andra stora högtider? Varför gör man ett vitt vin kallat Vernissage och säljer det i en handväska? Dricker kvinnor och män på olika vis? Varför är grillningen ofta uppdelad i kvinna = sallad, dukning och barn, man = kött, öl och eld?
Bra frågor som tar längre än en middag att reda ut.

PS Jag använder här inte ordet värdinna eftersom det inte alls har den pondus som titeln värd och ibland ger mig associationer till tjusiga damer på nattklubbar och flygplan. Jämför med lärare/lärarinna, konstnär/konstnärinna … Det skulle antagligen inte bidra till utvecklingen om vi kallade kvinnor som var kockar kockinnor? Ge mig gärna feedback i den frågan! DS

——
Mia Öhrn är konditor med en rad storsäljande kak- och bakböcker och håller till på Matlabbet vid Hornstull där hon också håller kurser.
Johanna Westman är kock på tv och i verkligheten och driver matskolor för barn och vuxna. Hon har gett ut en rad kända kokböcker, bland annat Första Kokboken.
——

 

Gud är en kock och han är man

P1000416

Läser Dagens Industris reportage om årets mottagare av White Guide Global Gastronomy award och funderar över uppställningen av storslagna män som tidigare belönats, sju på rad och nu en åttonde genial italienare på väg in. Han ska få sitt pris på Grand Hotel imorgon kväll.

Hur detta liknar uppställningen i Årets Kock 2014 som i sin tur liknar Times omslag med 13 Gods of Food från november 2013 med tre stora kockar på omslaget och och en lista över ytterligare tio gudar till inuti tidningen, inte en enda av dem kvinna och kock. Vilket de kvinnliga kockarna i USA reagerade kraftfullt på:  huffingtonpost.com, eater.com och thedailybeast.com

360_int_cover_1107

Den kända amerikanska krögaren och kocken Alice Waters (mer om henne på Stil i P1 från 28 februari), kommenterade listan, och debatten som följde efter, så här:

3188924_2048_1151”När man ser kvinnor i köket tänker man att det är hushållsarbete, och när man ser män i köket tänker man att det är kreativt arbete. Det är det vi behöver ändra på.”

Sällan ställs den klassiska frågan – var är brudarna?, än mindre går man ut och letar rätt på dem.

Tröstar mig med vad den oförtröttlige Mattias Dernelid på Grönsakshallen Sorunda sa under Årets Kock, där han hade slitit hårt för att ta fram alldeles exceptionella råvaror:
– Det är i mejeribranschen det händer saker, och det är för att den drivs av kvinnor. I charkbranschen har männen länge stått med armarna över bröstet och sagt att så här har vi alltid gjort – och det tänker vi fortsätta med. Det påverkar utvecklingen.”

Samma sak säger Mattias i den intressanta artikeln ”Ostrevolution!” som Anna Kågström skrivit i senaste Hunger. Hon har besökt den unika buffelmozzarella tillverkningen hos Linda Elvingson och hennes familj – entreprenörer och nytänkare så mycket som det kan bli. De har till och med importerat vattenbufflar till Harbo utanför Uppsala.

För att hjälpa till och visa var framtidens brudar är, kommer här en lista på unga kvinnliga kockar som nyligen damp ner i det nya nätverket ”Kraftkvinnor i köket”. Prisbelönta kocken och läraren Katarina Westlund som skrev den betonar att hon har fler:

Emma Erlandsson
Mia Bremer
Emelie Johnsson
Malin Green
Frida Forsen
Lina Mohlin
Jonna Waldau
Fia Ivansson
Anna Skog
Frida Karlsson

Och om man ska fortsätta med att likna kockar vid gudar och gå hela vägen tillbaka till antikens Zeus och Poseidon, så hade de faktiskt sällskap däruppe av Afrodite och Athena och några damer till.
I morgon på White guide seminariet ska jag vässa öronen lite extra när två godesses of food föreläser, Anna K Sjögren och Lisa Förare Winbladh.

matlandet.se kan du läsa mer om Buffelmozzarella på Ängsholmens Gårdsmejeri i en text jag skrev i april 2013.

Årets Unga Kock Linda är tacksam för bra support

P1000393

För två dagar sedan vann Linda Sundberg, snart 23år, tävlingen Årets Unga Kock som anordnas av den gastronomiska föreningen Chaîne des Rôtisseurs.
Fortfarande trillar det in gratulationsbuketter från sponsorer och Linda har flera kassar med blommor med sig till caféet där vi träffas.
– Jag är tydligen den andra kvinnliga vinnaren på 38 år, säger en glad och lite omtumlad Linda som kommer direkt från dagens arbetspass på den Den Gyldene Freden. Att en kvinna segrade gjorde många i publiken speciellt glada – inte minst mamma som var på plats på Stockholms Hotell-och Restaurangskola hela dagen och plåtade, hejade och grät när Linda tog hem segern.

