Ostens Mekka ligger i Bra

IMG_7838_2
Här finns under några dagar allt från ostskatter som serbiska Divle – grottlagrad
i getskinn, äkta cheddar från Somerset till smörstinn burrata från Puglia. Vi har besökt ostmanifestationen Cheese i staden Bra i Piemonte, Italien.

Seminarier och workshops sker mellan tuggorna och vinsipparna, för här gäller det att hinna smaka så mycket som möjligt av de godbitar som 250 osttillverkare från hela världen dukar upp. Och när gatorna fylls av ost och besökarantalet passerar 250 000 så förstår man att lilla barockstaden Bra, där Slow Foodrörelsen föddes, är idealiskt som kultplats för ost.

Slow Food vill med sin manifestation visa hur varje ostsort förkroppsligar ett specifikt yrkeskunnande och unika lokala förutsättningar för bete och lagring. Man lyfter också fram den obehandlade mjölken som en viktig ingrediens för att hålla världens traditionella ostkulturer levande. Lyckligt nog verkar här inte finnas någon motsättning mellan extrem småskalighet och storföretag – Cheese, som mässan heter, sponsras av de största italienska varumärkena inom ost, pasta och kaffe.

En av utställarna är framgångsrika Londonfirman Neals Yard Dairy som specialiserat sig på att köpa in ost från sjuttiotalet gårdsmejerier runt om på de brittiska öarna. Sedan lagrar de ostarna i tunnlar under tåglinjen från London Bridge till Dover. Småskalighet i större skala. Den hantverksmässiga osttillverkningen är definitivt på väg tillbaka i England.
– Vi säljer 500 ton ost per år och växer. Ost spelar ofta en stor roll som försörjning för små mjölkbönder och kan göra det möjligt att överleva på gården, säger Owen Baily, chef för ostlagringen på Neals Yard. Under Cheese 2013 är den brittiska osten huvudtema,
och satsningen på engelsk och amerikansk cheddar, leicester och stilton är magnifik.
– Vårt mål är att bli en länk mellan producenter och kunder. Därför har vi rest hit tillsammans med några av våra mesta engagerade bönder och ostmakare som Montgomery’s och Keen’s, säger Owen Baily.
Owen berättar också att namnet cheddar inte är skyddat som parmesan eller mozzarella, vilket gör att en av världens mest kända ostar också är en av världens mest industritillverkade och smakmässigt utslätade.
– Egentligen ska en cheddarost komma från landskapet Somerset där byn Cheddar ligger. Men idag kommer bara 300 ton av världens produktion på 2 miljoner ton från Somerset. Vår ost är av en helt annan kvalitet, och det är också priset, säger Owen Baily.

På väg till den lokala favoriten Beppino Occelli från Piemonte, stannar vi vid ett av alla hundratals stånd och smakar en vackert mönstrad fårost som är polackernas stolthet. Oscypek är rökt och serveras med sylt och kan för en ovan gom te sig lite som medvurst med hallon. Framme vid Casa Beppino Occelli står det enorma byttor med nykärnat smör på borden.
Signore Occelli började sälja eget smör på den lokala marknaden och blev så hyllad att han av bara farten blev passionerad ostmakare. Han är mannen bakom Testun Barolo, som han idag säljer under namnet Occelli Barolo. Det är en alpost av får och getmjölk som i fem månader lagras i druvmust som blir kvar efter pressning av Barolovinet, vilket ger den ett lite dekadent, vindoftade smak. Slow Food har utnämnt Occelli Barolo till den ”Bästa fulla osten”.

Affinörer, eller lagringsmästare, i världsklass är bröderna Mons. Familjen började på 60-talet att sälja lagrade ostar från en liten skåpbil i Auvergne.
– idag handlar Fromages Mons med 20 länder världen runt. Även Mons har en före detta tågtunnel somomvandlats till ostlager, ”La Compagnie dAffinage des Caves de la Collonge”.
Ute i Europa, och framförallt i Frankrike, är det vanligt att ostmakaren och bonden lämnar över sina ostar till affinörer. De sköter lagringen genom att vända, borsta, skrubba och tvätta tills ostarna har perfekt mognad och utseende. Efterfrågan på bröderna Mons ostkunskap har varit så stor att de numera driver en egen ostakademi.
– En affinör måste veta allt om alla ostar och dessutom vara en skicklig försäljare som kan få ut sina ostar på marknaden i just det ögonblick då de nått sin perfekta mognad, säger Laurent Mons.

Hos Luigi Guffanti tronar gorgonzolan svällande i hyllorna. Urfadern Luigi i Guffantiklanen köpte en övergiven silvergruva i provinsen Varese i norra Italien, och fann att gruvan var en oslagbar mognadsplats för hans ostar. Fem generationer senare håller konceptet. Vi får smaka på en dolce och himlar med ögonen av förtjusning.

Svensk oststolthet representeras i Bra av Almnäs gård utanför Hjo och deras ostar Wrångebäcksosten, Almnäs Tegel och Anno 1225. Almnäs vd Thomas Berglund, berättar:
– Hantverksmässigt framställd ost är på gång i Sverige och vi har ett antal år av experiment bakom oss. Vi törs nu visa oss bland de allra bästa i världen, som nu på Cheese. Sverige är ju totalt okänt som ostland, och den mesta av exporten har varit industriost.
Men vi sålde slut på allt – italienarna älskar Almnäs tegel, de tycker den liknar deras parmesan. Thomas menar att det finns ett stort intresse även i Sverige och ett behov av historien bakom osten. Människor letar efter autentisk mat och en tydlig
innehållsdeklaration.
– En tydlig trend är att man letar udda, ofta äldre framställningsmetoder. Det kan vara en speciell trakt, en djurras, eller en lagringsmetod som skapar det unika, säger Thomas Berglund.

Text: Anna Lind Lewin, publicerad i SvD i 20 oktober 2013

————
Slow Food och Cheese anordnas vartannat år i staden Bra som ligger runt 6 mil utanför
Turin. 2013 hölls evenemanget för nionde gången.
Slow Food arbetar ideellt för god, ren och rättvis mat och finns över hela världen. Liksom Naturskyddsföreningen vill de skydda hotade arter, fast här gäller det råvaror och mat.
www.slowfood.com
Ingen ost utan mjölk
Sverige har en återhållsam syn på obehandlad eller opastöriserad mjölk jämfört med andra länder i EU.
Pastörisering innebär att mjölk hastigt hettas upp till 72–76 grader i 15 sekunder. Detta för att, enligt Livsmedelsverket, avlägsna eventuella bakterier och mikroorganismer som listeria, campylobacter och ehec, bland annat.
Enligt lag får inte opastöriserad mjölk säljas i affärer i Sverige. Undantag från pastöriseringstvånget finns i för vissa traditionella fäbodar eller om man skänker bort
mjölken – i liten skala – direkt på gården.
Motsvarigheter till Livsmedelsverket i Finland och Frankrike lyfter fram fördelarna även med
opastöriserad mjölk och är positiv till viss användning.
Anhängare av opastöriseradmjölk menar att den har en unik bakterieflora som ger mejeriprodukterna en speciell smak och att den naturliga bakteriefloran även ger vissa hälsovinster.

Köpa lagrade ostar
Hos Winjas Grosshandel på Bergsgatan 24 i Stockholm kan man köpa några av Beppino Occellis ostar. Winjas säljer även några sorter av farmhousecheddar.
Ostar från Mons kan man i Stockholm hitta på NK saluhall.
Tysta Mari, Östermalmshallen, Cajsa Warg, A Tavola är några ställen där man kan hitta Almnäs ostar i Stockholm.
Övriga orter se www.almnas.com

Några gårdsmejerier i Stockholmstrakten
• Löfsta Säteri i Vallentuna.
• Sanda Gårdsmejeri i Österhaninge

Gårdsmejerier i Sverige
h
ttp://www.sverigesgardsmejerister.se/index.php/medlemmar-i-sveriges-gardsmejerister/

Ostfestivalen på Nordiska museet den 7-8 februari 2014
http://www.nordiskamuseet.se/kalendarium/ostfestivalen

Fyra kvinnor, fem såser och en koreansk kålrätt

familjen

Nordens äldsta koreanska restaurang Arirang och familjen Lim har i nästan 40 år troget delat med sig av sitt hemlands kök till svenskarna. Nu vill man också dela med sig av sina recept, och lanserade under hösten en serie med sina bästa såser. I början av 2014 kommer de med en ny kokbok om kimchi/kimchee, syrade grönsaker. De menar att den koreanska maten kan ge bättre hälsa och balans.