Bra stöd från familj, kollegor och arbetsgivare
Det var när hon såg sin pojkvän Spiros i tävlingen förra året som hon blev sugen på att själv tävla.
– Jag tänkte att det där ser spännande ut, det kanske jag ska prova …
Sedan släppte hon tanken men en vecka innan receptbidraget skulle skickas in fick hon syn på en kollega som stod och lagade upp sina rätter, och kom loss.
Christian Sjödin som är köksmästare på Den Gyldens Freden sa ”bara kör”! Linda har varit anställd där ända sedan hon gick ut restaurangskolan, med undantag av ett år då hon bakade bullar på Dessert&Choklad Stockholm, och har fått bra support från sin arbetsgivare. En kollega som är duktig på att fotografera har tagit bilder på recepten och restaurangen har ställt upp med råvaror.

Linda gillar sin arbetsplats
– Vi är hälften kvinnor och hälften män i köket. Visserligen är kvinnorna i kallköket, men själv fick jag välja när jag blev erbjuden jobb, och jag ville verkligen jobba i kallköket. Om en tjej vill in i varma köket hos oss så kan hon det, och så verkar det ju inte vara på alla krogar. Vi har ett bra arbetsschema också. Lika många lunch som kvällspass och ledigt varannan helg från fredag kväll. Man kan ha ett bra ett bra liv utanför köket, säger Linda som är förlovad sedan två år och beskriver sig själv som en familjekär person.

Ovanligt bra fokuseringsförmåga
Christina Möller som satt i juryn tillsammans med kockar som Cajsa Johansson, Stefano Catenacci, Johan Jureskog och Magnus Ek, berättar att man var mycket imponerad av vinnarens koncentration i tävlingen.
– Metodjuryn sa sa att de sällan träffat en ung kock som jobbat så fokuserat. Jag tycker själv att Lindas meny var god, enkel och visade på ett gott hantverk. Den dill- och citron gravade slätvaren gillade jag speciellt.

När juryn såg hur Lindas skrivit sin trerättersmeny var de lite tveksamma och undrade om det skulle funka i verkligheten. Men Linda själv kände sig säker – och det blev seger. Efteråt fick hon konstruktiv kritik av juryn.
– Som att det saknades en krispig konsistens i huvudrätten och att den var lagd som en enkel lunchrätt, och att efterrätten behövde mer syra. Jag håller med om allt. Det är ju så det kan bli när man blir presenterad en hemlig råvarukorg och bara får en halvtimme att skriva en trerätters meny. Man har ju bara 3,5 timmar att laga allt för första gången någonsin.

Satte temperaturen
Linda som aldrig tidigare hade stekt kronhjort, lyckades sätta stektemperaturen perfekt.
– Jag hade pluggat in en temperaturen för olika kött och visste att detta skulle brynas, gå i ugn och sedan vila minst en kvart för att bli riktigt bra. Det som var stressande var att ha någon som tittade på när man arbetar. Jag är ganska blyg och gillar inte att stå längst fram. Men man får vara systematisk och ta en sak i sänder.

På väg till VM i Sydafrika
Den 5 september ska Linda åka till  Sydafrika och tävla för Sverige i VM för Unga Kockar. Tills dess ska det tränas, och sponsorerna på Menigo och Fällmans har lovat att hjälpa henne med allt de kan och försöka hitta råvaror som liknar de som sydafrikanerna kan tänkas ha i tävlingen.

Läs mer om tävlingen och Lindas rätter på www.chaine.se

 

En okonventionell matinspiratör – möt Hiram

hiram

Märit Huldt, alias Hiram.

14959234_8953c

Milena Bergquist.

Idag kan du möta Hiram, en av våra stora matlegendarer på P1 Meny. Fia Gulliksson intervjuar Milena Bergquist som skrivit de båda nya kokböckerna Hirams Bästa och Hirams Gröna, och berättar om lyckträffar och missöden i Hirams karriär. Och om efterrrätten Djävulsflotte – oerhört ful och fantastiskt god.

En lagom respektlös kvinna med pondus och stil, var Märit Huldt, alias Hiram. Det namnet tog hon sig (efter en av sina pudlar!) när hon på 1950-talet fick ansvaret för Svenska Dagbladets matsidor. Under 25 år var hon deras mycket inflytelserika matredaktör, samtidigt som hon producerade en hel rad nu klassiska kokböcker. Hon hade ett sätt att skriva som har inspirerat många matjournalister, och hon blev den första kvinnan att väljas in i Gastronomiska Akademien.