Restaurang Arirang har legat på Luntmakargatan i Stockholm sedan 1975 och vid lunchdags ringlar köerna ofta långt ut på gatan. Inne i den lilla lokalen är det fullt vid borden och i köket huserar antingen mamma Lim, idag 72 år, hennes yngre syster eller de vuxna döttrarna.

All mat har en funktion för kroppen
I Korea visar man sina känslor genom maten och inleder ofta ett samtal med hälsningsfrasen ”Har du ätit”, eller ”vad har du ätit”, eller rentav ”har du ätit fel?” om någon verkar lite hängig eller sjuk. All mat har en funktion för kroppen och för mycket eller för lite kan rubba balansen.
– ALLT rör sig kring maten, och man delar vid bordet och äter ur gemensamma skålar. Finns det en hel fisk så vet man att den ska räcka till alla vid bordet, säger Byung-Hi, äldst av två systrar Lim. Vill man visa kärlek ger man någon bästa biten.

Lagar sin barndoms mat
Byung-His mamma Boo Mee Ja kom till Sverige på 60-talet, och startade Arirang med sin syster. I begynnelsen åkte hela familjen själva ut till Årstahallarna och stoppade bilen full med mat. Pappa var violinist, men han var ändå engagerad i mammas mat.
– Det har alltid varit gäster hemma, och alltid mat och middagar. Det är den maten vi lagar här på Arirang, maten så som jag minns den från min barndom säger Byung-Hi.

Äter välbalanserad mat
– I Korea äter man välbalanserat, gärna kött, men också mycket grönsaker, som är minst lika viktiga. Många koreaner odla själva och vi kan aldrig låta bli att plocka kirskål, ormbunkar och maskrosor på våren – de är delikata!

Idén med att sälja egna såser uppstod när stamgäster tiggde till sig Arirangsåsen för att kunna laga rätten bulgogi hemma. På Mitt Kök-mässan i Älvsjö hade Arirang i år en egen monter för att visa upp koreansk mat.
– Det var galet, säger Byung-Hi, jag hade aldrig kunnat tro att vi skulle få sådan uppmärksamhet.

Den koreanska maten är välbalanserad, med mycket grönsaker men också gärna kött. Foto: Jordbruksverket.
Foto: Anna Lind Lewin.

Syrad mat grunden i det koreanska köket
De som provat koreansk mat verkar fastna. Byung-Hi berättar hur många familjer kommer tillbaka år efter år och firar födelsedagar, studenter och andra högtidsdagar.
– Ibland skiljer de sig, men fortsätter att komma hit i alla fall, skrattar hon.

Syrad mat är en grundsten i koreanskt kök och den syrade kålen kimchi är lika viktig för koreanerna som tomatsåsen för italienarna. Att göra kimchi var ett sätt att ta var på skörden på hösten, den syrade produkten håller i 6 månader. De senaste åren har det blivit hippt bland matintresserade att göra sin egen kimchi. Det är inte svårt, men kräver en del övning för att få rätt balans på smaken.
– Vår nya kokbok kommer att visa hur gott det blir att syra alla möjliga sorters grönsaker, inte bara salladskål. Vi äter själva kimchi minst en gång om dagen. Det är enormt nyttigt, det finns miljontals mjölksyrabakterier i varje skål, säger Byung-Hi, och tillägger: Ursäkta mig, men man blir väldigt harmonisk i magen av att äta den!

Viktigt göra saker som har betydelse
Varken Byung-Hi eller hennes syster Byung-Soon hade från början planer på att driva restaurang. Mamman uppmuntrade dem att utbilda sig och göra annat.
– Men restaurangen har på något vis alltid varit mitt centrum, så efter resor och utbildning i USA hamnade jag här ändå. Idag rör sig livet runt dottern Norah, mannen som hon träffade ”over there” och Arirang.
– Jag är söt och rar när du träffar mig så här, men ett kontrollfreak när det gäller restaurangen.
Jag utmanar mina anställda genom att fråga om det de gör skulle duga åt deras mamma eller dotter? Svarar de ja – då duger det här också. Du lever bara en gång­­ ­– då måste man göra saker som har betydelse, säger Byung-Hi.

Det nya svenska köket?
Familjen Lims yngsta kvinnor Norah, Téa och Hanna är idag 5, 9 och 11 år. Kanske har vi turen att de vill driva den svensk-koreanska institutionen på Luntmakargatan vidare. Annars får vi läsa deras kokböcker och lära oss själva.

Det nya svenska köket kan vara en syrad kimchi, pyttipannan bibimpap eller kötträtten bulgogi.

/Anna Lind Lewin för Matlandet.se 30 december 2013

www.arirang.se

Entreprenören Josefin Uhnbom ger Botkyrkas kvinnor makten över maten

Josefin-Large

Josefin Uhnbom driver företaget Provins i Botkyrka. Foto. Bianca Brandon Cox.

 

– Vi är ute efter att göra en djup skillnad, säger Josefin Uhnbom som 2011 startade företaget Provins i Botkyrka. Provins driver catering med mat från länder som Pakistan och Irak och ger kvinnor från området möjlighet att arbeta som kockar.
– Den rikedom på matinfluenser som finns i Botkyrka och Alby gör att vi kan erbjuda det nya nordiska köket, säger Josefin. För vad är svensk mat egentligen?
I oktober tog hon emot Jan Moback stipendiet, som efter hans bortgång instiftats av kommunikationsbyrån Oliven. I förra veckan intervjuades hon av Fia Gulliksson i P1 Meny:

– Många kvinnor i Botkyrka har lagat mat hela sitt liv och är otroligt kompetenta. Problemet är att de aldrig gjort det utanför hemmet, berättar Josefin.
I dagsläget har man två deltidsanställda, Faiza Hanna från Irak och Nizghat Ali från Pakistan, och söker nu en tredje, gärna med latinamerikansk matprofil.
– Vi växer långsamt. Provins är inget välgörenhetsprojekt, det är ett företag. När vi får fler kunder kan vi anställa, menar Josefin, som också är noga med att poängtera att man inte tycker synd om kvinnorna.

vara-vanner

– När vi träffar kvinnorna sitter vi ju inte och pratar om deras arbetslöshet. Vi pratar om maten, deras stolthet och kunskaper. Sedan är det ju skillnad på att laga mat och att kunna hantera logistik, hygienkrav och kunder, så där har vi anställt en produktionsledare med många års erfarenhet i matbranschen.
Även rekryteringen är praktiskt upplagd.
– När vi har anställningsintervju så drar vi iväg till en matbutik och ber de arbetssökande att fylla en korg med den mat de vill göra. Sedan äter vi. Ibland får vi smaka fantastiska saker vi inte alls kände till, som gratinerad pumpa med lammfärs och kanel, som Faiza lagade.

Trots att man ännu inte hunnit marknadsföra sig på riktigt finns bland kunderna en rad medvetna företag och organisationer, oftast belägna i innerstan, som Rädda Barnen, Weleda, Den globala skolan, White arkitekter, Polstjärnan.
– En nöjd kund är bästa kvittot, säger Josefin. Bara så kan vi lyckas.
Hos Provins är 70 – 90 procent av maten ekologisk och man menar att hållbarhet, även i den aspekten, är en självklarhet.