303269_282972178404235_807245900_n
Hirams levnadsglada förhållningssätt till maten var banbrytande – det skulle vara roligt och okomplicerat umgänge vid bordet! Och så slogs hon för den äkta och nära maten, långt och innan ordet närodlat var uppfunnet. Krångel och sjåser var inte Hirams grej, när hon blev tillfrågad om sin favoriträtt svarade hon: filbunke!

Märit var utbildad designer och konstnär innan hon, närmast av misstag, blev matmänniskan Hiram. Tack vare det är kokböckerna fyllda av högst personliga pennteckningar med ”Fru Bråttom” och alla de älskade hundarna.

Hirams Bästa och Hirams Gröna gavs ut av Natur&Kultur i samband med hennes 100-årsdag. Där jag hade förmånen att stå för formgivningen för och även bearbeta Hirams efterlämnade teckningar till en rad köksprodukter.

Hirams fanclub på facebook:

9789127131811Hirams_grona_kokbok

De nyutgivna böckerna hittar du här
Köksprodukterna med brickor, grytunderlägg, handdukar, väskor och tyger finns här och på Almedahls

Hirams skafferi
532485_498894033478714_542272338_n

Ingen har nypt Leif Mannerström i rumpan på länge

ImageFiles-2012-01-12-image(1)

Leif Mannerström, kock.

Så då är det väl inget problem, det där med den hårda jargongen och att kvinnor som jobbar som kockar berättar att de utsatts för regelrätta trakasserier – eller?
Läs vad Leif tycker här.
Hur kul är det egentligen för någon att prata om porrfilm till fikat eller att varenda avlång grönsak ska associeras till sex? Tänker mig att det finns massor med grabbar därute som gärna vill slippa det. Och som väljer andra jobb där de kan uttrycka andra saker. Och så går branschen miste om en massa begåvningar av bägge könen.

Här berättar Malin Bastholm, kock med 10 års erfarenhet från krogkök öppenhjärtligt i Sveriges Radio om sina erfarenheter:
Är det verkligen humor de här kvinnorna saknar?

3176588_1345_756

Malin Bastholm, kock.

Läs gärna Jonas Malmborgs intressanta text Änglar och Demoner i White Paper, där han går på djupet med kockars ledarskap.
Han börjar med att klargöra: ”Vi har låtit uppgiftslämnarna i den här artikeln få vara anonyma, eftersom de är rädda om sina nuvarande jobb. Visselblåsning är inte ett uppskattat eller ens accepterat fenomen i krogbranschen, vilket i sig berättar en del om dess psykologiska arbetsmiljö.”
Och mot slutet kan man läsa:
”Däremot accepterar inte dagens unga att bli behandlade som medeltida arrendebönder bara för att kunna skriva in i sitt cv att de arbetat hos just Den Kände Kocken. I dag är det inte bara arbetsgivaren som intervjuar och kollar referenser på sina arbetssökande. Omvänd referenstagning, där den arbetssökande gör grundlig research på chatsidor och webbforum, blir allt vanligare.”
”Det spelar ingen roll hur mycket du skriker på en oduglig kock när alla de duktiga har stuckit till bättre arbetsplatser. Så gott som alla krogar i Stockholm är i desperat behov av bra kockar just nu, och det är de som lyckas locka dem som kommer att vinna krogracet i längden. Det är nog dags för allt fler att ta fram ängeln ur garderoben! ”

Och vill man veta hur det ser ut med rekryteringen och varför både kvinnor och män av alla sorter behövs, kan man läsa utredningen ”Världens attraktivaste bransch”, som HRF och Visita gjorde 2013. En framtidsanalys av restaurangbranschen som studerar hur unga människor ser på besöksnäringen och visar en rad utmaningar som framtidens arbetsgivare står inför.

Frida fick pris som inspirerande chef

FridaRonge_500dpi

På Årets Kock 2014 den 7 februari fick kocken Frida Ronge Karin Franssons Mentorspris ”för att hon är en motiverande och inspirerande chef”. Förra året vid den här tiden fick hon utmärkelsen Rising Star på Whiteguidegalan, ”för hon med kreativitet, stil och initiativkraft har utvecklat ett starkt gastronomiskt spår utifrån gedigna erfarenheter, framför allt baserat på det nordiska utbudet av fisk och skaldjur.”
Här följer min intervju efter Whiteguidegalan som publicerades på Matlandet.se

Frida driver sushirestaurangen vRå på Clarion Hotel Post i Göteborg, där skandinaviska råvaror möter smaker från Japan. Frida berättar att de bara arbetar med grönlistad fisk.
– Vi vill ju att fisken ska finnas kvar i haven, så det är en självklarhet! Däremot köper vi in bifångster* som jag tycker är mycket intressanta. De ger väldigt bra kvalitet till ett bra pris. Och de pilgrimsmusslor vi använder är färska och handplockade från Norge, inte frysta i storpack. Vi arbetar också med svensk tång i olika rätter, och i salt. Den kvalitén kostar mer och hos oss kan man inte äta en sushi för 69 kr, så är det bara, säger Frida.