Längtade efter praktiska lösningar
Josefin har en bakgrund som statsvetare och berättar att hennes sociala engagemang föddes på en resa i Centralamerika.
– Jag har jobbat mycket med arbetsmarknadsfrågor och jag var frustrerad över arbetslösheten. Jag var ute efter praktiska lösningar. Nu testar vi om matlagning och catering är nyckeln till att kvinnorna får jobb och självkänsla. Om några år kanske det är matkassar eller matlagning på entreprenad.
Den största utmaningen har utan tvivel varit att skaffa och bygga ett kök, säger Josefin.
– Där var jag nog lite naiv, det var mycket svårare än jag hade kunnat föreställa mig. Men nu har vi just invigt det nya köket i Gula villan i Alby.
Josefin berättar att begreppet vinst kan bli lite laddat i en verksamhet som Provins.
– Om vi inte har vinst kan vi inte nå våra sociala mål. Samtidigt kan ju inte vår vinst överstiga den försäljning vi har, när vi nu i uppstartsfasen har fått bidrag från länsstyrelsen och staten.
– På sikt kan vi bli en social franchising. Men vi måste hela tiden ha den sociala vinsten i fokus, och de värderingar som styr oss.

På Provins arbetar även Filip Gustafsson, produktionsledare och Pedro Fuentes, projektledare för Provins matlabb för ungdomar i Botkyrka. Läs mer på provinsmat.se

Artikel skriven för Matlandet.se 22 oktober 2013

Så får vi mer kvinnligt ledarskap i restaurangvärlden

Ulrika Brydling.
Ulrika Brydling.

Fler kvinnor i restaurangkök och i kocktävlingar efterlyses av branschen. Det finns duktiga kvinnliga kockar i Matlandet Sverige, men varför syns de inte? Faktum är att det även finns kvinnliga mentorer, frågan är varför det pratas så sällan om deras erfarenhet och framgång.

Här ger fyra tunga kvinnliga kockprofiler sin syn på framtidens ledarskap. Ulrika Brydling, Katarina Westlund, Karin Fransson och Malin Söderström berättar hur de ser på rekrytering, arbetsmiljö och kvinnors karriärmöjligheter i restaurangköken.

Ulrika Brydling driver Brydlings restauranger på Åhléns i Stockholm tillsammans med sin syster Carina och sin man Jörgen, arbetar som domare i kocktävlingar och är engagerad i Svenska Kockars Förening.
Om sin väg in i krogköken säger hon:
– Jag har alltid varit lite frågvis och märkte inte om jag blev bortskuffad av grabbarna. Jag är grymt envis. Men så hade vi också en pappa som sa ”kom nu grabbar!” till oss två systrar, skrattar Ulrika.
– Både Carina och jag var nyfikna, vi har säsongat i fjällen och farit runt och jobbat på kryssningsbåtar ute i världen. Lite som att göra lumpen, fast vi tjänade pengar.
– De flesta jag har träffat i yrket har varit positiva på något sätt, och de som varit tråkiga och kritiska har också lärt mig något.

Måste ändra attityden
– Men vi måste ändra attityden i köken, många killar gillar också att prata om annat än brudar och fylla. Förändras det blir tjejerna mer bekväma och stannar kvar.
Brydlings har 30-talet anställda. Om arbetsförhållandena i branschen säger Ulrika:
– Jag tycker absolut att man ska kunna brinna för sitt yrke och ändå ha barn och familj. Det blir nästa generations uppgift att få branschen att begripa det.
– Allt det där om att det är coolt att jobba stenhårt utan att sova och äta bra, bara måste bort. Jag minns när vi drev Marmite i Åre i början – vi var helt utmärglade Carina och jag. Sen kom vi på att vi måste ha stängt någon dag i veckan för att orka, och ordnade med frukost och bra luncher åt oss själva och personalen. När Marmite hamnade på Whiteguidelistan 2006 var det en fantastisk seger. Det hade vi fått jobba för och det blev vår plattform.
– Nu finns det många riktigt bra kvinnliga kockar, menar Ulrika: exempelvis Anna Johansson, Malin Söderström och Marie Skogström. Och det börjar komma fler killar till patisseriet som är jätteduktiga, samtidigt som det kommer fler tjejer till varmspisen. Slita får man göra hur som helst som kock, därför måste det vara kul och man måste kunna behålla motivationen.