Från säsongare i Sälen till seafood
Det har gått undan i yrkeslivet för Frida som efter kockgymnasiet började som säsongare på Sälens högfjällshotell.
– Där gick jag som kallskänka och vek ost och skinkbitar, när jag fick frågan om jag ville arbeta i en sushi -och seafoodbar! Så kom Åke Nordgren, som specialiserat sig på japansk dryck och mat, och gästspelade i Sälen och det han visade blev startskottet för mitt intresse för sushi. Jag kände att jag hade hittat min grej.

Från ingenting till Sveriges mest omtalade
Frida blev headhuntad till Hasseludden Yasuragis restaurang utanför Stockholm, där hon fick möjlighet att fördjupa sina kunskaper i japansk gastronomi och på sommaren drev hon sushikrog på Gotland med kompisen Helena:
– Vi jobbade precis varje dag för att få pengar för att resa jorden runt.
Så en dag på tåget mellan Göteborg och Stockholm ringde Daniel Pettersson från Esperanto och frågade om hon ville vara med och starta krog.
– Det gick fort, men vi kände direkt att vi hade samma matfilosofi och att det var bra personkemi mellan oss. Jag packade ihop min lägenhet i Göteborg redan nästa dag och flyttade upp till Stockholm. Sedan flyttade jag nio gånger på ett halvår in och ut ur olika lägenheter!

Mat_500dpi

Ett exempel på Fridas kreationer, där svenska råvaror används i de japaninspirerade sushirätterna.

– På två år tog vi Råkultur på Esperanto från ingenting till Sveriges mest omtalade sushirestaurang.
Det var kul och gav mycket uppmärksamhet. Efter några år kände jag att jag längtade hem till Göteborg. Jag tog en paus med skidåkning i Sälen. Startade eget och fick en massa uppdrag.

Från frukostmatsal till pop-uprestaurang
När de sedan hörde av sig från Clarion Hotel Post och erbjöd mig att utveckla en vrå på det nya hotellet så kändes det perfekt. Ägaren Petter Stordalen har ett miljötänk som passar precis med det jag gör.
– Jag fick möjlighet att ta fram ett eget sushikoncept. Nu driver jag vRå som en pop-uprestaurang inne på hotellet. På morgonen används samma yta som frukostmatsal, så vi bygger om varje dag. Denna lilla hörna har fått mycket lovord på sistone: Nyligen gav Nöjesguiden vRå pris som Bästa krog och i Göteborgsposten fick de nyss 22 poäng av 25.

Om framtiden säger Frida att hon önskar att hon och de sex anställda ska kunna fortsätta inspireras och utveckla sin produkt samtidigt som de har kul tillsammans.

Gillar att leda
– Jag gillar att leda och jag hade nog haft svårt att ha någon annan över mig just här på vRå, men jag är verkligen inte fullärd. Därför är det en förmån att ha den erfarna staben som driver hotellet att fråga till råds. Frida är också stolt över att vRå är en av Petter Stordalens favoritrestauranger.

Frida berättar att hon driver köket tillsammans med kockkollegan Sofia Olsson och att det snart kommer en tjej till.
– Jag gillar idén att vi kan vara ett toppkök med bara tjejer. Kvinnor kommer att ha förtur hos oss.  Självklart ska de vara lika bra som killarna också. Och vi har killar som praktikanter just nu. Men nu vill jag att tjejer ska synas!

www.restaurangvra.se

_________

*Bifångst kallas det när man vid redskapsfiske oavsiktligt fångar en annan art än den man egentligen är ute efter, eller unga fiskar som inte hunnit fortplanta sig.

WWF arbetar för att eliminera oönskad bifångst och för att stoppa destruktiva fiskemetoder där miljontals fiskar och andra havsdjur fångas av misstag och sedan kastas åter i havet döda, döende eller skadade. Deras metod är att driva utvecklingen mot nya bättre redskap som inte fångar fisken utan urskiljning. WWF är liksom Naturskyddsföreningen inte positiva till försäljning av bifångst eftersom de menar att det skapar en efterfrågan även på rödlistade arter som vi egentligen inte kan äta om vi vill att de ska finnas kvar.