Katarina Westlund.

Katarina Westlund, kocklärare vid Dackeskolan i Mjölby, har en gedigen kockutbildning och tilldelades i februari Karin Franssons mentorspris.
Katarina menar att mindre elevkullar och föräldrar som förordar akademiska utbildningar gör att konkurrensen om bra restaurangfolk hårdnar. Hon är tydlig med vad som behövs för att få bra folk och för att få dem att stanna kvar:
– Trygg arbetsmiljö, vettigt schema, bra ledarskap.

På Dackeskolan håller sig de unga kvinnorna väl framme både vad det gäller praktik och kunskap.
– När jag gick i skolan tidigt 80-tal var vi 3 tjejer bland 250 elever. Idag är det hälften tjejer, ibland till och med fler. Skillnaden är att killarna har sina förebilder. Se på killarna som lyckas i Årets Kock och Bocuse d´Or – de har ju horder av erfarna män bakom sig!

Viktigt med mentorer
– Tjejerna behöver också mentorer som kan visa hur de kan utvecklas. På vår skola tror tjejerna att de kan vinna tävlingar, för de har vår tidigare elev Emma Erlandsson som förebild. Hon vann varenda kocktävling och dessutom OS– guld i juniorlandslaget – det har påverkat alla kvinnliga elevers självförtroende. På Dackeskolan är det 70 procent tjejer som tagit pris i någon sorts elevtävling. 2012 blev Emelie Johansson Årets Kockelev och dessutom Årets Östgötakock. Jag kan inte ens få ihop ett mixat lag längre. Svårigheterna börjar när de kommer ut i köken, då är tjejerna ofta lite tystare och killarna tar för sig.

Måste peppa tjejerna lite extra
– Idag är det mer slimmat i ett kök, och man satsar generellt mindre på att ta hand om de nya, säger Katarina. Och tjejerna måste man peppa lite extra, de tar oftare ett steg bakåt när det blir konkurrens. Det är enormt viktigt med bra handledning. Jag minns hur Werner Vögeli värnade om unga kockar och var duktig på att ge feedback, likaså Kurt Weid.
– Men min erfarenhet är att man måste stå på sig för att komma fram till varmspisen. Och jag köper inte allt snack om att det är så tungt i kök – man kan be om hjälp.
Katarina menar att det finns restauranger som satsar rätt. Stora Hotellet i Linköping som på ett medvetet sätt tar emot sina kockelever. De satsar på fler tjejer i köket för att de vill ha en bra balans mellan könen.
– Per Bengtsson på PM&Vänner i Växjö har också alltid hävdat att det blir bäst när man blandar tjejer och killar i köken, säger Katarina. En bra sak är att skillnaden i status mellan det varma och det kalla köket inte är så stor.

Katarina menar att man idag måste ta för sig mer, och att det handlar om att ha kunskap.
– Jag säger till eleverna att de måste kunna laga mat från grunden, inte satsa på några extrema maträtter från stjärnkrogarna.

Karin Fransson_500dpi

Karin Fransson, som driver Hotell Borgholm och har medverkat i många radio- och tv-program:
– Man måste ha lite jävlar anamma. I min generation är vi inte så många kvinnor, men möjligheterna är större idag.
Hon menar att den tuffa attityden inte är förenlig med ett modernt kök.
– I mitt kök accepterar jag inte att man har en hård jargong. Det passar inte ihop med det vi strävar efter. Man kan inte å ena sidan tala om ödmjukhet inför råvaran och i nästa stund stå och skrika fula ord, det går inte.

Karin berättar hur hon egentligen inte ville bli kock, men älskade mat.
– I Tyskland var jag som ung sekreterare på ett stort verkstadsföretag som sålde bildelar. När jag gick hem handlade jag god mat och lagade till mig själv för att balansera tristessen på kontoret. Min mamma blev förtvivlad för att jag åt upp pengarna som jag skulle ha till buss och hyra!

Beröm och uppmuntran skapar engagemang
– Sen kom jag till Sverige och Öland. Allt började med att det kom folk som spelade in film och bodde hos oss på hotellet. De blev så begeistrade av min mat att jag fick massor med uppmuntran och beröm – det gjorde ju att jag aldrig tog mig ut ur köket igen! Det har nog varit en fördel att jag är autodidakt och har kunnat odla min egen stil. Efter det kom jag med i radio och tv – hade jag inte haft den medieuppbackningen hade jag nog stått och grötat bland grytorna rätt obemärkt idag.
– Det är ett väldigt stort fokus på manliga kockar i media. Vill tjejerna som konsumerar media hellre se killar?

Karin menar att de som är ansvariga i köken måste se talangen och visa att de finns till för att utveckla de unga.
– På min restaurang finns just nu en lovande ung kvinna som heter Mia Bremer, henne vill jag gärna hjälpa fram. Hon sa ifrån efter några år, att skulle hon stanna så ville hon ha en annan plats. Det är bra att ha lite vassa armbågar och säga till när man vill vidare. Samtidigt får man inte vara för otålig utan lära sig saker ordentligt. Många som blivit riktigt duktiga har stannat 3-4 år hos mig.

Nyligen prisades Karin Fransson för sitt mentorskap med en helt ny utmärkelse i hennes eget namn: Karin Fransson-priset som är instiftat av Årets kockorganisation. Många tävlande i Årets kock har passerat Karins kök på Hotell Borgholm. Årets pris tillföll Katarina Westlund, som på åttiotalet även arbetat hos Karin Fransson.

Malin Söderström_500dpi

Malin Söderström, som driver Moderna Museets restaurang och restaurang Hjerta på Skeppsholmen i Stockholm. Hon utsågs till första kvinnliga kock att ansvara för Nobelmiddagen och var nyligen anlitad som kock i Washington under kulturfestivalen Nordic Cool:

– Det är alltid bra att ha en blandning av kön i köket, det ger bättre gruppdynamik. Jag tycker inte det blir bra varken med bara killar eller bara tjejer. Å andra sidan kan jag inte ha det urvalskriteriet när jag anställer, det är alltid personens kvaliteter som är det viktiga.

Respekt ger respekt tillbaka
– Men det absolut viktigaste är att ta väl hand om dem som kommer gröna på arbetsmarknaden och se till att de blir väl inslussade i jobbet. Vi visar respekt för dem och får respekt tillbaka, säger Malin. Jag får betydligt fler ansökningar från kvinnor som vill arbeta som kock idag, kanske är det för att jag själv är kvinna.

Malin menar att kockyrket alltid kommer att kräva en viss förståelse från familjen.
– Men det är ett gott råd att ta alla hundår i början och beta av dem när man är fri att göra det. Att jobba hårt på stjärnkrogar när man är ung. Sedan finns det ju många andra krogar än stjärnkrogar om man vill ta ett annat arbete när man har barn och familj.
– Mina mentorer har varit Sven-Åke Larsson på Sandvikens restaurangskola – han visade mig nya vägar när jag var ung och fnissig tonåring. Och Norbert Lang på Paul&Norbert som tog sig tid att prata om maten och livet.

Under debatten på Skafferiet på Berns i februari 2013 talades det om hur kockar och småbarnspappor vill ha bättre arbetsförhållanden, och kunna tillbringa mer tid med sina familjer. Bättre arbetsmiljö gynnar bägge könen, och kan vara nyckeln till att kunna rekrytera rätt arbetskraft, både kvinnor och män i svenska kök.

——
I Årets Kock är en kraftig majoritet av de tävlande män. 2012 öppnades därför webbplatsen 100kvinnligakockar.se
– Det finns så mycket fördomar om att kockyrket är för jobbigt för tjejer och att tjejer inte gillar att tävla. Vi vill med denna lista visa på att det finns många duktiga kvinnliga kockar, lyfta fram dem och uppmuntra dem att tävla i Årets Kock, motiverar Hanna Halpern, general Årets Kock, listan.

Anna Lind Lewin på Matlandet.se 4 mars 2013